Nej, nu menar jag inte det allra längst ordet med anknytning till hundutbildningar (vi är två sysslolösa stackars människor som har en liten tävling om det på FB    ) … utan jag syftar på Salzas fynd på vår promenad.   

Det är kallt och det snöar och blåser här idag, ett riktigt skitväder kan man kalla det. Men hundarna ska ju promeneras i alla fall så vi tog en tur i snöovädret.    

Och sedan vi pulsat genom snön och tagit oss igenom en skogsdunge så kom vi ut på en gångväg… och där började som vanligt Salza leta mat under buskar och i snödrivor.

Och gissa… idag fick hon verkligen utdelning…     

Titta matte… jag har hittat nåt!!!

Och elaka matte säger: Spotta ut!!!!    och lilla Salza lyder....    

Men sedan blir matte nyfiken på vad det är Salza har hittat, så hon säger: Får jag det! och sträcker fram handen.

Och lilla lydiga Salza    tar sitt hett åtrådda byte och tassar fram till matte med det och lämnar över det i den framsträckta handen.

Jag önskar att ni kunde se hennes bedjande ögonen…  snälla, snälla matte, låt mig behålla det, det luktar vansinnigt gott! … men med mobilkamera och snöoväder så blir det inte så tydliga bilder.  

Bytet som hon gav mig var i alla fall en halväten dubbelsmörgås med nåt som såg ut som skinka emellan… hon fick två torra levergodisar i utbyte…. stackars, stackars hund.   

Tävlingslydnadsinstruktörsutbildning är än så länge det längsta ordet inom det området… nån som har nåt ännu längre??    

I dag snöar det här…ovanligt, va..?  Nu räcker det faktiskt med snö tycker jag…. och idag blåser det rejält också, och det är dessutom  –12 grader utanför dörren… brrr.   

Men hundarna var skitpigga på promenaden… jisses så dom röjde i snödrivorna. I all synnerhet Ibsen som lätt tar sig fram överallt trots att snön är ganska så djup nu. Salza har det lite svårare, och håller sig där det är lite mindre snö, men det var fullt ös på henne också.

Och det är så roligt att hon är så piggelin, min Salza.   Hon blir ju 6 år snart nu, men är pigg och lekfull och alltid pigg på att göra nåt kul.  Undrar om kastreringen hjälper till där, tikar har ju annars ofta en förmåga att bli "gamla tanter" ganska så tidigt.

Ibland när hon har det tråkigt här hemma (vilket inte är så ovanligt nu på vintern) så hämtar hon ett pip-mjukisdjur och så drar hon järnet runt lägenheten. Då är hon alldeles galen där hon far runt och piper med sin leksak i högan sky…  och jag tycker det är så kul när hon gör sånt där… vi är väl antagligen lika knäppa, hon och jag.    

Och så över till nåt helt annat….

Jag såg att det utannonseras en kurs här i trakterna, en kurs för alla som är +40  och som vill jobba med sin hund utan att ha några tävlingsambitioner.

Och det är ju bra….  alla aktiviteter som får folk att aktivera sina hundar är bra. Och det är absolut inget fel på att vända sig till en viss åldersgrupp heller…. men det är första gången jag ser nån sån kurs i hundsammanhang så tankarna far ju omkring lite då.

En av fördelarna med hunderiet är för mig just det där att man träffar människor i alla åldrar, jobbar tillsammans, utbyter åsikter  och har ett gemensamt intresse.. även om man tillhör två skilda generationer.

Men det kan ju också var en nackdel i vissa sammanhang. Är man lite till åren (fast det är man väl inte bara för att man fyllt 40???) så är det kanske inte alltid så lätt att hålla samma tempo som ungdomarna. Man kanske känner sig lite klumpig och lite klantig jämfört med pigga raska ungdomar, och då kan det ju vara skönt med enbart lite äldre träningskompisar.   

Ja, inte vet jag. Lite funderingar bara. Kursen är fulltecknad redan, så då finns det tydligen efterfrågan. 

Och som sagt… allt som får folk att aktivera sina hundar är bra.  Och nya friska idéer är aldrig fel…

Ni vet… vi tränar ju lite rallylydnadsmoment, Salza och jag. Och det är ganska så kul att se hur villrådig hon blir ibland, inför vissa moment.    

Att hon har svårt för att gå och göra saker på min högra sida, det har jag ju redan berättat. Det har blivit lite bättre, vi tränar inte sååå mycket på det, men lite då och då, och det går sakta framåt. Vi har liksom ingen brådska med det…

Nåt annat som hon har svårt för, är att ställa sig upp från liggande eller sittande när hon finns vid min vänstra sida. 

Hon kan ju stå-sitt-ligg utan några problem när det gäller fjärrdirigeringsmomentet i lydnaden.  Att ställa sig upp på kommando har aldrig varit något problem…. inte förrän nu, när hon ska göra det när jag står tätt intill hennes sida.

