Tedsams blogg

Alla inlägg under december 2011

Av tedsams - 10 december 2011 09:47

Gårdagens promenad gick av stapeln i snöstorm…. tätt, tätt med blötsnö som vräkte ner i sidled pga blåsten. Inte kul…..    

  

Idag regnar det… och morgonpromenaden blev ett plaskande i 1 dm snöslask samtidigt som regnet vräkte ner…. kul, kul.   

    

Men måtte det bara inte frysa på nu, i så fall kommer vi inte att kunna ta oss fram någonstans, varken gående eller åkande.

  

   

Igår hade Salza skitkul på vår blåsiga promenad, hon gillar när det blåser, hon blir verkligen piggelin då. Ibsen han tassade mest bara på rakt fram han, men Salza for som en galning hit och dit i vindarna.

   

Idag var det lite tvärtom… Ibsen for hit och dit och Salza höll sig mest på gångvägen där hon och jag halkade omkring i snöslasket så gott vi kunde. Det hade inte varit kul att ramla omkull där, det hade blivit blött om rumpan då.    

   

    

Har ni förresten tänkt på vilken förändring som skett de senaste åren? På nätet alltså…..


Sedan "alla" började använda sig av Facebook så uppdateras nästan inga bloggar längre, och hemsidorna ligger i träda. Jämfört med tidigare alltså…


Då var det på hemsidorna man såg vad som hände, och det var bloggarna som gav ett litet hum om vad som hände i vardagen hos vänner och bekanta.

    

Och till jul pyntades hemsidorna med adventsstakar och tomtar och en massa andra grejor… nu händer oftast inget alls på hemsidorna, trots att julen står för dörren.

    

   

Fast… jag vet inte om det var bättre förr direkt, men det var annorlunda. Kanske har de privata hemsidorna haft sin glansperiod och kommer att försvinna mer och mer. Dom ersattes ju på nåt sätt av bloggarna när dom började blomma upp… men nu har ju dom i sin tur ersatts av FB…    

    

Vad kommer att hända efter FB då?  För inte kommer det att fortsätta som idag inte… i cybervärlden förändras allting, och det ganska så snabbt.  Nån sån där guru påstod ju för ett tag sedan att om 3-5 år så är FB borta….  den som lever får se om han har rätt.    

   

   

Förresten… är det ingen där ute i cyberrymden som har nåt fiffigt tips om min tomtegumma????  Det är ju bara 14 dagar kvar till jul nu, det drar ihop sig på tomtefronten….    


Och nån annan front ska det nog inte bli här inför julen tror jag. Eftersom jag inte gillar julen så blir det inte så våldsamt av nånting här. 

   

   

Såg förresten att medlemmar i Timrå BK har fått möjlighet att prova på SKK:s nya inomhushall den 20:e december. Vore väldigt roligt att kunna åka dit och testa, så som det ser ut utomhus nu så kan nog till och med jag förledas till att vilja träna inomhus.     Men det kommer säkert nåt i vägen så att jag inte kan åka....  

   

    

Nej, nu ska jag roa mig med strykjärnet en stund…. och det lär väl vara det roligaste som händer här idag, så då kan ni förstå så många roligheter vi ägnar oss åt här.    

     

    

Av tedsams - 9 december 2011 08:48

Ett par grader varmt och så snöblandat regnblask, precis som det brukade vara när jag bodde i Alingsås. Ska det snöa så kan det väl för sjuttan vara nån grad kallt också så att det inte bara blir blask av det. Med minsta lilla otur så fryser det på sedan, och så blir det glashalt….   

  

Men allt det där känner ni väl redan till, ni har väl samma väder som jag antar jag…. regnblask med lite snö i och halv storm….. fast för vissa av er har det väl redan passerat kanske.    

   

Ja, skit samma….. i år kommer snön i alla fall en månad senare än förra vintern, alltid något att glädjas åt. Om det nu blir nån snö, det kanske regnar bort alltihop.

    

Men ska man tänka lite optimistiskt så kanske snön kommer en månad senare och så försvinner den en månad tidigare sedan, då blir det "bara" 4 månader vinter denna gången. Men det är låååångt till våren kommer…..

