på rallylydnadskursen alltså…..    

Och jag kan bara konstatera att om vi söker utmaningar så har vi hittat dom nu, Salza och jag.  Det där med att agera på höger sida, det är svårt det.    

Att från gående på vänster eller höger sida sätta sig framför mig börjar lossna nu, men att sitta och ligga på höger sida är svårt…. eller helt enkelt omöjligt.  Och några av de mer avancerade svängarna hit och dit är en stor utmaning dom också… fast det är ju långt kvar innan vi ska tillämpa dom övningarna förstås.

Men för mig som gärna vill ha utmaningar att jobba på så är det ju bara bra        

Vi fick prova på en tävlingsbana idag, och det var ju kul att få se hur en sån kan se ut "i verkligheten".  Det var en bana som användes för nån vecka sedan när det var en officiell tävling här i trakterna… och den var inte jättesvår, men det fanns ju ett par klurigheter förstås.    

En av klurigheterna är ju att matte måste ha klart för sig hur banan går, och vad de olika skyltarna betyder, och det är inte alltid så lätt. 

Men domaren gav oss omdömet "helt klart tävlingsfärdig" och det var ju skönt…. på nåt vis hade det kanske varit lite skämmigt annars eftersom det trots allt var nybörjarklassen, och både Salza och jag har ju några år med träning bakom oss.   

Jag hade med kameran idag och tog lite bilder. Dom är inte så fartfyllda som namnet "Rallylydnad" kanske vill påskina, men det är egentligen ingen fartfylld gren, inte alls som agilityn eftersom man alltid ( i alla fall i de lägre klasserna) har hunden intill sig, antingen framför eller bakom eller vid nån sida.

Vi började med kaffe och smörgås inne i klubbstugan....

Sen gick vi ut och tränade, och tittade på när vår instruktör visade med sin egen hund.

Sen tränade vi på egen hand en stund......

Det blev lite diskussionspauser ibland också.....

Den obligatoriska gruppbilden.....  Salza utan förare förstås...     

Och som jag skrev igår så är det ganska så kul.... och kan säkert bli en alldeles fantastiskt bra aktivitet för många hundägare.

Nu vill det till att klubbarna här uppe är på alerten och får till nån sorts organiserad träning också....  och kanske fler tävlingar framöver....  jag tror som sagt att rallylydnaden har framtiden för sig.  

Jo, så har vi då tillbringat större delen av dagen med rallylydnad… och det var ju kul… och svårt.    

Eller… nybörjarklassens skyltar var kanske inte så himla svåra, och det är ju dom vi ägnar helgen åt.  Men det där med att vara framför matte, nos mot nos… eller att, gud förbjude, göra något vid mattes högra sida, det är svårt det.

Nästintill omöjligt, sa faktiskt Salza, och det med eftertryck.    

Hon kan inte sätta sig på min högra sida. Hon kan gå där, det gör hon ofta när vi är ute på promenad och hon går kopplad. Ibsen går på vänster sida och Salza på höger... men att sitta snyggt och rakt där.. på fel sida… det går inte. Och att lägga sig på min högra sida... jisses... sånt gör man ju bara inte, sa Salza.    

Det var nästan hjärteknipande att se hur hon till varje pris ville in till min vänstra sida när hon skulle sitta eller ligga…. snacka om hjärntvättad.  

Och att sitta framför matte, nos mot nos, det var nästan lika svårt det. Rumpan drog sig liksom alldeles av sig självt mot mattes vänstra sida.  Att gå nos mot nos, det kan hon, men att röra sig från min vänstra (eller högra!) sida in framför mig och sätta sig, eller ställa sig… rakt och snyggt… det kommer att bli ett heltidsjobb i månader framöver om vi ska få till det ordentligt.   

Men det är kul med nya utmaningar tycker jag. Vi behöver det… i alla fall jag.  När instruktören förklarade vad vissa skyltar innebar så påpekade han att många av oss säkert skulle få "problem" när vi ska lära in vissa moment, men jag ser det nog hellre som att vi har ett antal utmaningar att jobba med framöver. "Problem" låter lite negativt när det gäller en "sport" som bygger på glädje och samarbetsvilja tycker jag.

