Så tänkte nog Salza och Ibsen när jag stapplade iväg ut med dom för en stund sedan. Det var längesedan nu som det blev nåt mer än korta rastningsrundor för dom.....   

Så idag slog vi till med en sån där lite-mer än-en-kort-promenad. Det var nästan mer än vad jag orkade, men hundarna uppskattade det, och det är ju huvudsaken.

Salza gillar ju skarpt att leka jaga, men ihop med Ibsen vill hon inte det. Han springer bara omkull henne och behandlar henne som nån sorts sopa... så hon brukar inte ställa upp på det längre. Vilket är tråkigt, för det är bra motion, och så är det säkert kul... om man inte bli mosad varje gång förstås.   

Men idag var det väl lite väl mycket spring i benen kanske, för nu blev det i alla fall en liiiten jaga-tur.   

Fast nu börjar det finnas en hel del barmark som Salza är väldigt intresserad av att utforska. Hon lyckades till och med hitta gräs som hon tyckte var ätbart, lagom ruttet när det legat under snön hela vintern antagligen.

En timma var vi ute, och nu är jag nästan död.... men det var skönt att komma ut en stund i alla fall.    

Så tänker jag varje gång jag kör in i en sån där automatisk biltvätt. Plötsligt händer det…. att maskineriet får spader och knycklar ihop lilla Fabian som en tom ölburk, med mig och hundarna inuti.  

Allvarligt talat så tycker jag det är otäckt att sitta i bilen i de där tvätthallarna. Och av den reaktionen kan man då utgå från att jag lider av klaustrofobi. Och det gör jag faktiskt….

Jag kan känna paniken komma om jag t.ex ser ett TV-program där galna människor dyker långt ner i vattenfyllda grottor. Tänk att bli instängd i en sån där vattenfylld grotta många, många meter under jordens yta… fullkomligt vidrigt.  

Fast det räcker nog med att bli instängd i en garderob eller nåt liknande, eller en hiss kanske, eller överhuvudtaget nånstans där jag inte själv kan bestämma när och om jag kan gå därifrån. Fast ett litet utrymme ska det vara, ett stort fixar jag naturligtvis, men ju mindre desto värre….

Och så har jag nog ytterligare en fobi också…. aikmofobi…. fast av en hyfsat lindrig variant, till vardags har jag inga problem så det är fullt hanterbart. Men med hjälp av en sådan (en sån som jag alltså har lite fobi för) kan man antagligen skrämma ihjäl mig om situationen i övrigt är sån….   

Haha… blev ni nyfikna? Vet ni inte vad aikmofobi står för så får ni googla….

Igår var jag ute ett par ärenden och hade hundarna med i bilen så att de skulle få lite omväxling. Livet är tråkigt när matte är sjuk…   

Och när ärendena var uträttade, och biltvätten avklarad, då kände jag att vi nog orkade med en liten promenad också…. och jisses vilken fart det var på doggsen. Det var ljuvligt skönt med lite frisk luft, men jag blev lite besviken ändå… jag har ju inte varit ute sedan i torsdags, och jag hade hoppats att det skulle varit ännu lite mer isfritt där man går, men det var blankis på de flesta ställen fortfarande.

Men igår kväll snöade det igen, kanske det luckrar upp isen lite.

Jag har lyckats smitta ner Kurt nu, så från och med idag måste jag väl betrakta mig som frisk förstår jag. Fast jag är inte så säker på att det är samma smitta han har fått. Basilluskerna beter sig inte alls likadant hos honom som hos mig…. har vi tur så är det en helt annan smitta, och då kan vi smitta varandra en gång till….   

Fast så länge jag har den här hostan så är jag ju inte frisk. Natthostan är vidrigt hemsk, och ger en hemsk huvudvärk, och jag har en stooor stråkorkester som stämmer sina instrument nere i mina luftrör. Jag kan inte ligga och sova utan måste halvsitta i soffan, och på så vis blir man ju väldigt utvilad. Och ryggen blir så glad av att slippa vila i en ordentlig säng (obs! ironi )….

Men det är märkligt det där… hostan kan verka helt hanterbar dagtid, men jag hinner inte ligga ner mer än 2 minuter så slår den till… och sen är det bara att ge upp och gå upp ur sängen. Jaja… det där känner ni säkert igen allihop.   

Med lite tur så kanske jag också kan få sova i min säng så småningom…. Men jag köpte såna där hostdämpande tabletter igår, att ta till natten, fast jag gillar inte sånt där det påstås att pillren påverkar hjärnan. Hostcentrum i hjärnan påverkas står det… fantastiskt att man kan göra mediciner som påverkar just en enda mikroskopiskt liten del av hjärnan… men det är skrämmande tycker jag.   

Vid nåt tillfälle hade jag en läkare som ville ge mig en medicin som skulle påverka hjärnan så att jag inte kände värken i ryggen. Den där medicinen hade en massa skumma biverkningar så jag vägrade att ta den… jisses vilket liv det blev. Men att ta medicin som ger nya besvär istället för det man ska bli hjälpt mot, är det nån idé det???

Idag måste jag i alla fall till tvättstugan en vända, eller två, eller tre…. Och så är det ju det där med hundrastningen då… men jag måste ta det lite lugnt också för jag har ju den där utbildningen till helgen, den kan jag inte missa.  

Men idag måste det bli hundrastning också, vilket jag orkar eller ej…. så tack gode Gud för Alvedonet…… vad gjorde alla vi krassliga utan det? Jaja, vi tog nåt annat av alla miljoners medel som finns förstås… men det var inte så jag menade. Men egentligen borde man ha rätt att vara sjuk så länge man är sjuk, men det är väl bara när man är barn som det funkar så kanske.

Nästa helg ska vi börja en rallylydnadskurs, Salza o jag, hoppas hostan har gått över till dess. Och sedan ska jag ta emot klubbens kursanmälningar, det blir alltid några hektiska dagar fyllda av telefonsamtal, och sedan är det påsk… och sen är det en rallylydnadstävling där vi hoppas komma med, och sen är det en kurshelg igen…. ja… det känns som att det börjar bli vår även här nu.