   

    

I går när vi var ute så såg vi nåt som antagligen skulle föreställa solen… men när det är molnigt dag efter dag så är solen sällsynt. Och solen går upp strax efter nio och går ned redan strax efter två, så det är nästan så där nu att det inte blir ljust på hela dan även om solen lyser lite blekt bakom molnen.

   

      

Det är så här mörkt och tråkigt redan klockan 2 på dan....

   

  

Näe, nog vill jag ha liiite snö när det är vinter, hellre än bara blask, men jag lär väl få snö så jag blir mer än nöjd innan vintern är över förstår jag.


Nog tjafsat om vädret…  det är väl egentligen det mest meningslösa man kan prata om. Det är som det är , och inget kan man göra åt det…. men det är väl det, att det påverkar alla så mycket kanske… jaja, slut för idag med väderprat i alla fall.

  

   

Idag ska jag åka och handla lite. Några fler julfrimärken, ett par julklappar, lite  (mycket! säger Salza  ) hundgodis och så en sopkvast. Vi har bara en, sopkvast alltså, och det är löjligt att bära den genom lägenheten varje gång det behöver sopas rent på nån av uteplatserna. En på varje uteplats måste vara mycket bättre…. 


Och så ska jag köpa mer fågelfrö. Birdisarna käkar vid vårt lilla fågelhus och då gäller det att fylla på med mat, annars flyttar dom nån annanstans.

   

   

Och så grubblar (funderar kanske det heter?) på hur jag ska göra min tomtemor. Alla tomtemasker som finns har ju skägg och buskiga ögonbryn, det ska inte min tomtemor ha…  och jag har inte råd att köpa nåt dyrt och lyxigt om det nu mot förmodan skulle finnas nåt annat. Näe, det får inte kosta nåt direkt….


Men jag har redan räknat ut vilka kläder hon ska ha… och så har jag klurat ut lite till som får bli en överraskning…. men det där med själva ansiktet… det är ett litet problem. 

  

Nån som har nån bra idé….????

  

    

Förra året när jag höll på och "tillverkade" tomtefar inne hallen så fick ju Salza ett spel på honom. Hon trodde det var nån farlig figur som satt där i stolen, och nedrans så arg hon var på tomten…. Ända till hon sansade sig och nosade på honom, då lugnade hon ner sig. Fast hon blängde fult på stackars tomten i flera dagar sedan…

   

Häromdagen var vi ute i mörkret och en bit framför oss såg jag plötsligt nån annan som också var ute i mörkret.  Personen ifråga vek in på en liten stig in i skogen och jag tog för givet att hon/han hade en hund med sig eftersom hon/han gick in där… det är liksom ingen vanligt promenadväg.  Mina hundar gick lösa och jag höll noga koll på dom så att dom inte skulle tassa efter in på den där stigen.

   

Salza var närmast stigen, och rätt som det var så stannade hon till och jag hörde en hund som skällde… en stor hund tydligen för det var rejäla skall. 

  

Jaha, tänkte jag, dom finns där inne i buskagen, människan med sin hund…. så jag ropade på Salza och hon kom pinnande.

   

När vi passerade stigen in i skogen såg jag att människan stod där… ca 25 m in på stigen…. utan hund.


Hej… sa jag…. men… hade du inte en hund med dig??


Nej, sa hon (för det var en hon)… jag har ingen hund. 


Men… vem var det som skällde så då? frågade jag.


Hihi… fnissade hon… det var din hund som skällde när hon fick syn på mig här i mörkret.

   

    

Och så var det säkert… ser Salza nåt överraskande som verkar "farligt" så att hon tycker att hon behöver larma, då ger hon skall. Men på skallet lät det som att hon vore minst dubbelt så stor som hon är.    

   

Men det är kul att höra hennes olika skall. Hon är ju väldigt duktig på att "prata" med ögonen och med kroppsspråket, och hennes skall är lika tydliga dom.

   

Nu skäller hon ju inte så ofta precis, men när hon gör det så behöver man inte tveka om vad hon menar. Ett sånt där skall ute i mörka skogen låter helt annorlunda än ett skall här hemma om hon hör nåt som hon vill varna för…. 


Situationen är ju på sätt och vis den samma, men ändå annorlunda. Ute i skogen låter hon väldigt mycket "allvarligare" och hela hennes kroppsspråk säger "kom inte hit för då tar jag dig!!" 