Och helt klart så är det inte enbart förknippat med fördelar att ha en lydnadstränad hund.  Många fördelar är det, men inte i alla lägen.   

Och jag är inte heller så säker på att man ska tävla elitlydnad samtidigt som man tränar rallylydnad, jag tror att elitlydnaden förlorar på det.

Men i morgon är det en ny kursdag, vi får väl se hur den utvecklar sig….    

Vi fick i alla fall klart för oss att här uppe är det inte så troligt att det kommer att krylla av tävlingar inom den närmaste tiden, så vi har god tid på oss att träna. Det finns nämligen bara en enda rallylydnadsdomare norr om Dalälven, så då kan ni tänka er vilket stort distrikt han ska täcka in…. nästan halva Sverige.

Det blir till att satsa på en liten turné nästa vår/sommar kanske….  söderöver kryllar det tydligen av tävlingstillfällen.    

Jag tror i alla fall att rallylydnaden har kommit för att stanna, och jag tror att den blir stor med tiden. Den är oerhört lättillgänglig för alla,  och även om jag… som vanligt… var äldst av alla deltagarna så var den yngsta kanske bara 10-12 år, så det är verkligen en aktivitet för alla åldrar.

Solen har lyst på oss hela dan, men det har blåst svinkallt. Fleecetröja och jacka var det som gällde, men det var ju skönt att det inte regnade på oss i alla fall.   

Och Salza är totalt utslagen nu. Hon var så virrig i huvudet det sista så hon hörde inte ett dugg vad jag sa, hon bara försökte vara till lags genom att försöka göra allt hon kunde på en enda gång.  Men mätt i magen var hon säkert för det blev mycket godisbitar.  Men nu sover hon djupt i min säng, där jag snart ska slänga mig på rygg tillsammans med en bra bok. 

Även om dagen inte var jobbig i sig, så var det en liten påfrestning för min höft i alla fall… den behöver nog vila en stund nu tror jag.

Ja, fejden mellan våra grannar har eskalerat rejält nu. Igår ringde det på dörren , och utanför stod det en människa med blodet rinnande över hela ansiktet.    

Inte konstigt att världen ser ut som den gör, när folk kan låta skitsaker bli så viktiga att sånt här händer.     

För min del var gårdagen en förlorad dag. Jag vaknade ju redan kl 4 och kunde inte somna om, och mellan 6 och 9 var jag attans flitig här hemma. Sedan tillbringade jag några timmar i tvättstugan och sedan var orken slut… men jag hade i alla fall ork  att läsa ut en tjock och hyfsat bra bok.    

När man har nån sån där skit i kroppen som jag har nu, då är man ganska så ynklig och värdelös när det gäller att orka hålla igång nån längre stund.   

Igår var det regnigt och grått här, men nu skiner solen igen.   Och idag ska jag iväg och hjälpa en förtvivlad husse med en stökig hund, förutom en massa andra "måsten" som ska göras.  Vi få väl se om han (husse) är mottaglig, det är ju hos honom förändringen måste ske innan man kan förvänta sig nån förändring av hundens beteende.

Fast… när det ringer folk och vill ha hjälp med sina stökiga hundar, då är det oftast så att dom tror att jag har nåt "knep" som jag kan använda så att hunden genast blir lugn och väluppfostrad. Och så är det ju inte…. det krävs envist arbete för att förändra felbeteenden hos hunden.     

En enda gång har jag hört en människa som öppet tillstod att hon inte hade lust att lägga ner så mycket jobb som krävdes. Jag står hellre ut som det är nu, jag har ingen lust att lägga ner så mycket jobb….. sa hon, och det är ju skönt när folk säger det rent ut.  De flesta håller med och försäkrar att dom minsann ska träna, och sen…. ett halvår senare när man möter dom igen…. så har dom gjort absolut ingenting för att förändra saker och ting.  Tråkigt tycker jag….   

