Jag har ju alltid mobilen med när vi är ute, och jag tar då och då kort… men oftast glömmer jag sedan bort dom.

Men nu har jag röjt på skrivbordet, och lite i datorn, och så var det då mobilens tur att bli städad… och då dök det upp några hyfsat färska kort.

I går när jag skulle åka och handla, då var det tjockt med dimma och dis här. Och trots att man sedan åker "neråt" när man ska shoppa, så var det "där nere" klarblå himmel och solsken. Men här, i vårt område, där var det tjock dimma hela långa dan.

Och i morse var det glashalt ute, då hade den där fukten frusit och lagt sig i ett tunt, tunt, glashalt skikt ovanpå allting.

Dagens promenad blev lite sen och det mesta hade börjat smälta då, men det droppade stora droppar från träden när frosten smälte. Och det såg ut som att alla träd och buskar var klädda med prydnader av något slag. Det var ganska så fint…. trots att det inte var vit frost utan bara fukt....

Men vi gick en promenad runt sjukhusområdet idag, och där fick Salza för sig att det låg en katt och kurade vid en papperskorg. Jag såg på henne att hon på långt håll registrerade den där "katten", och när jag gav henne lov så rusade hon dit….

Och sen är det ganska så kul att se hur hon beter sig när hon är nästan framme och inser att det inte var nån katt   … utan bara foten till en papperskorg.

Men nu har husse varit ute på en snabb cykeltur med doggsen, och för deras del händer det sen inte så mycket mer idag. Men Salza brukar gotta ner sig ganska så bra bland kuddarna i min säng när det blir stiltje....

Den där kudden som ligger under bröstet, den är viktig den. Där jobbar hon länge och intensivt för att få till den precis så som hon vill....   

..… det där med att hur man än vänder sig så blir det fel??    Och jag blir så jäkla trött på det….  gör man något så är inte det bra, gör man inget så är inte det bra, tycker man något om något så är inte det bra, tycker man inte något alls så är inte det heller bra. 

Men det är väl antagligen så här: Man ska bara göra det man blir tillsagd och aldrig ha några synpunkter eller åsikter…. men ajajaj…. det är svårt det….

Att man inte kan vara hela världen till lags det förstår jag, men, men…. det vore ju trevligt att i alla fall nån gång kunna göra något som är bra.

Ja, skit samma…. livet är som det är…. 

Och igår hade vi budgetmöte i bostadsföreningens styrelse.  Och jag som tycker att det är intressant med människor och att iaktta hur människor fungerar i grupp, är alltid så fascinerad av det där med styrelsedynamik.

OBS! Nu pratar jag inte specifikt om styrelsen här i området, utan om styrelsearbete i allmänhet.  Jag har ju hunnit sitta med i ett antal styrelser under årens lopp, och det är som sagt alltid lika intressant.

Det är ju nästan aldrig så att det är ordförande som är den dominerande i en styrelse, utan saker och ting styrs ofta av någon annan. I hur hög grad beror förstås på hur "stark" ordförande är, men det är bland annat det som är så fascinerande att iaktta….

Vem är det som styr och ställer, och vem är det som är den dominerande, och vem är det som de andra lyssnar mest på?

Och… vem är det som de andra INTE lyssnar på? Vem är det som aldrig får gehör för sina åsikter och idéer? För en sån finns det också alltid i en styrelse….

Och så förstås… smitarna… vem eller vilka är det som är accepterat att ta på sig sin del av styrelsearbetet och sedan aldrig är närvarande? Och i en bostadsrättsförening har man ju ett arvode när man är vald att ingå i styrelsen. Och det arvodet lyfter man förstås även om man inte speciellt ofta är närvarande….  mycket lättförtjänta pengar för den som bara lånar ut sitt namn och sen inte gör något mer.

Men det intressanta är som sagt att se hur var och en intar sin roll på mötena. När man väl fått koll på "vem som är vem" i gänget så är det ganska så kul att sedan se hur var och en axlar sin roll och driver igenom sina frågor… eller kör huvudet i väggen och inte får gehör för någonting.   

