I går stod jag ute och klippte Ibsen. Det var svinkallt för händerna, men jag passade på eftersom det bara var 4 minusgrader ute. Det finns ju ingenstans att stå med sånt inne i lägenheten, inte om man vill slippa storstäda efteråt i alla fall. Men…. brrr….  

Och senare på kvällen var det 17 minusgrader, så när jag vaknade i morse hade jag ingen lust att gå upp. Såg framför mig en morgonpromenad i –20 eller så…. och då var sängen skönare. Men det var bara –6 igen så det blev en långis direkt på morgonen. Det är en skön känsla att komma hem sedan, ge hundarna mat och få käka frukost i lugn och ro, och veta att doggsen har fått en rejäl promenad.   

Men jag har ganska så ont överallt idag….    det är inte bra med kyla när man har ont, och speciellt mina artros-händer gör rejält ont nu efter både klippning och kyla. Men jag lär överleva denna gången också….  

I morse när vi var ute så hann klockan bli så mycket att det var många hundar ute och gick. Och vi sneddade genom ett skogsområde och kom fram alldeles intill ett bostadsområde. Hundarna var lite före mig, och rätt som det är så kommer det en tant med en terrier av nåt slag gående rakt emot oss. Hon dök upp bakom ett buskage så jag såg henne inte förrän hon redan var framme vid hundarna, men det gick kanonbra.

Ibsen stannade, vände sig om och tittade på mig, jag ropade på honom och han kom galopperande till mig. Salza slängde en snabb titt på den mötande hunden men brydde sig sedan inte utan fortsatte sin väg framåt, och den mötande hunden tassade på som om den inte sett mina hundar alls.

Tänk så enkelt allt blir med väluppfostrade hundar…. och då inbegriper jag förstås den mötande terriern i det berömmet också.   

Men i ärlighetens namn så är inte Salza att lita på helt och hållet. Jag brukar inte låta henne tassa på utan vidare när vi möter en annan hund, utan jag kallar in henne också till min sida. Men i nåt enstaka sällsynt fall kan det bli så att jag tydligt ser att hon inte kommer att bry sig, och är det då knappt om sekunderna så inriktar jag mig på Ibsen i första hand eftersom han är väldigt nyfiken på andra hundar.

Men även om Salza struntar fullkomligt i 99 hundar av 100 så finns i alla fall den där 100:e hunden. Jag kan inte säga vad det beror på, men nån sällsynt gång blir Salza helt fascinerad av nån hund som vi möter, och då kan hon mycket väl få för sig att springa fram dit. Men hon signalerar det mycket tydligt, så ännu har det inte hänt, jag har sett signalerna i tid och hunnit kalla in henne.

Men även om hon är fantastiskt lydig och nästan alltid helt ointresserad av mötande hundar, så ska man inte glömma att hon faktiskt är ett djur och fungerar därefter, och inte en liten pälsklädd robot som är hjärntvättad….    

Idag blir det nog inte så mycket gjort här tror jag. När jag har så här ont i händerna så vill jag helst vila dom, och det är inte så mycket man kan göra utan att använda händerna.  Man kan ju inte ens skriva i bloggen utan att använda händerna…    

Men... förresten… vet ni vad dom här är till för? Dom där korgarna som syns lite otydligt (den där mobilkameran igen)  på bilderna….

(Salzas fotomodellkommando för den här bilden var: Fot, Utåt, Stanna... hon är duktig, den där Salza )

Det finns massor av såna korgar här… och nu ska ni få lite extra allmänbildning, om det nu är så att ni inte redan vet vad det är för något.   

Det är "korgar" som ingår i en Discgolfbana, eller Frisbeegolfbana som det också heter. Så här ser dom ut utan snö och dåligt ljus....    

Man ska alltså kasta en frisbee i en sån där "korg"…  det finns säkert massor av regler runt det där men dom har jag inte läst… men jag ser nästan varje dag delar av den där banan och det verkar inte alls så lätt. Man kan se folk som då och då går den där banan och kastar sina frisbees… men som sagt…lätt ser det inte ut att vara.

De där korgarna står inne i skogspartier ibland, eller ute på en gräsmatta,  eller i ett busksnår… och det verkar vara ganska så långa avstånd från där man kastar till där korgen står.

Men det är tydligen en etablerad sport i hela världen, man spelar både VM och EM och om jag inte är helt felunderrättad så gick SM på banan här i området för något år sedan.

Och tänk att jag skulle behöva bli 100 år gammal och dessutom Sundsvallsbo innan jag fick lära mig nåt om Frisbeegolf….   

Men det är väl sånt där som kan katalogiseras bland "onyttigt vetande" förstås… men är man född nyfiken så är man. När vi flyttade hit och jag såg de där korgarna här och var i buskarna så var jag ju tvungen att ta reda på vad dom användes till…. och nu vet både ni och jag det… bra, va???    

Nu ska i alla fall mina händer få vila lite.... hoppas att ni alla har en fin söndag….