Men gissa…  i helgen ska jag och Salza gå en kurs i Rallylydnad, och det ser jag fram emot.    Jag har läst på om Rallylydnad och jag tror nog att Salza skulle gilla det…. och det blir ju en rejäl utmaning för oss.

Salza må vara både lydig och följsam, men hon är ju hjärntvättad sedan 9-10 veckors ålder att hon alltid ska finnas vid min vänstra sida… nu ska hon lära sig att jobba både framför och bakom mig, och ibland på höger sida dessutom. 

Men det ska bli kul… vi behöver nåt annat än ren tävlingslydnad att jobba med ett tag, så att vi får träningsmotivationen och träningsglädjen tillbaka.   

Hoppas ni får en fin avslutning på veckan….  

Jag var mitt uppe i nån konstig dröm där en telefon ringde och ringde utan att nån svarade.

Men så vaknade jag…och konstaterade att precis som vanligt så upptäckte Kurts mobil att den behövde mer ström… mitt i natten.   

Den där telefonen har en ful ovana att föra oväsen då, när den börjar få slut på batteri alltså. Den här gången var klockan 4… på natten….  och sedan dess har jag inte kunnat sova.   

Och det är inte så mycket man kan göra vid den tiden heller, inte när man bor i flerfamiljshus där grannar kan bli störda.

Jaja… det blir en lååång sömnig dag idag…..  

Hoppas att i alla fall ni får en fin dag!   

Äntligen är jag klar med den där uppdateringen som jag har bävat så för.  Ja, jag har ett par frågetecken kvar, men på det stora hela så är det färdigt… och det är väldigt, väldigt skönt.    

Det är inte bara för hundar det är jobbigt med hjärngympa, det är jobbigt för gamla tanter också…    

Och jag har varit ute på en promenad i solskenet också, det är härligt höstväder här idag igen.  Men när jag gick de där gamla, numera välkända, vägarna så tänkte jag på att det känns inte alls länge sedan som jag gick på samma vägar och spanade efter vårens första tussilago… jisses så fort tiden går.    

Men just nu sitter jag och svär över min dator som inte vill koppla upp sig mot Internet. Den krånglar då och då med det där, och det är väl risk för att nätverkskortet tänker lägga av… eller har lagt av….

Fast…. just nu när jag skrev det där, nu funkar det igen. Och det är ju bra… men det är nåt mystiskt på gång tror jag. Skönt att jag fick fixat den där uppdateringen utan problem i alla fall.    

Äh…  nu funkar det inte igen….  isch så trött jag blir på sånt där.  Och blir det nåt fel som kommer att kosta pengar, då kan jag bara meddela att jag kommer att lägga mig ner och stendö… på direkten och utan minsta tvekan.    

Jag kan ju också berätta att Salza skämde ut sig i morse. Hon gör ofta det när hon är ute med husse…..    

Hon stack ifrån husse o Ibsen, trots att husse tog fram stränga rösten och försökte stoppa henne.

Och det var inte nån fågel eller nåt sånt spännande som fick henne att dra järnet, utan en gammal goldentik som hon absolut skulle fram och nosa på.  

Tänk så konstigt det kan bli ibland… det vore kul att veta vad som rörde sig i hennes lilla huvud då. Hon som aldrig har några problem med att låta bli andra hundar, hon valde alltså att strunta i husse och hans humör, och dra till den där tiken istället…. knepigt.   

Synd att de inte kan prata de små liven…..

Nu ska jag i alla fall slänga mig på sängen en stund och vila. Dagens promenad var inte av den snällaste sorten och det känns direkt i höften. Men det går inte att gå här i området utan att gå uppför en och annan backe, så det är ju bara att bita ihop och stå ut.

Hoppas ni haft en bra dag idag!!!    

Ja, riktigt så uttryckte hon sig inte på vårdcentralen, men det fanns inga större fel på mina olika värden i alla fall. Så det är väl ett virus av nån sort som slagit sig till ro i min kropp, och mot virus finns det ju inga fiffiga botemedel annat än att vänta ut det tills det tröttnar och drar vidare till nån annan. Så det blir väl som med det som med mycket annat… det gäller bara att stå ut.   