Idag händer det förhoppningsvis inget sensationellt här. Jag ska agera chaufför ett tag på förmiddan, och ev ska jag handla det där som jag glömde igår när jag var till stora köpcentrat, men antagligen blir det inte av. För övrigt så hade jag tänkt få lite gjort här hemma, men så blir det säkert inte. På nåt konstigt vis så blir saker och ting sällan som jag planerar…

Men det är i alla fall ett jäkla pysslande med förlängningssladdar och timers och sånt när det är dags för adventsgrejorna.  En gång i tiden så byggde jag och min dåvarande man ett hus tillsammans. Han var byggmästare och vi byggde huset själva från grunden, i lösvirke… det var jobbigt men mycket lärorikt (i alla fall för mig)…. och en av de saker som jag propsade på var många, fiffigt placerade, eluttag i de olika rummen.  Och det var ingen dum idé…..  men såna fiffiga idéer hade inte dom som byggde de här husen.

Näe, nu ska jag ge hundarna mat, sedan ska dom rastas, och sedan är det limousinservice som kallar på uppmärksamheten.  Så stolt Fabian skulle bli om han visste att jag kallar honom för en limousine….

Ha en trevlig tisdag allihop….    

…. att träna hund när det inte regnar.  Nu hade vi ju bestämt med andra och då blir det ju av oavsett väder, men när det är blött och lerigt på marken och regnet strilar ner… då är det inte så himla inbjudande.   

Regn på sommaren är trots allt lite mer acceptabelt än när det strilar ner i en strid ström en grå och mörk novemberdag.      

Men vi tränade lite i alla fall, och det behövs några gånger för att vi ska hitta formen för hur träningen ska läggas upp. Men nu tror vi att vi vet hur vi vill ha det i fortsättningen.    

Men allting tar längre tid än vad man tror….  Skyltar och skylthållare ska plockas fram och ställas i ordning, och eftersom det regnade så var allting blött och smutsigt när det skulle ställas undan, så då var det bara att sätta sig ner och torka och fixa och dona innan vi kunde plocka undan allt.

Och sen när vi kom hem så skulle Ibsen rastas…..  och sedan tog det en stund att försöka få Salza ren och hyfsat torr.    

Det är väl tur att jag har hund, för såna där mörka, regniga, dystra höstdagar skulle jag med all säkerhet INTE gå ut annars.  Det finns mycket trevligare saker att göra en regnig dag....  

Fast Salza är som sin matte även här (och inte bara när det gäller att vara o-social, jag tog väl till liiite i överkant igår när jag påstod att jag var asocial… det lutar väl mer åt o-social kanske)…. hon tycker inte att det är nödvändigt att träna i dåligt väder.  Men hon gör det hon ska i alla fall.   Vattnet skvätte om henne när hon slängde sig ner på ligg-kommandot….     

Idag ska jag köpa mat åt Salza   . Jo då, det är anmärkningsvärt…. senaste gången jag gjorde det var i mars månad. Det här året blir hon inte dyr i matkostnader inte….  men det kan jag ju tacka Eukanubas uppfödarrabatter för förstås.   

Jag för ju kassabok vad det gäller Salzas kostnader. Och det har jag gjort sedan jag köpte henne… lite kul det där.

År 2009 var svindyrt….   Då tog vi lydnadschampionatet, och då betalade jag dessutom dyra pengar för både jaktträning och andra träningshelger, och då blev det många resor också…. och så hade hon en kostsam urinvägsinfektion, och diverse provtagningar, och dessutom kastrerades hon i slutet av året. 

Men sedan har ju år 2010 och år 2011 varit desto billigare, hon kostar inte många hundralappar i månaden, lilla Salza   .  Och tack och lov för det, med tanke på min magra börs….

