…. med det nya anmälningssystemet, SBK Tävling.  Allra roligast vore det så klart om klubbarna skrev in vilken domare som kommer att döma tävlingen, då skulle det nog hända saker tror jag. Men det kommer dom säkert inte att göra….    

Men det är ju kul att man kan se vilka om anmält sig till respektive tävling. Det kan ju vara så att någon tänker taktiskt då, och väljer vilken tävling de ska anmäla till. Men det skiter sig förstås om alla väntar till sista dan….  nåja…. det är alltid (nästan alltid) kul med nyheter.   

Det är så konstigt det där med tävlingssuget. Det finns alltid där när det inte är någon tävling inom räckhåll. Så snart det drar ihop sig så försvinner lusten att tävla. Så var det minsann inte förr…

Jag brukar alltid säga att jag tycker det är roligt att tävla, men nu vete sjutton…. Jag har ju inga större problem med tävlingsnerver och så, så det är inte det… det är bara motivationen som inte helt plötsligt inte finns där.  

Men trots det så kan jag inte låta bli att kika på tävlingar nu inför det nya året, men nu vet jag ju innerst inne att det med allra största sannolikhet ändå inte blir av…. trots att det just nu suger i tävlingstarmen.

Jaja… jag vet… totalt knäpp….   

Men det retar mig, eftersom Salza fortfarande är så pigg och alert och älskar att träna. Hon beter sig som en valp ibland när vi är ute på våra promenader, det enda som sätter stopp för henne då är Ibsens burdusa hantering. När han slänger ner henne i marken så det tjongar om det, då tröttnar hon, och det kan man ju förstå.

Men shit samma… det här har jag tjatat om vid den här tiden varje år i ett par år nu…. och det här året lär inte bli annorlunda än de senaste. Men det är lite tråkigt….   

Och håll med om att det är knäppt… jag tycker det är tråkigt att jag inte vill tävla… på nåt vis så är det väldigt motsägelsefullt och konstigt.     

Vi får väl se om det kanske kan bli nån rallylydnadstävling i alla fall. Men där är ju dilemmat att det är så okristligt många anmälda så där blir man bortlottad.  I alla fall i de lägre klasserna, och där måste vi ju alla börja.

Kanske om det blir några tävlingar här uppe, där finns det kanske chans att det inte är så många anmälningar ännu.  Men vid dags dato finns det inte en enda sån tävling inom de två nordligaste distrikten…   

Jaja, det löser sig nog….. men det suger som sagt lite i tävlingstarmen nu. Men det beror väl på att det är "ofarligt" förstås, just nu finns det ju inga tävlingar inom räckhåll.   

I morgon ska vi i alla fall ut och träna lite, ska bli kul, för nu var det mega-längesedan…   

….. att det är fredag den 13:e idag.    Egentligen är jag nog lite vidskeplig, men idag struntar jag i det i alla fall.  Det känns oftast som att det som kan jäklas jäklas, så varför skulle det inte göra det idag också då…?

Jag drog i alla fall på munnen i morse när jag hörde på nyheterna om Engelholms FBC:s nya träningstaktik för sina 14-åriga innebandypojkar. Undrar om föreningens tränare nu känner sig som de idioter de tydligen är? Fast jag misstänker väl att de istället mest förbannar sin otur att metoderna avslöjades…   

Fast man kan ju undra om det inte ställs några som helst krav på de människor som fungerar som tränare för ungdomar? Visserligen är det svårt att få folk att ställa upp i såna där sammanhang, men för den sakens skull ska man väl ändå inte nöja sig med vilka idioter som helst?

Jaja, inte mina problem…. men tycka till kan man ju få ändå kanske.

Vet ni att jag har på det senaste året kommit till insikt om en viss skillnad könen emellan. Jodå, jag har väl sedan länge förstått den fundamentala skillnaden mellan könen, men det här är en annan skillnad…..    