Hon sammanknippar nog kommandot med att jag ska stå framför henne…  och det stärker en liten teori jag har.

Jag tror nämligen att hundarna alltid "lyssnar" mer på vårt kroppsspråk än på vad vi säger.

Vid fjärren får man ju använda handtecken OCH röstkommando, och det har jag alltid gjort. Och Salza utför momentet enbart på handtecken också, likväl som enbart på röstkommando, men när det gäller enbart röstkommando så är hon inte lika bombsäker, där krävs det ofta nåt dubbelkommando.

Och när hon sitter/ligger vid min sida och sedan får kommandot STÅ så har hon inte det gamla vanliga handtecknet att rätta sig efter, så då blir hon tveksam… så tror jag i alla fall.

Och de gånger hon ställer sig upp på kommandot så vill hon gärna vrida sig så att hon ser mig ordentligt… och det inbillar jag mig att hon gör för att hon tidigare är lärd att göra dessa ställningsförändringar enbart framför mig och då ha ögonkontakt.

Fast… allra, allra första gångerna gjorde vi det nog med henne vid min sida, men jag flyttade mig nog framför henne ganska så tidigt. Vilket nu visar sig vara ett misstag….    

Men det är inget stort problem, vi fixar nog till det också… kul att ha något att pyssla med.  Fast det är roligt att bli påmind om att man aldrig någonsin blir fullärd när det gäller hundar och inlärning. Man lär sig hela tiden nåt nytt och det är ju bra.   

Nu ska jag vara lite flitig och hämta klickern och träna lite ställande från liggande och sittande med liten Salza.  Och sen kanske vi ska träna lite på att byta sida bakom ryggen på mig också, det kan hon inte…. där ska jag nog använda den där targetpinnen som jag fixade till tror jag.

Hoppas ni har en bra dag idag… med i alla fall liiiite hundträning av någon sort.    

... är  ju ännu längre än rallylydnadsinstruktörsutbildning... och om det nu inte finns nån sån utbildning så är ju i alla fall allmänlydnadsinstruktörsutbildning också längre, och en sån utbildning finns det ju.   

Klantiga jag.... är visst dålig på att räkna bokstäver....     

.... måste väl ändå vara ett av de längre orden inom hundsporten? Förresten är just ordet rallylydnad lite missvisande tycker jag, i alla fall nu när man inte längre går banorna på tid. Fast det kanske syftar på kartläsning… man läser på skyltarna (kartan) hur vägen framöver svänger och vinklar och har sig… ja, inte vet jag, och inte spelar det nån roll heller.  

Idag snöar det här igen…  Det är visserligen bara 1 februari ännu, men det känns som att snön borde börja smälta nu istället för att det blir ännu mer av den.  Men om vi fått barmark i slutet av mars så är det väl bra misstänker jag….  lååång tid kvar alltså.    

Vi har ju ett litet fågelbord utanför köksfönstret, och där har det varit livlig trafik hela vintern. Många fåglar käkar där, mest gråsparvar men även talgoxar, och häromdagen fick jag för mig att jag skulle ta ett kort på alla hungriga fåglar.

Gick och hämtade kameran och satte mig vid köksbordet för att fota…. Och sedan dess har det nästan inte varit nån enda fågel där och käkat.   

Äh… överdriver lite, men bara liiite....  så fort jag bara tagit i kameran så har alla fåglar flugit sin väg… knepigt. Dom vill tydligen absolut inte bli förevigade på foto…  men ett par stackare hann jag fånga.

Idag har jag varit och handlat mat igen… undrar vem som käkar upp all mat jag släpar hem??    Om jag inte visste att Salza ännu inte klurat ut hur man öppnar kylskåpsdörren så skulle man kunna tro att det var hon… men hon är nog helt oskyldig i detta fallet tror jag.   

Men nu ska jag snart laga middag, sedan ska jag göra nåt så roligt som att vara "vakt" vid vårt grovsoprum. Eller vakt och vakt… jag vet inte vad man ska kalla det. Vi har ett grovsoprum här i området, det är endast öppet vid vissa tidpunkter och då är det någon av oss i styrelsen som öppnar och låser och ser till att skräpet som slängs, slängs på rätt ställe och att man inte slänger sånt som inte får slängas där.  Himla kul….  fast det är bara en timma så det är ju överkomligt… men det blir nog kallt att stå där i kväll misstänker jag.    

Det är i alla fall himla bra att man inte behöver åka till en soptipp så snart man har nåt skräp man vill bli av med och som inte går att slänga i vanliga soporna…   

Nej… nu börjar herr Ibsen bli orolig och tittar uppfodrande på mig. Hans matklocka går lite för fort, men det är väl lika bra att börja med matpysslet antar jag.   

Hoppas att ni alla har det så bra man nånsin kan ha det!