Nej, nu ska jag nog dra iväg till köpcentrat. Jag har en beställning från mannen i huset också, och när man ska in på såna där "manliga" ställen, då tar det tid.  På ett byggvaruhus  hinner man gå i ett par kilometer innan man ens hittar rätt avdelning tror jag…  

Ha en fin måndag idag….  

Förresten... glömde ju att jag tog några mörka, disiga kort när vi var på promenad i söndags. Ni kan ju se hur mörkt och trist det var.....

Och vart man än går här i området så är det vatten, och vatten och vatten...     

Jodå, Salza var lika sur som hon ser ut.... hon ville av någon anledning INTE sitta där.....    

Förklaringen ligger väl i att det en gång varit sjöbotten här förstås.... men nu går det inte att vika av från gångvägarna, i alla fall inte utan att ha storstövlarna på.   

Det svaret fick jag ge tre gånger på gårdagens promenad. "Alla" tror att Salza är en cocker, kanske gör det sitt till att hon är svart-vit, många vet ju inte att en springer kan ha den färgen… trots att det är den allra finaste färgen….  

Och igår blev hon till och med jämförd med en setter    fast med fel färg, men även om hon gick ner något kilo när hon var sjuk så har hon på många sätt långt kvar till en setter-kropp.

Men det är roligt…. eller intressant, eller nåt… att se hur olika Ibsen och Salza beter sig när folk stannar och pratar med oss. Fast dom beter sig ju alltid olika förstås…..

Igår var det för ovanlighetens skull Salza som folk var intresserade av att hälsa på, men Salza är dels lärd att inte bry sig om folk dels finns det nog lite nedärvt ointresse tror jag (kan även anas när man ser spindeldiagrammet från hennes MH), så hon gör bara en snabb lov fram till folk, slår en extra viftning på svansen och sedan drar hon därifrån till nån intressant luktfläck. Folk får liksom klappa lite i farten om dom ska klappa….    

Ibsen han trycker sig tätt, tätt intill den där främmande personen och vill inget hellre än att bli kelad med, och sen får man nästan dra honom därifrån.   

Men vem vet… Salza kanske är som hon är eftersom hon alltid blivit bortkörd i såna där hälsningsceremonier. Först var det Pecca och Groa som alltid trängde sig fram först, och nu är det Ibsen. Och Ibsen är beredd att gå över lik, till och med Salzas lik, för att få hälsa på folk….       

Och Salza är lite sån där att… "jaja, det kvittar väl då"…  när det gäller sånt som inte är så speciellt intressant.  

Och eftersom det var min födelsedag (och namnsdag!) igår så lyxade vi till oss med en långpromenad. Men det var grått och mulet i går, och det hann nästan bli mörkt innan vi var hemma igen. Det blir mörkt tidigt nu…..  men det är i alla fall himla skönt att det är barmark fortfarande även om det gör att det ser ännu gråare och tråkigare ut.

Men idag ska vi ut och träna lite… och nu regnar det.      I och för sig så kan jag ju prova mina nya regnkläder då förstås….  men jag är liiite skeptisk. Billiga regnkläder brukar inte vara nån höjdare, men jag dör antagligen inte av att bli lite blöt heller.  Måste bara komma ihåg att ta med en handduk till Salza….. hennes täcke ligger redan i bilen.

Ett tag hade jag  vissa planer på att köpa de regnkläder som Timrå BK har, dom är snygga och tydligen också kanonbra… men så var det återigen det där med pengar då….   

Och eftersom jag bara i mycket sällsynta fall tränar i regn så kan det ju kanske vara lyxigt….  Men idag har vi bestämt träff med andra, och då blir det till att dra iväg trots regnet.

Men apropå det där med födelsedag så måste jag även här få säga TUSEN TACK för alla gratulationer.    Fast nu är jag i den där åldern då det egentligen inte är så mycket att fira, det går liksom åt fel håll nu, men å andra sidan är det ju sant det man brukar säga: alternativet är inte heller så trevligt.   

Nej, nu ska jag ägna lite krafter åt att försöka besvärja vädergudarna att ta en paus med regnet en stund mitt på dan…. nån som tror att det hjälper??