Under det dryga året vi bott här, och jag har traskat runt med hundarna både här och där, så har jag ju då och då fått kommentarer om mina lydiga hundar.  Det händer inte varje dag, men det händer nog ett par tre gånger/vecka i alla fall…. och här kommer det märkliga…. det är ALLTID en karl som ger berömmet.  Kanske det har hänt ett par tre gånger att det varit en kvinna som sagt något….. men det får väl mest betraktas som det undantag som bekräftar regeln… det är enbart karlar som kostar på sig det berömmet. Undrar varför…..???  

I alla fall så mötte jag i morse en kvinna med en hund. En medelstor ungtik i sele, som skällde och gapade som en idiot på mina hundar när vi möttes.  Hundens matte började prata med mig så jag stannade och satte Salza och Ibsen vid mina fötter.

Och så diskuterade vi hennes skällande tik en liten stund, alltmedan hennes hund då och då gjorde små  skällande "utfall" mot oss.  Jag såg till att Salza och Ibsen inte brydde sig, men så säger den skällande tikens matte "hon kan väl ändå få hälsa", och innan jag hinner blinka så släpper hon efter på kopplet och tiken tar ju förstås chansen.

Jag säger då bara tack och lov för att jag har den lydnad jag har på hundarna….  Jag röt NEJ!!!! till mina hundar och det kom i exakt samma sekund som Salza bestämde sig för att äta upp den där uppkäftiga tiken som, förutom sitt skällande, dessutom dristade sig till att slänga sig fram mot oss där vi stod.

Till och med Ibsen var trött på det där gapandet och tänkte hjälpa till när Salza bestämt sig för att förinta den där hunden…. men dom hejdade sig omedelbart på mitt NEJ… och tanten lyckades hala in sin skällande tik igen.  Hur jäkla dumma kan folk bli egentligen???    

Salza hade suttit där och tvingats att nonchalera den där ungtiken som gafflade och väsnades hela tiden, och sen släpper människan fram sin hund "för att hälsa"…. jisses…    

Tur som sagt att hundarna lyder ovillkorligt på mitt NEJ. Jag hade ju aldrig orkat hålla emot om både Ibsen och Salza hade slängt sig iväg mot den där tiken.  Ibsen är ju stark som en ångvält och Salza går inte av för hackor hon heller när hon blir förbannad, dessutom var det isigt och halt på marken.

Jag förstår inte hur folk klarar av sina stora hundar om dom inte har lydnad på dom. Fast det är väl därför man då och då ser folk som vänder när dom ser att dom är på väg att möta en annan hund förstås.

Jaja, i vilket fall så stod vi kvar och pratade en stund till, den där hundmänniskan och jag. Och då är det så kul att se Salza…. i såna lägen vänder hon ryggen mot sin "motståndare" och vägrar att ens titta åt det hållet. Och den reaktionen uppskattar jag, den säger en hel del om både Salza och vår relation, tycker jag.  

Näe, nu ska jag nog göra ingenting en stund tror jag. Morgonpromenaden var lång idag, och sedan jag käkat frukost har jag plockat bort det allra sista av julen, och så har jag dammsugit och tvättat golven och plockat med både ditten och datten… då har jag väl rätt att slöa lite?    

Det drar ju ihop sig till en ny hundpromenad så småningom och den blir inte så kul. Det blåser som sjuttan ute nu, och så är det 3-4 minusgrader… inget mysigt promenadväder alls.   

Hoppas ni har en lyckosam fredag den 13:e……   

Ja, att få ner den där talgbollen alltså… den är som väl är ordentligt fastknuten.  Fast själva talgbollen är väl inte så farlig förstås, det är det där nätet jag är rädd för, vore inte så kul om det snodde sig runt nån tarm eller nåt liknande.    

Men hon har fullt sjå när vi är ute, Salza. Hon undersöker vartenda buskage och hon nosar och sniffar och spårar och letar överallt. Vi går en runda på ca 2 km de flesta mornar, och det blir ju varken hundarna eller jag så speciellt trött i benen av direkt, men hon är garanterat helt slut i lilla huvudet när vi kommer hem. Och det känns lite bra tycker jag…. hellre trött i huvudet än bara trött i benen…. fast både-ock är ju idealet förstås.