Hon är duktig på att kommunicera, lilla Flygmyran….    Och så länge hon lyder direkt när jag kallar in henne, då får hon gärna vara den som håller koll.

   

   

Men det är skönt att hundarna inte är speciellt ljudkänsliga. När vi flyttade hit så var det ju massor av ljud som dom inte är vana vid. Och det hörs ofta hundar som skäller och låter utanför, men våra hundar reagerar inte alls. Det är himla skönt….


Och i våras/somras när vi ofta satt utanför på uteplatsen så var ju hundarna med, och trots att det ofta passerar hundar bara nån meter från vår uteplats så är dom tysta. Våra hundar alltså… en del av dom som passerar låter lite ibland. 


Fast med tanke på hur många hundar det bor här så är det förvånansvärt tyst…. det är inte så ofta man hör nån som skäller och det är ju skönt det.

  

  

Hoppas ni får en fin fredag idag….     Nu ska jag snart ge mig ut i regnet och blåsten… bläähhh….

     

     


 


Av tedsams - 7 december 2011 09:55

Fast det beror väl på att man inte hunnit vänja sig ännu, det har ju inte varit mer än nån enda minusgrad förut. I morse var det –  8, och nu är det  –6. Inte så himla mycket i och för sig, men det är råkallt ute.    

   

   

Idag är det en sån där limousin-dag igen, d.v.s Fabian ska få leka limousin när jag leker chaufför.  Men idag har jag INTE tänkt skaffa mig några p-böter….  Usch, det svider i skinnet när jag tänker på de där 600 kronorna som jag kunnat ha till nåt roligare.   

     

   

Vet ni att idag blir det inte så många läsare här i bloggen. Det är så roligt att se att så fort jag har en rubrik som är lite "sisådär" så ökar antalet läsare markant. Att jag konstaterar att det är kallt ute idag lär inte locka speciellt många besökare. Men ni som kikar in är så välkomna så...     

  

Men det är klart… nu skulle jag ju passa på och skriva nåt sensationellt förstås… men jag har inget sensationellt att skriva om.    

      

Hmmm….   vid närmare eftertanke    har jag faktiskt inget alls att skriva om. Kanske dyker det upp nåt senare under dan, annars så dyker jag väl förmodligen upp här i morgon igen.   

   

   

Av tedsams - 6 december 2011 20:06

Ja, händiga jag har åstadkommit nåt som vi behövde.  Jag är egentligen en ganska så händig människa, men mina talanger ligger mer åt det grovhuggna hållet än åt finliret. 

   

Sy kan jag inte… jo, jag kan fålla gardiner och sy upp byxor och sånt, men ungefär där går gränsen.  Sticka och virka kan jag, men inte nåt finlir där heller direkt, mer åt mössa och halsdukshållet om ni förstår vad jag menar….  Fast när jag tänker efter    så har jag faktiskt förfärdigat ett antal virkade dukar och sånt där också… fast dom är borta med vinden för länge sedan.

    

Och mitt huvud är just nu fullt av planer för hur jag ska göra årets tomte…

   

   

Detta är förra årets, han ska nog få en tomtemor i år också tror jag…. sånt gillar jag att knåpa med… inget direkt finlir där inte.    

  

Jaja, bättre att man kan något lite än inget alls…..  och idag har jag åstadkommit två mästerverk.    

        

När jag är ute med doggsen och det är mörkt ute så ser jag ju inte var dom är nånstans. Kolsvart ute och svarta hundar…. och så går dom ju lösa nästan jämt. Och ska dom få vara lösa , så måste jag ju se vart dom är, annars kan det bli väldigt fel.    

    

Så häromdagen inhandlade jag två blinkisar på Arken. Dom är jättebra dom där blinkisarna, syns lååång väg.  Men… dom ska sitta i hundens halsband….    

  

Hmmm.. våra hundar har aldrig halsband på sig när dom går lösa.  Istället för att krångla med att knäppa av och på kopplet så drar vi alltid bara halsbandet över huvudet på dom, då går det fort och enkelt att koppla dom igen när det behövs. Dom kommer och sticker självmant huvudet i "snaran" när jag ropar på dom.


Så då blev det ju inte så bra med dom där blinkisarna ändå då….    

   

Men idag inhandlade jag svart resårband med knapphål i, och simsalabim så hade jag löst det problemet.