Men jag käkar ju ganska så mycket medicin för den där inflammationen i höften, så det är kanske inte konstigt om jag känner mig lite extra konstig.   

I alla fall så skiner solen här idag igen… det ser ut att återigen bli en sån där strålande höstdag och det är ju skönt.  Det suger i skogspromenadtarmen lite, men jag inser ju att jag får vara lite försiktig med mitt gående så att höften får tid på sig att bli bra igen. 

I natt vaknade jag flera gånger av att det gjorde ont när jag låg på den sidan där inflammationen är, så inte är det bra ännu inte, även om jag har lättare för att gå nu.

Idag tänkte jag ta tag i den där förbaskade hemsidan och börja uppdatera den, men när jag kikar på klockan så ser jag att nästan halva dan redan har gått…. och det bara för att jag hade lite annat att uträtta först.   

Och så skolkade jag från tvättstugan idag också. Hade tvättid klockan 7 som vanligt, men det är nedrans tidigt och jag orkade inte vara så alert idag.  Men det spelar inte så stor roll…. tvätten ligger där den ligger, och tvättstugan står där den står…. så det går precis lika bra att tvätta en annan dag istället.   

Nej… NU ska jag… äntligen….  börja med den där hemska uppdateringen  

Ha en bra dag allesammans!   

Att lägga upp regnbyxorna med silvertejp alltså.    Det måste ju finnas nån tejp som fäster på plast, eller vd det nu är för material i regnkläderna,  och som inte släpper taget om det råkar bli lite fuktigt. Fast på insidan av regnbyxorna ska det ju i och för sig inte bli nåt fuktigt….

Blir till att leta på byggvaruhuset förstår jag….

Fast jag behövde inga regnkläder igår. Det där utlovade regnvädret höll sig borta. Det kom en enda skur mitt på dan, sedan var det hyfsat soligt resten av dagen, härligt.   

Men jag behöver ett par nya skor nu. Mina superdyra joggingskor som har varit helt fantastiskt bra är helt utslitna nu, och dom har verkligen fått jobba. Dom har gått många, många mil dom….

Mina knorkiga fötter godtar ju inte vilka skor som helst. Jag får ont i fötterna av nästan alla skor som finns. Jag vet inte hur många par skor jag köpt som jag inte kan använda för att jag får ont i fötterna av dom.

Och det där känns inte när man går omkring i affären med dom.. eller om jag provar dom här hemma en stund. Men det känns när jag varit ute en timma i terrängen, då råder det ingen tvekan om att dom inte passar för mina fötter.

Men nu har jag inga pengar att köpa nya för, när det gäller skor så är det helt tydligt så att "ju dyrare desto bättre". Men alla mina slantar går numera till den där nedrans bilreparationen, så det där med skor får vänta. Men vad ska jag ha på fötterna nu då, när doggsen och jag är ute på upptäcktsfärder???   

Idag ska jag på upptäcktsfärd till vårdcentralen igen. Inte pga de där inflammerade slemsäckarna i höften, för det har faktiskt blivit bättre. Det är inte helt bra, och jag måste tänka mig för hur jag rör mig och hur jag sätter ner fötterna när jag går, men det är helt klart bättre i alla fall.   

Men det är nåt annat fel på mig….  jaja… jag vet… jag är lite knäpp,   men det är obotligt… och nu är det nåt annat fel också. Jag är lite febrig och mår pyton, har noll krafter och vill mest bara sova.  Sån ska man inte vara, och absolut inte när det är fina soliga höstdagar… så jag ska ta lite prover idag.

Egentligen vill jag ju inte att dom ska hitta nåt fel, men samtidigt så vill jag det. Då finns det i alla fall en förklaring till varför jag mår som jag gör. Hittar dom inte nåt som är tokigt, då blir det besvärligt… för varför mår jag då som jag gör???    

Jaja… vi får väl se vad det hela resulterar i….