Vet ni att igår träffade jag en man som är 83 år gammal, och han hade just varit och provat ut sina allra första glasögon.  Och egentligen behövde han dom inte annat än just bara när han körde bil i mörker (sen kanske man kan tycka att en 83-åring kanske inte ska köra bil, men det är ju en annan sak det). Optikern hade i alla fall sagt att han var unik, och det är ju inte så svårt att tro på.

Usch, jag avskyr glasögon, och alldeles speciellt just dom som jag har nu. Det var världens misstag att köpa dom. Jag har aldrig trivts i dom, men det upptäcker man ju alltid för sent… och mina glasögon är så jäkla dyra så det är inte lätt att få råd att köpa nya heller.  Men nu börjar jag se dåligt igen, även med glasögonen, så det drar väl ihop sig till byte snart vilket jag vill eller ej… hur jag nu ska få råd med det då…???    

Jag har gått med ont i magen ändå sedan i somras nu… och väntat på ARN:s utlåtande i min lilla diskussion med den där bilverkstan. Det är ju inte så många som får ARN på sin sida, inte av dom som klagar alltså, så jag hyser väl inte så stort hopp om att jag ska få det heller. Men vilken dag som helst så dimper deras beslut ner i brevlådan här, och jag ser INTE fram emot det kan jag ju säga. Det är inget kul att behöva betala ut pengar man inte har….    

Men igår var jag i alla fall ute för nåt som jag aldrig tidigare drabbats av. Jag gick från ett möte utan att ha en aning om vad mötet egentligen kom fram till.     Jodå… det är sant…  jag satt som sekreterare på ett litet möte, och allting var så förvirrat och rörigt och eländigt, så när jag åkte därifrån rev jag mitt hår i förtvivlan över hur jag ska kunna åstadkomma nån sorts av protokoll av de där virriga diskussionerna och besluten… om vi nu tog några beslut… jag har nog inte ens det klart för mig tror jag.   

I vanliga fall har man ju nästan protokollet utskrivet och klart i huvudet innan man hinner hem från mötet, men, men….  Jaja, man ska ju prova på allting minst en gång i sitt liv sägs det.. och nu har jag upplevt det också.

Idag ska jag i alla fall agera chaufför och bärare igen, och så ska jag dessutom till bibblan och hämta en bok jag beställt. Och det är tur det, för det senaste lånet innehöll inte så många bra böcker det heller. Jag tror jag håller på att helt tappa greppet där också… ingen ordning på nånting här i huset längre.   

I går testade jag i alla fall om Salza kom ihåg namnet på sina mjukisdjur. Ni vet, jag satte ju namn på några av leksakerna och lärde henne vad dom heter, och så hämtade hon den som jag sa namnet på, bland alla de andra.

Och det är jättelänge sedan vi gjorde det där så jag trodde nästan att hon skulle röra ihop alltihop… men icke…

Hon "tänkte" lite längre än vanligt… sprang fram till högen med leksaker, rotade runt lite, tittade på mig…. som inget sa… och så tog hon den rätta leksaken och kom med den.  Imponerande att sånt där sitter så bra som det tydligen gör…    

Vi var inne i sovrummet och gjorde det här, och hon hämtade tre saker från sin stora leksakshög som ligger i en fåtölj där, sedan sa jag åt henne att hämta "handduken"…. och då menar jag den handduk som hänger på kylskåpsdörren i köket.

Hon tvekade inte en sekund… tvärvände och galopperade ut i hallen och vidare ut i köket och kom tillbaka med handduken i munnen.  Jag upphör aldrig att imponeras av den tjejen….  

Näe, nu ska jag plita ihop en liten kom-i-håg lista (måste det numera, annars kommer jag hem och har glömt hälften) inför inköpsrundan, sedan är det dags att dra på kängorna igen och ge sig ut i snön och kylan.

Jag upptäckte förresten häromdagen att motorvärmaren (och kupévärmaren) inte funkade i garaget, så igår ringde jag och strulade med det också… men jag tror att det funkar nu. När det är så pass kallt som det är nu så är det bra med lite värme i bilen…. jag kör ju mest korta sträckor och den stackars bilen hinner ju knappt bli varm mellan varven annars.

