Har nyss plöjt igenom senaste numret av Hundsport och där sett några av reaktionerna på Fredriks Steens debattartikel i ett tidigare nummer.

Och de som jag "håller på" är naturligtvis de som nu skriver och tänker i ungefär samma banor som Fredrik S.

Ni vet, det där med att man måste sätta upp regler och gränser för sin hund… och sedan också se till att hunden håller sig inom de givna ramarna.   

Att man ställer lite krav på hunden, utan att för den sakens skull på något vis vara elak eller skrämmande.

Att man skiljer på vardagsuppfostran och tävlingslydnad.

Att man inte alltid ska försöka (bort-)förklara hundens "olydnad", eller förmåga att alltid göra som den själv vill, med att den "mår dåligt" eller har ont nånstans.

Att hunden inte är rädd och osäker så fort den bär sig illa åt i något sammanhang.

Ja, ni vet… sånt där som jag har babblat om i evigheters evigheter här i bloggen, och på kurser, och vid köksbordet… och överallt….    

Det känns så himla skönt när jag ser att det finns "gamla" erfarna hundförare/ägare som tycker och tänker i precis samma banor som jag gör. Har jag fel i mitt tänkande så är jag i alla fall inte ensam om det… fast… har jag fel så är det ju inget positivt att vi är fler som har fel, tvärtom… hmmm… fast vi har ju inte fel.   

Men jag tycker nog att alla mina egna hundar är/har varit ett bra exempel på att mina teorier inte är så fel  

Fast det finns säkert hundar som funkar utan att man "uppfostrar" dom också. Vi brukar möta en sån hund ibland på mornarna här…. hon går alltid lös och hon uppför sig som att hon inte alls ser varken mig eller mina hundar. "Vi har aldrig behövt lära henne nånting, hon bara kan ändå" säger hennes husse och ler nöjt.

Och det är förstås kanonbra…. men hur många såna hundar finns det bland landets alla tusentals hundar då??? Inte så många kanske….  

Och egentligen vet jag inte om jag personligen skulle vilja ha en sån hund… Jag minns lilla vilda, galna Salza när hon var valp, vilket jobb jag hade innan jag fick henne att inse att man inte alls ska anfalla alla människor man ser för att hälsa på dom som om dom vore den allra mest efterlängtade människan i hela världen.   

Men om hon inte varit sån då, så skulle hon antagligen inte heller varit min pigga, glada, alltid alerta och arbetsvilliga lilla Flygmyra i dag heller.   

Jaja, vi har alla olika krav och önskemål om hur våra hundar ska vara, och tur är väl det kanske… eller också inte….

Men ingen kan få mig att tycka att jag är elak mot min hund bara för att jag tydligt talar om vilka regler som gäller, och lika tydligt visar hur jag förväntar mig att hunden ska uppföra sig i olika situationer.

Det är inte att vara elak, det är istället att ge trygghet och stabilitet åt livet som hund.  

Och jag upphöra aldrig att förvånas över att det finns folk som tycker att man är elak om man tillrättavisar sin hund…. att man kränker sin hund om man korrigerar den på något vis, oavsett hur. Hur mycket hundkunskap har folk som säger så?????   

Men jag säger väl som jag så ofta brukar säga: Upp till bevis då! Bevisa att teorierna håller i vardagslivet…. inte bara med en hund, utan med många hundar av olika raser och med olika mentalitet. Jag tvivlar på att jag får anledning att ändra åsikt.

Näe, nog babblat om det…

Men vet ni… jag längtar efter en ny hund. Då kanske jag (förhoppningsvis) kan bevisa att min lydiga lyhörda Salza inte är en engångsgrej…. fast sina egenskaper är hon ju född med förstås, det är väl bara lydnaden som är min förtjänst kanske.   

Ibland hör jag faktiskt det där, outsagt men ändå ganska tydligt, hos vissa människor… "jaja, en liten spaniel, det är väl ingen utmaning att jobba med". Nähänä säger jag då…. och hur många lydnadschampions finns det inom den rasen då?   

Äsch, jag skulle ju sluta babbla om det där nu…..  men jag blev lite inspirerad av Hundsport 

Hoppas ni har en trevlig måndagskväll framför er…   

Det är enda gången Ibsen är lite hänsynsfull mot Salza, när hon ligger i sin säng alltså. Då håller han sig på sin kant. I alla andra sammanhang mejar han glatt ner henne, eller lägger sig på henne, eller kör över henne som om han vore den värsta bulldozer…. men sin säng får hon ha ifred i alla fall. På natten är sängen Ibsens, då sover Salza i min säng, men dagtid används den faktiskt lite då och då av Salza.

När Teddy fanns så var sängen hans, då fick Salza hålla sig på sin kant….

Nästan varje morgon möter vi en kvinna som går samma runda som vi, fast åt andra hållet. Och hon vill så gärna hälsa på hundarna, så jag brukar låta dom få hälsa.   

Eller… Ibsen hälsar… Salza har inte en chans att få komma intill.      Hon blir brutalt bortkörd av Ibsen så fort hon försöker få del av de där klapparna som bjuds. Han är minsann ingen gentleman, den där Ibsen.  

Och i morse mötte vi ett ekipage som jag blev lite ledsen över… det var en 10-årig hund som var ute och gick med sin nya matte. Han var omplacerad… 10 år gammal.   Det svider alltid lite i hjärtat på mig när jag hör om gamla hundar som omplaceras… antagligen jättelöjligt…. men sån är jag.

Idag har kylan släppt sitt grepp om oss, nu visar termometern bara –4, rena rama våren. Och det tyckte tydligen småfåglarna i morse också för det kvittrade som sjutton i buskarna när vi var ute i morse. Jag tror att dom är lite för tidigt ute, men vem vet… våren kanske är i antågande…. fast kanske inte….   

Vårt (Kurts) löpband har lagt av, och stor sorg råder i huset…..Vi använder ju verkligen det där löpbandet, och Kurt har de senaste veckorna använt det för att försöka träna upp sig efter sin stora operation, men igår sa löpbandet att det fått nog.   

Så idag har jag pratat med en kille på det företagets (där löpbandet är köpt) kundtjänst… en jättetrevlig kille, som glatt erkände att han visste ingenting om löpband…. så det var inte så stor nytta med det samtalet. Men jag gjorde av med lite tid genom att sitta och vänta i telefonen i alla fall….  

Alternativet nu är väl antagligen att släpa iväg löpbandet till affären, där dom i sin tur skickar det till nån serviceverkstad, som sedan ska kolla vad felet är och, om det inte är alltför dyrt, kanske också ska laga det. Och sedan ska det hämtas i butiken igen…..  

Jag måste säga att jag ser fram emot allt detta….. löpbandet är stort och rejält och väger massor av kilo.

Jaja… tur att det alltid dyker upp nya roliga saker som man kan sysselsätta sig med….  

Hoppas att ni har en lite roli gare måndag…..