Det tror inte jag heller….  men så länge det inte är snö som kommer, så är jag ändå lite nöjd.    

Hoppas ni har en fin söndag framför er… utan regn.    

Min syster ringde i morse och berättade att idag på morgonpromenaden hade de mött en varg. Inte alls långt ifrån huset, och på den vanliga rastningsrundan…  ingen önskedröm direkt.   

Det finns en känd flock en bit därifrån, förhoppningsvis var det väl bara nån från den flocken som såg sig omkring lite, men vem vet? Det kanske var en ung varghane som sökte nytt revir….    

Min syster har två schäfrar, en tik och en hane, båda två var med ute, och hanhunden hade varit pigg på en dust med vargen, men som väl är så fick dom håll på honom. Även om en stor schäferhane säkert inte är det ultimata bytet för en varg så lär det inte vara så förståndigt att reta upp en varg.    

Ja, vi lär väl slippa vargar här där vi bor i alla fall, och det är ju skönt. 

Idag har jag stått och strukit en massa kläder och andra roligheter, och Salza tyckte att jag var tråkig då , sa hon.    

Så jag gömde Vovven åt henne några gånger. Först inne i ett skåp i mitt sovrum, men det var alldeles för lätt, det tog hon på direkten.    

Sedan la jag Vovven bakom böckerna på den tredje hyllan nerifrån, i en av bokhyllorna i vardagsrummet…. Och det tog en anings längre tid innan hon hittade den där. Men hon är ganska så suverän på det där letandet.

Och då är jag ändå väldigt noga med att gå runt i rummet och ta på en massa olika saker, och öppna dörrar och lådor och så….  så att hon inte får det alltför lätt.

Nästa gömställe blev diskmaskinen.  I den fanns det smutsig disk och jag stängde till luckan utan att den gick i lås. Och det blev svårt för henne…    

Hon brukar inte få leta i köket eftersom hon alltid krafsar där grejen är gömd när hon hittar rätt ställe, och husse gillar inte att det blir rivmärken på köksskåpen… konstigt…   .  Men nu fick hon leta där i alla fall…. diskmaskinen tål några krafsningar.

Och det var som sagt svårt… inte förrän jag gjorde en pytteliten öppen springa så fixade hon det, men det är kanske inte så konstigt. Det luktade väl mer matrester än Vovve från diskmaskinen kan jag tro.

Det är kul att se att hon fått till ett system i det där letandet nu. Hon sniffar i springor till lådor och skåp och hon letar högt upp, och hon letar under möblerna….    

En gång virade jag in vovven i den filt som Ibsen har i sin säng, och det var intressant.  Det var svårt, hon snurrade runt i hans säng länge och väl, och hon sniffade på hans filt, men filten är ganska så stor så det var långt in till Vovven som var ordentligt invirad i filten.

Men hon fixade det till slut… efter ett idogt krafsande där hon till och med till slut använde tänderna för att slita och dra i filten, så fann hon sin älskade Vovve.    

Men nu är hon så driven på det där letandet så nu måste man gömma föremålet ordentligt. Det räcker inte att lägga det öppet nånstans, fast utom synhåll, då tar hon det på direkten. Det måste gömmas ordentligt för att det ska bli nån nytta med det.

Och nyttan med det är att hon blir trött i lilla flygmyrehuvudet… nu ligger hon och snarkar under mitt skrivbord.

Men man ser tydligt att för varje gång jag gömmer en sak, så lär hon sig något. Det ser man på var och hur hon letar nästa gång. Och det är så klart så, att alla övningar ger erfarenheter som är värdefulla. Och hon kommer dessutom ihåg dom, det är det ju inte alla som gör.   

Vet ni att om jag hade varit 20 år yngre (eller kanske till och med bara 10 år yngre) så hade jag kunnat utbilda Salza till en massa roligheter.. eller nyttigheter.  Hon är så oerhört arbetsvillig, och så förig och lyhörd och lättlärd, så det finns massor av verksamhetsområden där hon skulle kunna göra nytta och samtidigt ha skitkul. Men nu är hennes matte tyvärr gammal och trött, så det blir inget av såna roligheter…. det tycker både Salza och jag är tråkigt.    