Hoppas ni har en bra dag på gång idag…..   

… hördes Salza ilsket muttra…. "Varför ska dom hänga dom där smaskiga talgbollarna så högt upp?? Och knyta fast dom dessutom…. jag får ju inte loss den!!!! "

"Ibsen!!!… Kom och hjälp mig!!!! "

Men Ibsen är noll intresserad av talgbollar så även om han kom och kikade så fick hon ingen hjälp där….

Men skam den som ger sig......  ett sista försök för den här gången......

Vet ni att jag har en fundering.... ovanligt, va?      

För mig är det jätteviktigt med en hund som jobbar tyst och koncentrerat, men hur ofta läser och hör man inte om hur det finns människor som stolt berättar om hur deras hund går i taket och blir alldeles vild och galen när den ska jobba.

Dom berättar stolt om en hund som rusar runt och piper och gnäller och blir nästintill okontaktbar varje gång den inser att det är träning på gång.  Och det tycker uppenbarligen hundens ägare är nåt att skryta med….

Det kan ju förstås vara så att dom är okunniga nog att tro att det är ett bevis på att det finns massor  av "motor" i hunden, nån annan anledning till deras "stolthet" kan då inte jag hitta.

Ok då… hunden tycker att det är kul, det är ju uppenbart, och det är ju i och för sig ett bra betyg åt ägaren. Han/hon har förmått att få sin hund att tycka att det är kul att träna och jobba ihop med sin förare. 

Men… föraren har inte förmått att anpassa sig till just den hunden. En hund som beter sig på det där viset gör det inte på grund av enbart glädje utan till största delen på grund av stress och det är aldrig bra.

Ett visst hanterbart mått av stress är bra. Det kan hunden behöva för att prestera på topp, men det är väldigt lätt hänt att stressen "rinner över" och blir en belastning istället. Och det är väl bland annat där man kan sålla agnarna från vetet när det gäller hundträning.

Att stressa upp en hund och få den att gå i taket så fort den anar sig till en aktivitet av något slag, det är oftast inte så svårt. Att få den där stressen att hålla sig inom ramarna och hålla den nivå där den är till nytta, det är nåt helt annat det.

När man tränar för att tävla så ska man ju alltid ha just det i tankarna…. tävling alltså. Man ska inte träna tävlingsmässigt, men man ska hela tiden ha tävlingsutförandet som bilden på det slutliga målet framför sig.

Och där vill man väl inte ha några gnällande, skällande, superstressade hundar…. eller???

Vänjer man hunden vid att den får (ska) bete sig så varje gång man tränar, hur ska man då få hunden att förstå att den just på tävling inte ska göra så? Den ska ju göra allt annat som den brukar när man tränar… varför då inte också pipa och gnälla och stressa upp sig…..

För det är ju lite det som är finessen med hundträning… att hunden utan problem ska kunna överföra det den gör på träning till en ren tävlingssituation.

Man kan ju inte förvänta sig att en hund ska förstå att på träning får den göra både si och så, men… "just idag är det tävling och då får du låta bli det där roliga som du alltid annars brukar göra, och bara göra vissa, valda delar av det vi brukar göra när vi tränar."

Nej, för mig kan aldrig en hund som stressar upp sig vara något positivt. Glädje och förväntan på att få jobba är en helt annan sak det, det vill man naturligtvis se hos alla hundar.

För mig är väl fortfarande den yttersta mardrömmen (i hundtävlingssammanhang alltså) den där hunden väljer att lämna mig mitt under ett tävlingsprogram och tydligt visar att "näe, jag vill inte jobba ihop med dig!"  Jisses så jag skulle skämmas över mig själv om nåt sånt hände…. 

Fast… i det fallet kanske det skulle hjälpa att jobba upp lite galen stress hos just den hunden… vem vet…?

Det är väl i och för sig så att det som funkar på en hund, är det rätta sättet att jobba med just den hunden.

