Ja, antagligen är jag väl knäppare än de knäppaste, men det var den associationen jag fick när jag kom hem från träningen idag.   

En Walt Disney-film där solen skiner från en klarblå himmel, den kritvita snön gnistrar i solskenet, och överallt rör sig människor i allehanda färgglada vinterkläder.

Mammor och pappor, barnvagnar, barn i alla storlekar och åldrar, och så hundar som hoppar och skuttar och skäller. Några barn åker tefat ner för en backe, andra halkar omkring på isen likt Bambi på hal is, ett gäng större barn bygger en snöfästning och andra bara busar i snön…. och hela tiden så svischar det i bakgrunden förbi skidåkare i färgglada kläder.   

Så såg det som sagt ut när jag kom hem vid 14-tiden idag…. härligt på sitt sätt, men min och hundarnas promenad fick vänta ett par timmar, och när vi då gick ut såg jag inte en enda människa ute.   

Men Salza och jag har varit och tränat lite rallylydnad idag, med våra träningskompisar.....

Och här får ni en film på vad vi sysslat med… ja, inte på mig och Salza då, det var ju jag som filmade, utan det är Gimzo och hans matte som går en bana som vi fixat till.

Musiken på filmen får ni leva med, bara för att ni ska slippa höra vindbruset i kamerans mikrofon… (fast man får väl egentligen inte utan lov använda andras musik till sina egna grejor… eller hur är det nu med det??)    

Men visst ser det väl kul ut..??     

Och så här kul var det att lattja med bollarna efteråt….

Fast jag lyckades ju slänga upp en snörboll högt, högt uppe i en björk förstås.... jag är bra på sånt.Som tur är så kom det några vindbyar då och då, och en av dom ruskade ner bollen… himla bra!! tyckte Salza.   

Men Salza går i taket som hon aldrig gjort förr när vi tränar rallylydnad. I all synnerhet den där "spiralen" får henne att gå i spinn, då har jag en sån där galen springer som studsar jämfota och nafsar mig i fingrarna och bär sig i mångt och mycket åt som en busig unghund.

Vilket i och för sig är kul, men det får mig att inse att hon "tvingats" lägga rejält band på sig själv när vi har tränat vanlig lydnad. Där ger hon ju oftast ett sansat intryck... så icke i rallyn...   

Jaja, kul verkar hon ha i alla fall och det är ju huvudsaken....   

En tidig lördag morgon i februari månad… det har ljusnat ute och man ser att solen snart kommer att sprida sitt bleka vintersken över trädtopparna. Barbro är ute och går med sina två hundar, Salza och Ibsen, som springer lösa på gångvägen.

När de närmar sig en korsning hör hon röster en bit bort på den ena vägen, dit där de är på väg, så hon ropar in hundarna och kopplar dem.

När de är framme i korsningen möter de en annan hundägare som är ute och rastar sin hund… i koppel. En bit bort på gångvägen står det en dam med två lösa hundar.

Denna gångväg går igenom en ganska så stor skogsdunge där det ofta strövar omkring rådjur….. 

När damen med de lösa hundarna (två hundar av utpräglade jakthundraser) ser att Barbro svänger av åt hennes håll med sina två kopplade hundar, gör hon inte som de flesta andra säkert skulle göra, kopplar hundarna.

Nej, hon samlar ihop dom och skickar sedan in dom i skogen där de försvinner i en väldig fart.   

När Barbro närmar sig så säger damen med de lösa hundarna: "Jaha, det är den snälla riesenschnauzern som kommer, den som inte är arg på mina hundar, det finns en annan här i området som inte tycker om mina hundar".

"Ja," säger Barbro och stannar, "han är snäll, jag tror nog inte att han har något otalt med dina hundar. Vart tog dom förresten vägen??"

"Åh", säger damen, "jag skickade ut dom att jaga rådjur en stund…. det är så bra att dom springer av sig lite energi. Dom kommer tillbaka när dom tröttnat…"

"Jaha…." säger Barbro och fortsätter vägen fram med sina hundar…. och håller samtidigt koll in i skogen för att se om det dyker fram några jagande, lösa hundar där.

Och det gör det mycket riktigt… när hon och hundarna gått ungefär 200 m från den väntande damen så dyker de lösa hundarna upp i skogskanten. Dom smyger lite i skogskanten, kollar in Barbros hundar, men håller sig på ett avstånd av ca 10 m , kanske för att Salza tydligt talar om för dom att dom ska hålla sig på avstånd..

Efter att ha cirklat runt och kollat läget en stund, så drar de iväg in i skogen igen… i full fart. Och när Barbro vänder sig om och tittar så ser hon hundarnas matte stå tyst och stilla där borta på vägen och vänta.

Ja, berättelsen slutar här, eftersom den fortsatte promenaden för dem utom synhåll från de jagande hundarna. Men det var väl ett bra tips på hundrastning som de fick där??    

Gå 50 m utanför dörren till en skogsdunge där man vet att det finns gott om vilt. Släpp hundarna och låt dem jaga där tills de tröttnar   och väljer att komma tillbaka… då kan man sedan med gott samvete gå hem med två trötta hundar…..... eller????