Japp, dom tre var upplagda bredvid varandra i affären häromdagen….    På nåt vis så kändes det som att t.o.m lussekatterna var lite tidiga… men så såg jag semlorna och då insåg jag att lussekatterna faktiskt var sena, dom borde väl funnits redan till midsommar då kanske…. 

Jag tycker inte om julen, som trogna läsare säkert kommer ihåg från tidigare år, och inte blir det roligare när man plötsligt blandar in semlor i det hela….. tiden är minst sagt ur led.  

Sedan i söndags har jag i alla fall ägnat ett antal timmar åt att plasta in rallylydnadsskyltar. Det är himla bra att man kan göra det så lätt och enkelt, men det tar en jäkla tid. Men nu är det gjort…. och all världens hemskheter och vidrigheter och farsoter kommer att drabba den som försöker norpa åt sig de där skyltarna från klubben. 

Det är ju tyvärr så att det inte är helt ovanligt att sker och ting får fötter och försvinner på nåt spårlöst sätt.  Men som sagt…  den som nallar de där skyltarna kommer att få ångra sig djupt och länge… så det så! 

Vet ni att häromdagen var jag på bibblan igen och lånade en hög böcker där jag tror att allihop är bra. Men det tror man kanske alltid när man lånar en bok, annars lånade man den väl inte… eller…?

Men jag fick också en bok som jag beställt… och den var alldeles ny och oläst.  Det känns alltid så lyxigt att få öppna en ny och oläst bok tycker jag…. lite andäktigt nästan.  Och det var första gången i mitt liv som jag är första läsare av en biblioteksbok…. 

Det är ofta skolbarn på det där biblioteket. Det ligger alldeles intill skolan och barnen får välja och låna en bok var har jag förstått. Och igår stod det en liten tös vid lånedisken som jag tyckte så synd om.

Barnen har ett lånekort var, och hon var så stolt när hon la fram kortet på disken och sa att "Idag har jag mitt kort med mig!"

Och bibblan-tanten tittade i sin dator och så sa hon att "du har två böcker hemma som du har haft jättelänge, dom måste du lämna tillbaka nu" och tösen blev alldeles vilsen.

Jag gissar att barnen gick i tvåan så dom var inte så gamla. Och när den här tösen pressades på var böckerna fanns och varför hon inte lämnat tillbaka dom, och hon dessutom fick hon veta att hon inte fick låna några fler böcker så länge de andra inte var tillrätta…. . då blev hon nästan alldeles gråtfärdig.  

Men nog är det väl föräldrarnas sak att hålla reda på såna saker som låneböcker när barnen inte är äldre än så?

Fast det kanske är jag som är pjåskig bara… men jag är nog egentligen ingen pjåskig människa…  ja, jag vet inte… just då tyckte jag i alla fall synd om tösabiten.

Idag har jag tvättat i tvättstugan. Och återigen hade jag sån tur att jag var alldeles ensam med tre tvättstugor till mitt förfogande.  Sex tvättmaskiner, tre torktumlare och tre manglar gjorde att det gick på nolltid att tvätta och få torrt och manglat, även om högen var hyfsat stor idag.   

Fast nu är det ju strykningen kvar förstås….  bläähh… Jag tvättade gardiner också, och det är inte så himla kul att stryka sånt… eller skjortor… dom är pest, dom. Filtar och överkast och hundfällar gillar jag att tvätta, dom behöver man aldrig stryka eller mangla.  

Och i morgon är det redan fredag igen… usch så fort tiden går… fast jag är så himla tacksam för varje dag som det inte snöar. Visserligen är det smutsigt och tråkigt ute nu, men det spelar ingen roll. Varje dag utan snö är en bra dag….   