Sen så finns det ju dom där hundarna som alltid gnäller och piper så fort dom anar minsta lilla aktivitet. Det behöver inte alls vara förknippat med nån stressframkallande situation, utan pipet och gnället finns alltid där.

Så fort dom anar minsta lilla aktivitet så kommer det. … eller… så fort dom har tråkigt och vill ha aktivitet så kommer det.

Platsliggande i grupp är tråkigt och skapar en förväntan på att föraren kommer tillbaka så att nåt händer… då gnäller man.

Apportering är kul… så då gnäller man medan man väntar på Apport-kommandot.. eller kanske redan när man ser tävlingsledaren komma med apporten.

Fot-gående är lite jobbigt och frustrerande… svårt att lägga band på sig och gå precis så som föraren önskar… då gnäller man i förväntan på den där belöningen och friheten som alltid brukar komma efter en stund.

Framförgående med efterföljande belöning är kul….  då gnäller man under framföringen i förväntan på det förlösande kommandot Före!

Rutan är skitkul…. och då går det inte att lägga band på sig när man sitter och väntar på att få springa i full galopp ut till rutan.

Man gnäller i förväntan på mat…. på en promenad… på nån aktivitet…. ja, för vissa hundar är livet fyllt av såna situationer där förväntan rinner över och resulterar i pip och gnäll.

Ni känner säkert nån hund som passar in på allt det här... eller i alla fall på något av det. Jag vet med säkerhet att jag känner MÅNGA såna hundar….

I vissa fall är det här pipandet och gnällandet inlärt, det har blivit ett tillåtet beteende som en gång, när det började, lätt hade kunnat stoppats.  Ju längre det får fortgå desto svårare blir det att få slut på.

I andra fall vill jag hävda att det är medfött….  och då är det nästintill omöjligt att få bort oavsett hur tidigt man börjar jobba med det.

Och i de fall det är medfött vill jag påstå att det är en ren avelsdefekt. Och hundar som har den defekten ska man inte avla på….

Jag kan inte peka ut vilken /vilka egenskaper som så att säga "slår slint" hos dessa individer, men nåt är det som inte stämmer i deras mentala egenskaper. Det är inte normalt för en hund att ständigt, även i den vanliga vardagen, uppleva en sån förväntan att den inte kan lägga band på sig och vara tyst… 

De här hundarna ligger oftast alltför högt i sin förväntan på att någonting ska hända, vad som helst, och de har inte förmågan att hantera sin förväntan, det så att säga "rinner över" stup i kvarten. Och just deras alltid uppskruvade förväntan (stress?) och att dom inte kan hantera det…. det är enligt mig en avelsdefekt.

Ingenting på denna jord skulle kunna få mig att köpa en valp efter en hund som låter i vardagliga situationer, eller i förväntan på att något ska hända.

Jag kan ju berätta att även den spaniel som på ett jaktprov bara går med som publik i väntan på sin egen start blir diskvalificerad från provet om domaren hör något ljud från den. Och det är lätt hänt när den ser andra hundar jobba, och ser och hör hur fåglar skjuts och faller i marken…. men en fågelhund som inte är tyst är värdelös, och jag tycker det är kanonbra att reglerna skärpts på den punkten.

Jisses… nånstans i allt det här svamlet tror jag att jag tappade tråden…?  Men för att återknyta till det jag började med då… 

Jag kan absolut inte förstå att det finns någon enda människa på denna jord som tycker att det är bra med en hund som piper och gnäller och far runt som en skållad råtta i förväntan på att få jobba….  för såna finns det många av om man ska tro vad dom själva säger.

Jaja… var och en blir väl kanske lycklig på sin egen tro…. Men jag tror nog att det är många, många som har problem med en alltför ljudlig hund. Och att man förmodligen i många fall hade kunnat få stopp på det om man tagit itu med det genast…  istället för att naivt tro att det är ett positivt tecken på arbetsglädje.

Nu ska jag sluta babbla en massa strunt och förbereda mig för det mötet som jag så gärna skulle vilja slippa…..

