Tedsams blogg

Alla inlägg den 14 februari 2012

Av tedsams - 14 februari 2012 19:54


Jag vet att jag skrivit en lång utläggning idag redan.. men jag måste bara.....    


Tänk att folk får kläcka ur sig vad som helst när det gäller hunduppfostran. Fast… tur kanske… annars skulle väl jag också vara tvungen att vara tyst…. eller?    



Strunt samma… läste återigen i en företagsblogg (nån som driver ett företag där man utbildar hundägare och hundar, bedriver kursverksamhet med andra ord) att man inte ska bry sig om en valp som "bär sig illa" åt.


Om man har en valp som t.ex vill leka när jag vill titta på TV, och därför börjar bita och dra i mina byxben, då ska jag bara nonchalera det.

   


Man får absolut inte säga Nej eller FY eller ta tag i valpen och ta bort den från byxbenet. Man ska enbart låtsas att man inget märker, och om valpen då intensiverar sitt bitande (för att förhoppningsvis äntligen få lite uppmärksamhet) så ska man ändå låtsas som att man inget märker.

    


För om man då reagerar och gör något, då lär sig valpen att så ska man göra för att få mattes uppmärksamhet, och kommer att fortsätta att göra så varje gång den vill något.



Råkar valpen bita så att det gör ont, så ska man bara bita ihop och stå ut tills han slutar. För om man reagerar och gör något, så har valpen lärt sig att han ska bitas för att få uppmärksamhet.



Vilket jäkla skitprat….. inte undra på att det finns så många "problemhundar" i vårt samhälle.   

  

   


Tänk om valpen passar på att bita sig fast i byxbenet på ett litet barn (eller en vuxen) som springer förbi då? Ska man då säga till människan att sätta sig ner och vänta tills valpen tröttnar på att slita och dra i byxbenet?  



I ärlighetens namn…. Hur har ni gjort när en valp har bitit er med sina sylvassa gaddar? För det har vi ju alla varit ute för nån gång…. Satt er ner och väntat på att han ska sluta? Eller har ni hojtat AJ!!! och tagit bort valpen? Eller har ni kanske till och med avlett valpen med en godis?



Ok… om jag biter matte så att hon skriker då får jag en godis… eller??

   

  


Vet ni att ibland när jag läser, eller hör, alla idiotiska idéer som florerar i hundvärlden så blir jag nästan förtvivlad. Det finns väl inget så enkelt som att tala om för en liten valp vad som är tillåtet eller inte tillåtet.



Sen beror det ju på hurdan valpen är förstås, envis och kampglad är lite jobbigare (men roligare), lite vek och mjuk är enklare, det gäller ju bara att anpassa sig efter just den hund man har.



Men de där metoderna med att bara nonchalera sånt som är fel, de köper jag aldrig. Jag har haft såna ekipage på kurser ibland…. och jag är alltid tveksam till att ta med dom eftersom just den typen av inlärning inte är min melodi.   



Men dom har gått såna kurser och hunden är nu vuxen, men dom har, trots den där kursen som var så bra (säger dom alltså), vissa problem med sina hundar. Och jag tycker synd om dom och tar med dom på kursen…. och så kommer dom till min kurs och så visar jag hur man kan/skall göra, och förklarar varför, och med minsta lilla tur så lyssnar dom och gör som jag säger….. och simsalabim så går det upp ett ljus för både dom och hunden.  

  

    


För det GÅR INTE att uppfostra en hund bara genom att nonchalera sånt som är fel, och belöna det som är rätt.



Och OBSERVERA nu att jag pratar om UPPFOSTRAN av hundar, inte om träning för tävling eller för cirkuskonster och liknande… där kan den metoden funka, men inte när det är frågan om vardagsuppfostran.

  


Så dé så….. !   

  


P.S Ett förtydligande…. I mitt förra blogginlägg påstår jag inte att det är lätt att SM-kvalificera sig. Jag påstår att det, för den förare som är ambitiös och målmedveten och vet vad han/hon vill, inte är så oöverkomligt att skaffa sig SM-poäng… det är en viss skillnad det. Och jag tycker att de (ni) som har orken och energin att göra så är värda all beundran…..  

   


Av tedsams - 14 februari 2012 15:49


Ja, ibland slår det till i min virriga skalle och då bara bubblar det av åsikter om allt möjligt…    

   


Var med Kurt till optikern idag, och passade på att fråga vad nya glasögon skulle kosta för min del. Jag har ju progressiva glas och märker att jag snart behöver nya. Dom kollade glasen i mina nuvarande glasögon och talade sedan om att nya glas kommer att kosta något runt… ja, gissa….    



Jo… ca 7000:- ….. + synundersökningen.

  


Vet ni att jag tycker inte det är klokt… jag måste ha glasögon, i alla fall om jag ska gå nånstans utanför lägenheten. Här hemma kanske jag kan treva mig fram halvblind utan, men definitivt inte utomhus.… och nu var det dessutom extrapris på glas. Men 7000:- är jäklar i min själ en hel förmögenhet för mig…. så jag lär få kisa mig fram i tillvaron länge till.    

