Och klantiga jag tappade den gång på gång idag på promenaden.   Och flitiga Salza hämtade den….. gång på gång.   Hon tycker att sånt är kul, apportgalen som hon är.

Även om vi går en hyfsat lång promenad två gånger om dagen så blir det ju lite extra motion för henne att rusa iväg i full galopp gång på gång, och det skadar ju aldrig.   

Förr (innan vi flyttade hit), när jag oftast gick i skogen med hundarna, så lämnade jag ofta en tennisboll efter mig på stigen där vi gick, och så fick Salza sedan springa iväg och hämta den när vi gått en bit.

Det gillade hon skarpt, och som längst sprang hon tillbaka 700 m för att hämta bollen… bra gjort tycker jag. 

Jag och de andra hundarna stod ju kvar när hon stack iväg, men hon sprang alldeles ensam så långt det behövdes.

Men här, där vi bor nu, kan man inte göra så… det finns ju folk överallt. Om dom mot all förmodan låter bollen ligga kvar när dom ser den, så skulle dom säkert inte uppskatta en till synes ensam hund som kom rusande i full fart.    

Men tidigt på morgonen, i den här kylan, då är vi alldeles ensamma ute…..

Men det var -23 idag på morgonen igen… men går man raskt så fryser man inte. Inte på den timmen promenaden tar i alla fall. Ska man vara ute längre så blir det nog väl kallt kanske… fast jag har faktiskt lite problem med mina luftrör den här vintern. Jag har klarat mig bra i många år tycker jag (har lite knorkiga luftrör ända sedan jag var barn) men i år är det som sagt lite bökigt. Men det är inte värre än att det går utan medicinering, och tur är väl det.

Men Salza fick rimfrost i sina långa ögonfransar idag....   

I går eftermiddag när jag var ute med hundarna så såg jag nästan inte en enda själ ute… förutom två karlar som kom gående på en av gångvägarna.

"Ursäkta mig!" ropade den ene till mig…

"Ja?" svarade jag….

"Har du sett en svart hund springa lös här?" ropade han då….

Och då fick jag lite problem…. drev han med mig eller…????   

För 10 meter framför mig plöjde kolsvarta Ibsen fram i full fart i en snödriva… lös….    

Men jag beslöt mig för att han nog faktiskt hade tappat bort en hund, och inte försökte vara rolig…. och så var det tydligen, för när jag svarade "Nej, jag har inte sett nån lös hund", då fortsatte de vägen bortåt.

Hoppas hunden kom hem så småningom, det är ju lite kallt att vara ute länge nu.   

Märkligt nog så klarar sig hundarna från att få köldkramp när vi är ute. Eller…. varje gång vi kommer in på gården här hemma, då börjar Ibsen halta på ett framben… men det är säkert bara ett försök att få lite ömkande från husse.   För övrigt så tassar dom på precis som vanligt…

Hoppas ni har en riktigt lat och skön söndag idag….. eller kanske en riktigt aktiv och flitig söndag… bara att välja det som passar…