    

    

Det här "halsbandet" med blinkisen i, det har dom på sig även när dom springer lösa, och knappen och knapphålen gör att det är lätt att justera så det sitter bra, och blinkisen hänger ner en bit på bröstet så att den syns ordentligt. Himla fiffigt tycker jag…. .    

   

Ni ser… jag har inte så stora ambitioner när det gäller såna där pyssliga saker…     

      

Och förutom den där tomten, som eventuellt ska få en fru i år, så har jag lite andra planer också, idéer har jag ju alltid gott om som ni vet.   

  

   

Jag har några gamla lakan liggande. Såna där med virkad spets på, ni vet… som min farmor gjort.  Jag tror att hon virkade spetsen, men att min mamma sydde lakanet och broderade ett stort L (för Löwgren som familjen hette) på lakanet också. Ni som är i ungefär samma ålder som jag , ni vet nog vad jag menar för sorts lakan.  Såna som ingen gör nu för tiden… fast en del letar fram dom ur gömmorna och syr fina gardiner av dom har jag sett….


Jag tänkte (kanske, eventuellt) leta fram ett och sy ett litet fint påslakan av det.

Ett påslakan till en barnsäng…   

   

Jag testade min idé på sonen förut (det är han och hans sambo som ska ha en bebis, inte jag), och han tyckte det var en bra idé sa han.  Han tyckte nog det, annars hade han nog sagt nåt annat… så nu får jag väl försöka ta mig i kragen och få till det där så småningom. Jag har några veckor på mig innan det behövs….  

   

Jag är lite fånig med sånt där. Jag tycker det är kul att såna gamla saker bevaras på nåt vis…. allt gammalt är inte bara skräp och värdelöst. 

   

Jaja… planer finns det som ni ser… vi får väl se vad det blir av det till slut.


Nu ska jag i alla fall läsa vidare om Harry Bosch… honom gillar jag.     Och Salza har intagit sin favoritplats, där kan hon bevaka både mig när jag ligger och läser, och husse när han sitter framför TV:n och kollar på hockey… skulle han smita ut  köket så har hon stenkoll på det från sin plats på tröskeln till sovrummet.

   

     

         


 


Av tedsams - 6 december 2011 12:56

...... när jag läser vad andra skrivit.  Och jag kan tyvärr inte hjälpa det, det går helt av sig självt.    


Och nu syftar jag på hur jag reagerar när jag läser en text med syftningsfel i….  jag får hjärtklappning, tårarna rinner och jag börjar fnissa obehärskat.    


För syftningsfel kan vara helt oemotståndligt roliga.    Det kvittar hur tråkig texten är, ett litet syftningsfel kan lyfta alltihop till oanade höjder.

   

Fick häromdagen ett mail som var en höjdare när det gällde syftningsfel… nej, inte från någon bekant, utan ett mer "officiellt" mail….  men hur kul som helst.    

  

Men jag ska inte vara så jäkla elak att jag citerar det här, jag har ju med åren lärt mig att jag har noll koll på vem som läser min blogg, och vem som känner vem. Och eftersom det där mailet gav mig en riktigt rolig stund så är det ju synd om någon tar illa upp.   

      

   

Nu hoppas jag verkligen inte att ni slutar att skriva mail till mig, eller kommenterar i min blogg   . Skulle ni nån gång lyckas få till ett syftningsfel, så tänk på att jag verkligen uppskattar såna.    

    

Och jag slipper säkert inte undan själv heller. Det är hur lätt som  helst att åstadkomma ett syftningsfel, så jag har helt säkert skrivit några jag också…. förhoppningsvis  till glädje för nån annan då.  Vem vet, det kanske gömmer sig nåt i den här texten också, sånt ser man ofta inte själv vid första anblicken…    

   

   

I början av min "karriär" hos Polisen, arbetade jag på kriminalexpeditionen. Detta var innan Polisväsendet var datoriserat så alla anmälningar passerade mina händer, och det ofta innan någon annan än den som skrivit anmälan sett den. Och där må ni tro att man kunde se häftiga saker ibland….     

     

Stressigt och bråttom och kanske en lite virrig anmälare… då var det som bäddat för härliga syftningsfel.  Jisses så det kunde bli ibland, nästan så att den som gjorde anmälan var den som hade begått brottet också.  Vissa dagar fnissades det vilt vid det där skrivbordet….