Jag ska i alla fall ta med mig doggsen till vårdcentralen… ja, dom får sitta i bilen medan jag är inne där… men sen ska vi ta en promenad på gamla jaktmarker igen.  Det är många promenadställen som jag saknar sedan vi flyttade, men jag kan ju inte hålla på och köra flera mil varje dag för att rasta hundarna, även om jag tycker att det är trevligare än att gå här i närheten.

Och så är det ju det där med backar och min onda höft nu då….  slätmark vill vi ha att promenera på just nu, och sån finns det inte mycket av här.

Jisses…  bara klagomål och klagomål och klagomål… så kul det måste vara att läsa om alla mina bekymmer och fåniga krämpor….

Men jag kan berätta att solen skiner idag också…. det ser ut att bli en fin dag och det är ju skönt. Det är fortfarande varmt och skönt att sitta i solen ute på uteplatsen mitt på dan, och min fina pelargonia som står på bordet där är fortfarande fin.

Och i kväll är det kursdags igen. Nu måste det bli lite fart på den där kursen, om vi ska hinna nånstans under kursens gång,  så idag ska jag köra hårt med dom.    

Fast…  enda vägen till framgång är att träna, så det hänger ju faktiskt på dom själva hur mycket de får ut av kursen. Jag kan ju bara bistå med råd och dåd, jobbet får de faktiskt göra själva. 

Jag har en bekant som alltid, när vi pratar om mig och mina kurser, påstår att jag är alldeles för seriös med mina kurser.  Och det är kanske så, jag vill gärna att det ska bli bra, och jag har alltid lite ångest över dom som jag förstår inte kommer att vara så nöjda med kursen.    

För så är det alltid…. Hur bra allting än verkar och hur positiva folk än är under kursens gång,  så är det alltid nån på varje kurs som inte blir nöjd, som inte tycker att dom fått ut det dom ville av kursen.

Och varför det är så, kan ju bero på flera olika saker.

Ni vet väl själva antar jag… visst har ni väl gått nån kurs som ni inte var så nöjd med??? Om inte, så är ni säkert en människa som är lätt att tillfredsställa, och såna är ju alla instruktörer tacksamma för att ha som deltagare.   

Men det kan vara så enkelt som det där med personkemi. Eller att man har en hund som man inte får ordning på, och så tycker man att man inte får tillräckligt med hjälp. I själva verket så kanske man får en massa hjälp, fast man inte tar till sig det som instruktören säger.    

Eller att det som instruktören säger, inte passar ihop med ägarens bild av hur saker och ting är…. ovillighet att förändra  eller revidera sin uppfattning och sig själv och sin hund är inte så ovanligt.    

Ja, det finns många fler skäl till att det nästan alltid finns nån av kursdeltagarna som är mindre nöjd, men det är med det som med allt annat. Man kan inte alltid göra alla nöjda…

Fast nöjda elever måste naturligtvis vara målsättningen med alla kurser, men är man då sån som jag är, då är det inte alltid det blir så. Jag säger nämligen vad jag tycker, och det är inte alltid alla som kan ta det. 

Jag försöker att vara så snäll och positiv som möjligt när jag ger kritik, men jag anser nog att går man en kurs så är man inte betjänt av att instruktören enbart ägnar sig åt att berömma och vara positiv, även om man naturligtvis ska vara det också. Men som människa lär sig väl ändå mest på att få reda på vad man gör fel och misstag???  Och hur man ska göra istället förstås….

Men det är min uppfattning det, alla tänker ju inte som jag    

Näe, nu är det frukostdags för mig... hoppas att ni alla har en fin vecka framför er!    

…. sedan jag loggade ut från FB, och idag loggade jag in igen, fast det är bara tillfälligt. Har en bekant som hade en fundering ang. FB som jag inte kunde svara på och då kom jag på att jag är medlem i nån sån  där FB-grupp där det finns en massa folk som är nästintill FB-specialister, så jag loggade in för att fråga om nån där hade svaret på den där frågan.

Vi får väl se om jag får nåt svar på min fundering….    