Hoppas ni har nåt roligare för er…. !   

.... jag hade sån huvudvärk som jag har idag.   Sån där som inga piller biter på, ni vet….  så jäkla irriterande.  Fast det är inte så förvånande, men det gör ju inte det hela mindre irriterande förstås.

Har i alla fall hållit igång med diverse nyttigheter hela dan hittills i alla fall. Nu är det i stort sett bara vår och hundarnas middag kvar, sedan tänker jag inte göra så mycket mer. Det vore himlans bra om den där huvudvärken försvann till imorgon för då ska jag göra nåt som jag inte alls vill, men måste.    

Jag åtog mig en sak i ett svagt ögonblick, och jag är ju tyvärr sån att jag absolut alltid måste slutföra sånt som jag har åtagit mig. Det finns ju folk som utan några som helst samvetsförebråelser bara skiter i saker och ting som inte är så kul, och jag har många, många gånger önskat att jag kunde vara sån…. men mitt samvete klarar inte av det.    

Så i morgon måste jag offra några timmar och göra det där som jag inte vill…. och sånt brukar ju inte direkt göra såna saker som t.ex huvudvärk mindre.

Liten Salza är i alla fall lite försummad och väldigt dåligt aktiverad just nu. Hennes matte orkar liksom inte med och jag förföljs av dåligt samvete varje dag.  Men Salza är ju en snäll vovve så hon nöjer sig med att titta lite bedjande och längtansfullt ibland, men sedan när inget händer så lägger hon sig och sover.  Vilken jäkla tur att hon är som hon är….  

Näe, det drar ihop sig till matlagning nu då…. men inte sjuttan har man nån matlust när man har sån där vidrig huvudvärk inte. Det är ju nästan så att man är illamående istället….  

Jaja, vilken jäkla tur att det alltid finns nåt att beklaga sig över….  

I går stod jag ute och klippte Ibsen. Det var svinkallt för händerna, men jag passade på eftersom det bara var 4 minusgrader ute. Det finns ju ingenstans att stå med sånt inne i lägenheten, inte om man vill slippa storstäda efteråt i alla fall. Men…. brrr….  

Och senare på kvällen var det 17 minusgrader, så när jag vaknade i morse hade jag ingen lust att gå upp. Såg framför mig en morgonpromenad i –20 eller så…. och då var sängen skönare. Men det var bara –6 igen så det blev en långis direkt på morgonen. Det är en skön känsla att komma hem sedan, ge hundarna mat och få käka frukost i lugn och ro, och veta att doggsen har fått en rejäl promenad.   

Men jag har ganska så ont överallt idag….    det är inte bra med kyla när man har ont, och speciellt mina artros-händer gör rejält ont nu efter både klippning och kyla. Men jag lär överleva denna gången också….  

I morse när vi var ute så hann klockan bli så mycket att det var många hundar ute och gick. Och vi sneddade genom ett skogsområde och kom fram alldeles intill ett bostadsområde. Hundarna var lite före mig, och rätt som det är så kommer det en tant med en terrier av nåt slag gående rakt emot oss. Hon dök upp bakom ett buskage så jag såg henne inte förrän hon redan var framme vid hundarna, men det gick kanonbra.

Ibsen stannade, vände sig om och tittade på mig, jag ropade på honom och han kom galopperande till mig. Salza slängde en snabb titt på den mötande hunden men brydde sig sedan inte utan fortsatte sin väg framåt, och den mötande hunden tassade på som om den inte sett mina hundar alls.

Tänk så enkelt allt blir med väluppfostrade hundar…. och då inbegriper jag förstås den mötande terriern i det berömmet också.   

Men i ärlighetens namn så är inte Salza att lita på helt och hållet. Jag brukar inte låta henne tassa på utan vidare när vi möter en annan hund, utan jag kallar in henne också till min sida. Men i nåt enstaka sällsynt fall kan det bli så att jag tydligt ser att hon inte kommer att bry sig, och är det då knappt om sekunderna så inriktar jag mig på Ibsen i första hand eftersom han är väldigt nyfiken på andra hundar.