     

Men det var då det… nu granskas alla anmälningar på ett annat sätt och då kanske de allra grövsta grodorna rättas till innan anmälan sprids inom rättsväsendet. Jaja, inget roligt varar för evigt…. men blir begäret efter några syftningsfel för stort så är det bara att öppna en dagstidning, där finns dom i massor.    

    

   

För övrigt är det ingen rolig dag idag. Vi har varit och handlat lite, i och ur bilen tusen gånger känns det som, och inget roligt har vi köpt heller, bara tråkiga nödvändigheter. Snart ska doggsen promeneras och sedan är det middagsdags och sen är den här dan slut också…. så jäkla skitroligt livet är.  Det vore roligt att göra nåt roligt nån gång….     

   

  

Ibsen har i alla fall sovit hela natten i natt, och det var ju skönt (haha, nu har jag kommit till den där åldern då en natts god sömn gör livet värt att leva   ) . Men han är inte bra ännu, bara lite bättre…  hoppas det fortsätter åt rätt håll nu.

   


Av tedsams - 5 december 2011 10:50

Ja, för en gångs skull hade vi det när vi tränade igår.  Och det var minusgrader ute så marken var frusen och hård, inget geggande alls, kanonbra!    


Vet ni att för min del så får det vara så här hela vintern om det vill. Barmark, någon minusgrad och så uppehållsväder. Solen behöver inte skina varje dag, men lite då och då vore härligt.

  

Fast väderrapporten säger att det ska bli snö här idag redan, så det är väl ingen risk utan att det blir snö denna vintern också.   

   

    

Men vet ni att det där med rallylydnad, det är jobbigt det. Inte för oss förare, men för hundarna. Efter en stund kunde Salza inte ens kommandot Fot…  och det har hon behärskat sedan hon var 6 månader.    

  

Men det beror förstås på att vi inte kunde nöja oss med nybörjarmomenten, utan var och nosade på de lite svårare sakerna i avancerad klass och mästarklass.   

   

Det är ju lite tidigt, vi har lååång väg dit, men det är roligare än det allra enklaste.

     

Och så kom jag på att man nog ska tänka till lite när man tränar rallylydnadsmoment också kanske.  Många moment kan ju till stor del likna cirkuskonster eller nåt sånt, och då är det förstås lätt gjort att man bara flummar omkring lite när man tränar de olika sakerna.

   

Men flera av de där momenten är svåra, och då måste man förstås göra som vid all annan träning…. dela upp momenten i olika bitar och träna varje bit för sig.  Men slarviga Barbro har inte tänkt så långt förut… nu får hon skräpa sig och försöka göra på rätt sätt, tycker jag.    

   

   

Idag har vi en sjukling (ja, en fyrbent alltså, tvåbenta sjuklingar har vi varje dag  ) i huset igen, Ibsen har haft ont i magen både i går och i natt. Vidrig diarré som inte bara ser (och antagligen känns) vidrig ut, utan också luktar vidrigt.  Vi höll på att bli alldeles gasförgiftade här i går… nu är den biten lite bättre….  men diarrén består. Fyra gånger väckte han mig i natt när han behövde ut….    

   

Hoppas verkligen att han inte smittar Salza nu då, jag vill INTE att hon ska bli dålig igen.

    

   

Men jag undrar vad det är för skit som florerar bland hundarna. För nån vecka sedan hade grannens hund nåt liknande.  Men det är ju ordentlig frost ute då och då, även om det inte är det alla dagar, så det kan knappast vara det där att det är för varmt ute så att bakterier frodas där alla hundar rastas.

   

Och varför skulle det vara så just nu? Under hela sommaren är det ju varmt ute, men då pratar man aldrig om att vädret kan vara orsaken till såna här magsjuke-epidemier hos hundarna.


Och Ibsen äter aldrig något han hittar utomhus, till skillnad från matfinnarexperten Salza som ALLTID hittar något ätbart varje gång vi är ute.

   

Ja, inte vet jag…  jag vet bara att jag är jäkligt trött dagen efter när jag blivit väckt gång på gång under natten.  Hoppas han blir bättre under dagen idag.