Hoppas ni har haft en fin vecka….. och att avslutningen på veckan blir ännu bättre.   

Igår hade vi samlat ihop ett litet gäng som var intresserade av att prova på det här med rallylydnad.  Vi träffades i Timrå och där höll vi på att både blåsa bort och frysa ihjäl… men mot alla odds så överlevde vi allihop.

Tanken med träffen var att få ihop ett litet gäng som kan träffas och träna ihop och peppa varandra och turas om att bygga banor och så….  Det blir ju roligare när man är flera, och man kan hjälpas åt att se fel och brister, och inte minst så blir ju banbyggandet mer spännande om nån annan gör det, och inte alltid man själv.   

Och vi var 13 människor och ännu fler hundar, så det blev lyckat. Nu är det bara att hoppas att i alla fall några blev tillräckligt sugna för att fortsätta träna….    

Det är ju ingen särskilt välkomnande årstid nu, men å andra sidan så måste ju alla hundar ut året runt, och dom måste aktiveras även på vintern… so why not?    

Men det är fascinerande att se hur hundarna beter sig vid första kontakten med rallylydnaden. Det fanns många hundar med som är både duktiga lydnadshundar, brukshundar och freestylehundar… och ändå såg man att dom tyckte att det här var märkligt.    

Nåt helt annorlunda än vad dom är vana…. Vilket i en del fall gjorde att hundarna var lite tveksamma, men det var ju bara ovanan förstås. När dom väl kommer på att här vankas det massor av peppning och beröm hela tiden, då kommer den lilla osäkerheten snabbt att försvinna.

Ibsen var med och fick prova på, och han fattade nada han. Jag tror inte att han ens insåg att han gjorde olika saker… han betedde sig som att han hela tiden väntade på "nåt mer"….   när ska vi börja då, matte??

Men jag funderade på det där när jag sent omsider åkte hemåt. Att "tvinga" Ibsen att fokusera och koncentrera sig på varje moment borde vara nyttigt för honom. Det där med att fokusera och lugna ner sig.... det är okända begrepp för Ibsen det.

Och i rallylydnaden är det tätt mellan momenten och där får man inte tappa fokus, eller stressa upp sig, många sekunder…  men hur nån ska ha tålamod nog för att få Ibsen att inse det, det vete sjuttan.    

Nu får vi se vart det bär hän med det här då. Nu är initiativet taget och nu behövs det bara att några är entusiastiska nog att hålla igång det hela också. Men det kommer säkert… om inte nu, så såsmåningom i alla fall.

Som jag sagt förut… rallylydnaden kommer att bli lika poppis här som söderöver…. även om vi är lite sena i starten här uppe.    

Men när jag förberedde gårdagen så kom jag att tänka på att jag en gång i tiden faktiskt var den som genomdrev att min dåvarande klubb skulle ta upp agilityn på sitt program. Och det var inte helt lätt att övertyga dom om det inte…

Jag utbildade mig till agiltyinstruktör (jodå, jag är utbildad sådan också) och jag var med och snickrade och målade hinder, och jag höll klubbens allra första agilitykurser…  och inte var det nån som då trodde att agilityn skulle bli så poppis som den nu är. 

Jisses… så gammal jag måste vara…..     

Idag kommer en massa tid att gå åt till att plasta in fler rallylydnadsskyltar. Den är bra den där grejen som plastar in papper, men den tar en liten stund på sig.  Fast tid har jag i och för sig oftast ganska så gott om förstås….

Och så kanske jag kommer igång med det där inlägget om hundtränare (borde väl heta hundförartränare kanske?)  som jag pratade om häromdagen.    Fast det blir långt, och där behöver jag tänka lite, så det blir nog inte idag heller…. men jag har många åsikter som vill ut när det gäller just det ämnet.

Hoppas ni har en fin vecka framför er…. och att det blir en himla bra måndag idag!    