   

   


Och när jag sedan satte mig framför datorn så kikade jag på kvallistan till SM i lydnad. Av de 60 första hundarna är 40 av rasen bordercollie. Det kanske kommer att ändra sig, det är ju ett par månader kvar på anmälningstiden, men, men… det troligaste är väl att det blir ännu fler BC i så fall.   

   


Inget ont sagt om dom, det är kanonbra gjort av deras förare att kvala in till SM  , men man kanske ska gnälla på alla andra hundförare istället då. Alla de som inte är intresserade av lydnads-SM (kastar sten i glashus nu kanske?), eller alla de som inte får ihop tillräckliga poäng. För den som är lite ambitiös är det inte på något vis ouppnåeligt att få SM-poäng….

   


Men det är inte bra för lydnaden som sport att just BC är så överrepresenterad i toppen. Det blir ju med automatik så att mallen för hur momenten ska utföras sätts efter den rasen. Och det är inte rättvist….   

  


Visserligen står det annorlunda i reglerna, men den som har tävlat några år vet hur det fungerar i verkligheten. Men som sagt… inget ont om BC-förarna, det är ju inte på något vis deras fel….

   

  


Kikade in på Dala-distriktets SM-sida… och vilken hund har dom avbildad i vinjetten på startsidan tror ni?? Jo, en BC… ett misstag av dom tycker jag, och säger väl allt om hur arrangörerna tänker.   

  

  


Och när jag ändå är inne på det där med hundar….


Häromdagen slängde jag ut en fråga på FB och frågade hur hög medlemsavgift folk runt om i landet betalar till sina brukshundklubbar.



Det var inte så jättemånga som svarade (men tack till er som gjorde det!!! ) men man kan i alla fall se att det skiljer en hel del.



Fast det visste jag ju redan, bara genom att kika runt här i distriktet och kolla vad de olika klubbarna tar i avgift.


Man kan ju fråga sig vad som motiverar att vissa klubbar har mer än dubbelt så hög avgift som andra….??  

   


Får deras medlemmar verkligen valuta för sina pengar? För inte kan det väl vara så att klubbarnas fasta avgifter är så höga att en så hög medlemsavgift är nödvändig. I så fall borde dom nog se över sina kostnader…

  


Mig veterligt så får väl alla ideella klubbar bidrag från kommunerna, och har man dessutom en trevlig klubb med bra instruktörer, stort kursutbud och många aktiviteter så borde man inte behöva ta ut så höga avgifter.


Det kan ju bli en ond cirkel det där… för dyr avgift, färre medlemmar och avgiften måste höjas, samtidigt som bidragen sjunker.



Eller dåliga instruktörer, kanske alltför få instruktörer, och för snävt kursutbud. Det ger inga nya medlemmar… vilket naturligtvis ger mindre pengar.



Jaja, inte vet jag. Men sammantaget med att anmälningsavgifterna för tävlingar och prov har höjts ganska så rejält, så blir det säkert ytterligare minskningar i både medlemsantalet för klubbar och antalet deltagare vid tävlingar.

   


Det kommer att bli en massa små kotterier här och var i landet. Medlemsavgifterna höjs och anmälningsavgifterna höjs och bensinpriset stiger…. Ingen kommer att åka nån längre väg för att tävla. Samma ekipage möts på tävling efter tävling på hemmaklubben och på närliggande klubbar…



Skittråkigt och absolut inte utvecklande för varken sporten eller individen….    

   

  


Ja jisses så mycket det fanns att tycka till om idag då…    



Fast nu har jag nog tyckt till färdigt för denna gången tror jag… fast det där med pengar och utgifter och sånt, det har man ju alltid åsikter om så länge man inte har pengar så att det räcker till allt man behöver pengar till.  



Och apropå det då… Fabian skrämde nästan slag på mig i går när jag skulle ut på en biltur. En varningslampa som lyste… nedrar!!!   Jag som fortfarande väntar på ARN:s utslag beträffande den där superräkningen på förra bilreparationen..



Och den där jäkla lampan slocknade inte förstås… så jag åkte till en bilverkstad och frågade vad dom trodde om eländet. Och det vet ni väl alla vilken naiv fråga det är…. fråga en bilmekaniker vad han TROR felet är..???Haha…..



Men vet ni…? När han gick med ut för att kika/lyssna på min lilla Fabian så slocknade lampan…. hans blotta magiska närvaro gjorde susen. Och tacksam var jag… !!    Så länge det nu varar då….

   



I slutet av nästa vecka ska jag åka ner till Göteborg och beskåda barnbarnet, och jag vill INTE ha något strul innan dess…. inte av någon sort.

  


Men jag hade ju tur och kom över superbilliga biljetter, så det vore ju inte så konstigt om det hände nåt annat istället, nåt som kostar en massa pengar.



Ja, skit samma… man råder ju inte över så mycket här i livet… det som sker det sker.    

    




 


 


 


 


 


 


 


 


Skapa flashcards