Men även om Salza struntar fullkomligt i 99 hundar av 100 så finns i alla fall den där 100:e hunden. Jag kan inte säga vad det beror på, men nån sällsynt gång blir Salza helt fascinerad av nån hund som vi möter, och då kan hon mycket väl få för sig att springa fram dit. Men hon signalerar det mycket tydligt, så ännu har det inte hänt, jag har sett signalerna i tid och hunnit kalla in henne.

Men även om hon är fantastiskt lydig och nästan alltid helt ointresserad av mötande hundar, så ska man inte glömma att hon faktiskt är ett djur och fungerar därefter, och inte en liten pälsklädd robot som är hjärntvättad….    

Idag blir det nog inte så mycket gjort här tror jag. När jag har så här ont i händerna så vill jag helst vila dom, och det är inte så mycket man kan göra utan att använda händerna.  Man kan ju inte ens skriva i bloggen utan att använda händerna…    

Men... förresten… vet ni vad dom här är till för? Dom där korgarna som syns lite otydligt (den där mobilkameran igen)  på bilderna….

(Salzas fotomodellkommando för den här bilden var: Fot, Utåt, Stanna... hon är duktig, den där Salza )

Det finns massor av såna korgar här… och nu ska ni få lite extra allmänbildning, om det nu är så att ni inte redan vet vad det är för något.   

Det är "korgar" som ingår i en Discgolfbana, eller Frisbeegolfbana som det också heter. Så här ser dom ut utan snö och dåligt ljus....    

Man ska alltså kasta en frisbee i en sån där "korg"…  det finns säkert massor av regler runt det där men dom har jag inte läst… men jag ser nästan varje dag delar av den där banan och det verkar inte alls så lätt. Man kan se folk som då och då går den där banan och kastar sina frisbees… men som sagt…lätt ser det inte ut att vara.

De där korgarna står inne i skogspartier ibland, eller ute på en gräsmatta,  eller i ett busksnår… och det verkar vara ganska så långa avstånd från där man kastar till där korgen står.

Men det är tydligen en etablerad sport i hela världen, man spelar både VM och EM och om jag inte är helt felunderrättad så gick SM på banan här i området för något år sedan.

Och tänk att jag skulle behöva bli 100 år gammal och dessutom Sundsvallsbo innan jag fick lära mig nåt om Frisbeegolf….   

Men det är väl sånt där som kan katalogiseras bland "onyttigt vetande" förstås… men är man född nyfiken så är man. När vi flyttade hit och jag såg de där korgarna här och var i buskarna så var jag ju tvungen att ta reda på vad dom användes till…. och nu vet både ni och jag det… bra, va???    

Nu ska i alla fall mina händer få vila lite.... hoppas att ni alla har en fin söndag…. 

Ja, ett nytt försök av Kung Bore alltså. Snön som kom nu senast ligger kvar, det var –8 grader när jag gick ut klockan 8 i morse, och det känns som att Kung Bore gör ett nytt försök med sin vinter.

Och jag gjorde ett nytt försök med min mobilkamera… den är inte lysande, och den ger väldigt märkliga färger då och då…men skit samma…. nåt ska man som sagt roa sig med.  

Salza hittade en alldeles egen snögrotta.....       

Fast i ärlighetens namn så var det jag som hittade den. Men Salza är helt fantastisk som fotomodell....    Vi gick ju på en gångväg en bit vid sidan av det där trädet som hon sitter under, men det är inga som helst problem att dirigera henne över den där lilla bäcken exakt till den plats jag vill, och sedan få henne att stå, sitta eller ligga där. Är det nåt som hon ska hoppa upp på så gör hon det, och är det nåt annat hon ska göra så är det bara att jag säger åt henne så gör hon det Jag behöver aldrig gå fram till henne och visa, det räcker med att jag säger det jag vill och visar med handtecken om hon ska förflytta sig..... och alltihop gör hon för en enda liten godis när vi sedan är klara.   