   

     

Igår var det invigning av SKK Västernorrlands inomhushall i Timrå…  ja, i Söråker närmare bestämt. Jag hade nog tänkt gå dit, men det blev inte riktigt tid till det…. lite synd.   Men idag kan man läsa på deras hemsida om hallen i alla fall, och där finns priser om man vill hyra lokalen och allt man kan behöva veta.. kanonbra. 


Jättefin hall verkar det vara, och billigt är det att hyra in sig där…. är man några stycken som slår sig ihop så blir det ingen stor slant per person direkt.   

   

   

Men  då måste jag återigen passa på och sticka ut hakan och säga att jag är liiite skeptisk till inomhusträning.  Inte för att det gör nån skada på nåt vis, och visst kan det vara kanonbra under inlärning…. men, men….


Fast det är ju bekvämt för föraren förstås… och det är ju nödvändigt att träna inomhus om man ska tävla i sån miljö…..  men, men…..

  

Och som sagt, det gör ju ingen skada, men frågan är om det gör den nytta man vill…?  Som ett komplement till "vanlig" träning utomhus kanske, men definitivt inte "i stället för"…. 

   

Men det beror förstås på vad man tränar… jag kan se vissa saker som det säkert är en fördel att träna inomhus (nu bortser jag från agilityn som ju inte kan träna ute på vintern) men det är ju bara vissa saker det.

  

Fast jag ska naturligtvis också prova den där inomhushallen som ser så fin ut så småningom. Prova måste man ju…. oavsett vad man tycker och tror.    


   

Ja, jag ska inte vidareutveckla det ämnet mer här och nu, men jag kanske återkommer till det så småningom.  Men jag vet ju att de allra flesta inte tycker som jag när det gäller det här, så det är väl egentligen ingen idé att tjafsa om det alls.

  

Den dagen det är vanligare med inomhustävlingar än med utomhustävlingar (och den dagen kanske inte är sååå långt borta),  då ska jag ändra åsikt i den här frågan. 

    

   

Näe, dags att sluta babbla… men det är precis lagom ansträngande att sitta här och tycka ditten och datten. I bakvattnet av Ibsens diarré-natt blir det nog inte så mycket nyttigheter gjort här idag.


Hoppas att ni i alla fall har en fin början på veckan!    

    

     


Av tedsams - 4 december 2011 10:21

…. låta bli att tänka.    Så bekvämt livet skulle vara då….. eller bekvämt och bekvämt… enkelt, eller nåt sånt, passar kanske bättre.

    

Är man en "snällare" hundägare om man låter hunden gör nästan som den vill?

     

Är man en "snällare" förälder om man låter barnet göra nästan som det vill?

    

Är man en bra förälder om man i evigheters evigheter jämnar vägen för sina barn, trots att dom är långt upp i vuxen ålder?

  

Är man en bra förälder om man lär sina barn att själva ta ansvar och lösa sina problem?

   

Är man en bra förälder om man blundar för sina barns ev. fel och hittar på diverse fiffiga bortförklaringar?

    

Är man en bra förälder om man inser sina barns fel och brister, men älskar dom ändå?

    

Jo då, jag vet… ledande frågor kan det kallas… ingen behöver väl tveka om min inställning, men jag blir så jäkla trött på allt "velourande" med både "barn" och hundar.    

   

  

Fast framför allt med barn…. och i all synnerhet om dom är vuxna och borde kunna klara sig själva.  Herregud… lär ungarna att ta ansvar för sitt eget liv och hjälp dom att bli vuxna. Släpp taget!!…. som vissa skulle säga….

   

Men det är väl nån form av självförverkligande att göra sig oumbärlig för sina vuxna barn kanske.  Missriktad vänlighet är det i alla fall….   

   

En av de största tillfredsställelserna här i livet är väl i alla fall att känna att man har kontroll över sitt liv och att man, om det behövs, kan klara sig på egen hand. Att ständigt vara beroende av någon annan är väl inget önskescenario? Fast bekvämt för den som är lat och initiativlös förstås...

      

Vilken mardröm det måste vara att känna sig beroende av sina föräldrar trots att man sedan länge är vuxen och borde kunna leva sitt eget liv. Fast det är jäkligt bekvämt förstås… en signal till mamma och pappa och så är alla problem lösta….  Usch och fy!

    

Fast det är ju jag som är sån förstås… och alltid har varit, även som ung. Men helt uppenbart är inte alla sådana, och vem vet…? I så fall så skulle det inte finnas nåt att reta sig på för min del….. och det vore ju himla bra det.