Och när jag nu ändå har loggat in igen så kommer jag att lägga ut en länk till min blogg i FB igen, men jag kommer inte att vara aktiv på nåt annat sätt. Så vill ni nå mig så skicka ett mail, jag kommer inte att se ev. meddelanden eller inlägg o kommentarer i FB.

I går var vi i alla fall till skogs, hundarna och jag.  Men det går sakta för mig att gå, jag måste tänka på hur jag sätter fötterna för blir det fel så får jag bara mer ont.  Men hundarna var nog tacksamma för att vi drog till skogs tror jag….

Ibsen drog järnet direkt han kom ut ur bilen…. nedrans så han sprang.  Han är ju en sån hund som behöver få sträcka ut ibland, och det får han inte på gångvägarna här i området.

Salza försöker hänga på till att börja med, men även om hon kämpar för allt hon är värd så blir hon ju efter i alla fall, så efter några vändor hit och dit i buskagen så tröttnar hon och ägnar sig åt sin favoritsysselsättning… att undersöka alla spännande dofter.

Vi gick inte så himla långt, jag vill inte fresta på mitt onda ben alltför mycket, men vi var i alla fall ute ganska så länge. Och när vi gått till "vägs ände" och skulle vända, så satte jag mig på en omkullvält trädstam för att vila benet lite, och då hängde jag kopplen på en kvist där på trädstammen.

Och sedan när vi gått en bit därifrån, nästan 1 km enl. GPS:en, så kom jag på att jag glömt kopplen. Det kändes inte så där himla kul att vända och gå tillbaka….

När jag hade ungefär 50 m kvar så försökte jag skicka Salza på Hämta!, men det blev inte så bra. Hon sprang fram till trädstammen och drog i kopplen, men dom satt ju fast. Jag såg att hon drog och drog i dom, men kvisten som dom hängde på var så pass grov att den inte gick sönder trots Salzas försök. Så det var bara att knata de är resterande metrarna också…. men sen var det inget kul att vända om ännu en gång….  men massor av frisk luft fick vi i alla fall.  

Vet ni att den där hemsidan jag skulle fixa så mycket med, den har jag inte ens börjat med ännu… jag har liksom förträngt det där på nåt vis.  Och så har jag lagt en del papper ovanpå högen med uppdateringarna så jag ser dom inte, och då är det lätt att glömma.   

Men det har varit lite mycket på det sista, och så mår jag inte så där jättebra heller. Det är inte bara det där eländes benet som spökar, det är nog nåt annat fel också. Jag har ju en del gamla välkända krämpor som då och då blossar upp och ger infektioner, jag tror jag ska ringa vårdcentralen på måndag och be att få ta en sänka… skulle inte alls förvåna mig om jag går med nån skit i kroppen.

Helst av allt skulle jag vilja tillbringa dagen sovande, men det går ju inte, det är bara att bita ihop och göra det som ska göras.  Men när man känner sig sån, då är det väl antagligen nåt fel nånstans…..    

Men jag undrar ibland hur det skulle vara att bara ge efter för just det man känner. Det finns ju folk som gör så och dom verkar ju ha det bra på alla sätt och vis.  Visserligen är dom ett gissel för omgivningen, men själva verkar dom må hur bra som helst. Det kanske vore något att ta efter, på sikt så kanske det lönar sig…    

Idag ska det i alla fall bli regn mitt på dan sägs det, och det börjar redan dra ihop sig med mörka moln på himlen. Och så himla typiskt… just idag ska vi ha lite aktiviteter utomhus…. mitt på dan.  Det börjar säkert regna precis när vi ska träffas, och sen så slutar det nog när vi går in genom dörren här hemma igen… kul, kul.    

Näe, nu ska jag gå och plocka fram mina nya regnkläder… som ska läggas upp. Är man kort-tjock, som jag är, så är allting man köper för långt i ärmar och ben. Men nu har jag räknat ut att jag ska använda silvertejp och lägga upp byxorna och ärmarna… det var väl en fiffig idé??    

Hoppas det funkar…..