Hon gillar att gräva efter sork, sorkhunden Salza.  Och hon gräver mycket målmedvetet… och kollar med jämna mellanrum så att hon verkligen är på rätt spår.  Står man och tittar på henne så tror man nästan att hon fastnat med sitt lilla huvud i det där djupa hålet när hon undersöker om hon verkligen gräver åt rätt håll.

Och Ibsen som ha noll jaktlust, till och med på sork, han fattar nada han…. han ser nästan ut som att han sitter och håller vakt medan Salza gräver upp nån gömd skattkista eller så....    och jag har ännu inte kommit på hur jag ska hålla telefonen när jag filmar    

Men jag avbröt henne strax efter det att jag tagit filmstumpen. Vi vill inte ha några sorkar till mellanmål… eller vi och vi… jag vill inte att hon ska käka levande sork, ja inte döda heller för den delen,  till mellanmål.   

Och apropå mat....

Här i området finns det ju mängder av katter. Och dom flesta är säkert välskötta och så där. Men en av våra grannar har en katthållning som jag inte gillar.   

Katten släpps ut och in i lägenheten om den råkar vara vid dörren när någon i familjen går ut eller in, är den inte det så kommer den inte in.   

Nu är det ganska så många minusgrader på natten och knappt över nollstrecket på dagen, och igår såg jag katten när den låg hoprullad utanför deras dörr tidigt på morgonen. Den är alltså ute på nätterna…..

Och strax innan husfolket öppnade dörren för att gå till  skola och arbete så slank katten iväg runt husknuten i några minuter. Och just då gick familjen ut… och stängde dörren efter sig. Bara nån halvminut därefter kom katten springande i full fart, och möttes av en stängd dörr igen. Sedan låg den på trappan utanför dörren i stort sett hela dagen…. Jag såg den sista gången där den låg i mörkret på trappan strax före kl 6 på eftermiddagen, sen blev det för mörkt att jag skulle kunna se den….  

Men katten hade varit ute hela natten (jo jag vet att det är så för det har kattens ägare sagt, den är alltid ute på nätterna) och ingen släpper in den till mat och värme förrän tidigast sent på eftermiddagen….  sånt gillar inte jag.    

Det är massor av katter ute på nätterna här, det såg jag när Salza var magsjuk och vi sprang ut och in hela nätterna.  Och katter är väl kanske nattdjur så det är väl inget att säga om det. Men nu när det är kallt och fruset ute så behöver dom väl få komma in i värmen sedan då… och inte tillbringa ett helt dygn ute i kylan. Har dom inte heller tillgång till mat på hela den tiden så fryser dom väl antar jag… eller?    

Ja inte vet jag, men har man djur så ska man ta hand om dom ordentligt, oavsett vilken sorts djur det är… så det så!   

Jag fick en liten föreläsning av en annan granne igår. En liten pojke som inte har hund själv men som hade sett två hundar i en bil på parkeringen och var mycket upprörd över att dom satt där ensamma. "Dom skällde hela tiden jag tittade på dom", sa han… "dom ska inte sitta där när det är så kallt ute. Mamma ville ringa polisen men det fick hon inte för mig."

Och det var kanske lite väl ambitiöst att reagera så starkt om det inte var så att hundarna suttit där i många timmar, men det visste grannarna inget om, dom hade bara passerat bilen på väg från sitt garage.

Ja, det kan bli fel både att bry sig för lite och att bry sig för mycket.  Den där linjen att blunda och inte bry sig alls är kanske den allra bästa…  eller också inte… ja, inte vet jag….    

Jag hade egentligen an annan sak på hjärtat idag som jag ville skriva om, men det får bli senare kanske.  Jag såg grannens katt som låg och väntade på deras trappa nu igen och då blev det som det blev med skrivandet…. idag är det lördag, då har den säkert bättre chanser att bli insläppt.   

Men nästa inlägg kommer att handla om hundtränare, den proffsiga typen alltså, dom som "hjälper" andra att träna sina hundar.  Men det kommer att bli ett långt inlägg så det ryms inte här och nu.

Nu är det frukost som hägrar för min del….    

Ha en riktigt fin lördag…