        

   

Näe, nu ska jag sluta gnälla.... Salza och jag ska styra kosan mot lite rallylydnadsträning nu. Och tänk... det varken regnar eller snöar ute... härligt.   

    

     


 


Av tedsams - 2 december 2011 16:54

Ja, idag drog vi iväg till ett av våra gamla favoritställen när det var dags för promenad.  Att få gå ostörd i skogen är oslagbart…. det tycker både jag och hundarna.  Men det är lite kul att se hur olika dom är, doggsen.


När vi går på vägar och stigar och gångvägar och sånt, då drar Ibsen gärna iväg så att man får tjata på honom att vänta stup i kvarten. Han håller noll kontakt, lever i sin egen doftvärld och glömmer både Salza och mig.


Salza håller kontakt mycket noggrannare, och kommer hon lite för långt ifrån så stannar hon och väntar utan att jag behöver säga nåt.


I skogen däremot, där är rollerna ombytta.


Salza är först, och hon är lite långt ifrån för det mesta, men hon håller trots allt kontroll på var jag är.  Stannar jag till nånstans så kommer hon genast farande…. och hon missar aldrig om jag byter riktning och svänger av åt något annat håll. Men Salza kopplar på jakt-nosen så fort hon kommer ut i skogen och bort från stigar och vägar, och det är fascinerande att se henne när hon tar för sig av marken.


Ibsen är däremot ingen skogshund. I skogen låter han Salza ta ledningen, och han är aldrig långt ifrån mig, till skillnad från när vi är på stigar och vägar.  Han är oerhört vaken för "konstiga" ljud, och trots att han gått i skogen sedan han var pytteliten så kan man nog säga att han är en liten anings skogsrädd.


Hör han nåt som han tycker låter misstänkt så kollar han snabbt på Salza, sedan kollar han mig… och sedan gör han som Salza gör…. d.v.s bryr sig inte.  De få gånger det har varit något som Salza också reagerat på, då har han dragit sig åt mit thåll. Och om det varit så att Salza dragit iväg för att undersöka det där mystiska, då har han gått till  mig och väntat på att Salza ska komma tillbaka.


Ja, det är som sagt fascinerande det där med hundar…..


Här kommer i alla fall dagens promenad i bilder. Lite mörka och halvdåliga, men min mobil är ingen superkamera och det började skymma ute dessutom.

     

   

Någon omtänksam person har satt ut en potta i skogen, OM nu någon skulel bli kissnödig eller så....  

   

  

Men det är en härlig, gammal skog att gå i......  fast det hade blåst ner en väldig massa träd sedan vi var där senast....   

    

    

Men vi hittade några som gick att stå på utan att dom brakade ihop... många murkna, ruttna träd i den där skogen.

   

    

  

   

Det här var ett roligt träd.... det visar nästan upp ett riktigt lejongap...       

   

   

Vi hittade ett nygnagt bäverträd....

   

  

   

Och Salza hittade en murken stubbe där hon grävde nästan hysteriskt... hon förstörde kanske nåt litet sorkbo där....         

    

  

  

Det hände sig faktiskt också att Salza stod alldeles stilla och lyssnade.... inte så vanligt ute i skogen.   

    

     

Och tänka sig... någon hade fixat lunch åt hundarna......

    

   


      

  

Fast deras elaka matte sa NEJ och LOSS... så det blev inte så mycket till lunch för dom.

   

    


   

Och vad tror ni Ibsen är så fascinerad av då??  En stor björn? Eller en varg kanske? Eller ett sjöodjur där ute i vattnet??


Nej, vi såg mängders mängder med svanar ute i vattnet. Tyvärr så var dom så långt borta, och dessutom i skuggan från skogen som speglade sig i vattnet, så det gick inte att fota med min kamera... men här kan man med lite god vilja se en svanfamilj med två ungar.... och en bit längre bort räknade jag till över 20 vuxna svanar i en stor flock.... såg mäktigt ut.   

    

  

Ja, det fint det där området, synd att vi har så långt dit numera.  

   

Det var i alla fall en härlig promenad, kanske inte så våldsamt lång i kilometer räknat, men med många spännande dofter och orörda marker, hundarna sover gott nu i alla fall.    

     

    





Skapa flashcards