Igår flängde jag som en galning hela dan känns det som, men jag lyckades i alla fall bärga några böcker från bibblan innan dom stängde i går eftermiddag.  Nu är det bara att hoppas att det inte är ett likadant bottennapp som senast….    

Jag gick en långpromenad med doggsen i morse, och då passerade vi områdets lilla centrum. Och nedrans vilka vandaler det finns i det här området. Den stackars ICA-butik som ligger där har det inte lätt. Nerklottrad och med nån sorts åverkan stup i kvarten.

Den här gången verkade det som att någon brutit sönder den plåtjalusi som dom drar ner för dörrar och fönster när dom stänger….  

Men min favoritstaty står kvar, i vinterskrud... och har bara lite, lite klotter på sig....  

Men det här området är ett jäkla ghetto egentligen… klotter och nersmutsning och allmänt illa skött på alla de ställen där det inte finns en bostadsrättsförening som drar det tyngsta lasset när det gäller renhållning och ordning.  Det är visserligen övervägande delen bostadsrättsföreningar här, men det hjälper tydligen inte…. det finns dessutom en klick ungdomar som uppenbarligen driver omkring vind för våg, och dessutom har råd med all denna dyra färg som används när dom klottrar ner allt i sin väg.  Och vissa delar av området är som sagt mycket illa skött…..  det bor väl inte tillräckligt många kommunpampar i området kan jag tro.   

Men jag gillar egentligen graffiti. Jag kan tycka att en snygg graffitimålning på en tråkig grå betongvägg är snyggt och roligt och uppiggande att titta på… vilket en grå betongvägg aldrig kan bli.

Däremot tycker jag inte om klottrare som bara kluddar och förstör allt som det går att spruta färg på, men det är inte graffiti det.   

Jaja… här i området är det då inga graffitimålare som härjar, bara klottrare som gör allt dom kan för att förstöra och skräpa ner.

Nu skiner i alla fall solen från en klarblå himmel, det blir en strålande vacker dag idag tror jag. Skönt att ha långpromenaden gjord, det kommer att krylla av kärringar, gubbar och ungar och hundar ute idag....  

Ha en riktigt bra dag, hoppas solen skiner på er också!   

Vädret är i alla fall omväxlande, nåt annat kan man inte säga. Regnblandad snö ända sedan igår, och trots att det är våldsamt blött det som kommer ner, så har det nog lagt sig nästan bortåt 2 dm snö vid det här laget.

Nedrans blött och tungt att skotta bort är det i alla fall….   

Nu kan vi bara hoppas att det snabbt blir några grader kallare också, annars blir det snart slask av det här, och det vill vi inte ha.

Men det blev en sån där morgon igen… en blöt promenad där både hundar och jag var genomvåta när vi kom hem. Och dessutom hade Ibsen massor av snöklumpar i pälsen. Salza klarade sig hyfsat bra tack vare den där snaggningen jag gjorde på henne, men Ibsen fick ställas i duschen när vi kom hem.

Tog några bilder ute i mörkret och snöyran.....  ser ni några vita streck här och där så är det snöblasket som faller, den är inte så snabb, min mobilkamera... och fixar inte snöfall nåt vidare heller, men, men... .

Och här har vi det berömda, fruktade monstret vid Sticksjön...      

Jaja, nåt får man roa sig med i snöeländet, och eftersom jag är för lat för att släpa med min "riktiga" kamera så får det bli som det blir med fotandet....   

Eventuellt blir det några blixtutryckningar som chaufför idag igen, innan jag ska försöka ta mig till bibblan. Lika bra att vänta med bibblan-besöket lite… kanske, kanske, kanske hinner dom ploga lite inne i stan då.

Nu ska jag i alla fall roa mig en stund med snabeldraken, den fick jag förresten laga med silvertejp häromdagen. Slangen gick sönder, men silvertejp brukar ju fixa det mesta så än så länge funkar den som den ska, hoppas det håller länge, länge. Snabeldrakar är dyrbara saker….

Ha en bra dag idag också!!!

P.S Niger och tackar för alla "farmor-gratulationer"   men jag känner det väl inte direkt som att jag gjort något för att förtjäna dom...