Det där eländes protokollet som varit mitt dåliga samvete i över en vecka nu… nu är det både skrivet och ivägskickat… skönt!!! Tänk att vissa saker är så fruktansvärt motiga att göra….  och tänk så skönt det är när det väl är gjort sedan.   

Vet ni att en av de bästa böcker jag har läst är "I namn av de mina" skriven (berättad) av Martin Gray.  Jag läste den av en slump för många, många år sedan, men jag har den i väldigt klart minne fortfarande.  Det är en berättelse med verklighetsbakgrund, och huvudpersonen är polsk jude. Ja, ni förstår ungefär vad boken handlar om… men jag lovar… den är superbra och berättelsen sträcker sig över många, många år. Läs den gärna… 

Ja, det var dagens boktips det   ….  lite omväxling till alla böcker om hundträning kanske.

Jag fick ett mail från en mycket klok ung vän häromdagen. Hon skrev bland annat så här: "Man vet aldrig vart livet för en och vill man något så tveka inte. Problem kan alltid dyka upp på vägen men de är till för att lösas".

Tänk så rätt hon har…  och har man dessutom nått min ålder så har man inte så mycket tid på sig att invänta "rätta tillfället".  Undrar om jag var så klok när jag var ung? Tror inte det, i så fall skulle nog mitt liv sett lite annorlunda ut tror jag.

Jag brukar inte ångra sånt jag gjort i mitt liv, bortkastad möda anser jag. Det som är gjort är gjort… och jag brukar inte grubbla över mitt förflutna heller,  det tillhör historien nu…. men ibland så sticker det upp en liten tanke här och där… " tänk om…."  fast jag brukar knuffa bort de funderingarna så fort jag kan.

Det som är gjort är gjort och det är ju upp till en själv att göra det bästa av det…. eller också att förändra det som inte är bra.    

Men… tänk om….. tänk så annorlunda livet skulle kunna vara då. Kanske inte alltid till det bättre, det kan man ju inte avgöra, men alldeles säkert i alla fall annorlunda.

Jag pratade med min syster häromdagen, och då blev vi lite djupsinniga och jag påpekade att jag anser nog att allt är möjligt, frågan är bara vilket pris man är beredd att betala. Och visst ligger det väl något i det???  Allt har sitt pris, och frågan är som sagt om man är beredd att betala vad det kostar… och då pratar jag inte enbart om pengar.

Äh… ingen idé att babbla om sånt där, vi är alla olika, med olika värderingar, så med största sannolikhet så är det inte så många som tänker som jag.  Och det kanske är tur det…    

I alla fall så har jag roat mig med att sitta och kika på MH-protokoll idag. Var egentligen bara ute efter protokollet för en enda hund, men jag fastnade i en massa protokoll… och insåg att jag har en hund som passar mig alldeles förträffligt perfekt.   

Jag jämförde nämligen de andra protokollen med Salzas, enbart för att kunna göra mig en bild av hur hunden agerat, och jäklar vilken rolig hund jag har.

Skämt åsido….  Tittar man på MH-protokollen från andra hundar så borde man ju få en bild av hur hunden fungerar i olika situationer, det är ju det beskrivningen är till för, och det är inte lätt att hitta protokoll som man gillar. 

Eller… som jag gillar….  jag har ju tyvärr helt klart för mig vilka siffror jag  vill ha på de där protokollen, och det är inte enbart av godo att jag har mina åsikter om det.  Det finns ju inga såna protokoll…..   

Jodå, det gör det förstås, fast dom är inte så lätta att hitta.  Och det stärker också min uppfattning att många springrar idag inte är riktigt vad jag vill ha. Fast det är farligt att säga så också eftersom det är så få inom rasen som är MH-beskrivna.

Nu finns det ju en funktionsbeskrivning för spaniels också, men det är ju inte riktigt samma sak som ett MH. Och jag vet inte riktigt vilken typ av beskrivning jag personligen tycker är viktigast. För rasen som sådan (och för uppfödarna) är säkert funktionsbeskrivningen bra, men det beror ju också lite på vad man som hundägare ska använda sin hund till för aktiviteter.

Antagligen är det nog så att jag allra, allra bäst gillar en typ av spaniels som inte är så där exakt rastypiska mentalt sett… inte efter dagens mått mätt i alla fall.

Äh, jag vet inte…. men jag vet vad jag gillar, såna hundar som Salza och min gamle Samson (visserligen var Samson en cocker men han och Salza är mentalt väldigt lika) passar mig perfekt.  Därmed inte sagt att andra typer är sämre eller "dåliga" på nåt vis… dom passar bara inte mig lika bra.  Och jag menar inte heller att Salza eller Samson inte är/var rastypiska, det jag menar är väl egentligen att dom inte är som dom flesta andra av samma ras kanske… 

Och det är faktiskt viktigt att man "passar ihop" med sin hund, det blir inte så bra annars.  Inte lika roligt som det skulle kunna vara i alla fall….

Oj… nu höll jag på att glömma dagens lilla skrytstund….    

I morse mötte jag två killar som jag ofta möter på mina hundpromenader. Jag stannade som vanligt, och satte hundarna vid min sida.  För ovanlighetens skull stannade killarna också, annars brukar de bara heja och säga nåt ord medan dom passerar, men i morse stannade de.

"Hör du du", sa den ena och tittade uppfodrande på mig. Jisses ,tänkte jag, vad har jag nu gjort???

Han lät som att han tänkte läxa upp mig på nåt vis…..    

"Jo du", sa han sedan, "du leder helt klart hundligan här i området."

"Jaha…??", sa jag lite frågande…

"Ja," sa han och log stort, "du har de klart lydigaste hundarna i området. "

"Jomen vet du"… sa jag och log tillbaka… "det tror jag också!"

Och så gick vi vidare åt varsitt håll….  men det var himla gulligt av honom tycker jag, det lyste upp min dag i alla fall.    

Hoppas ni inte blev alltför illamående nu då….      Önskar er alla en härlig helg!!!!!