Tedsams blogg

Alla inlägg under oktober 2011

Av tedsams - 18 oktober 2011 11:49

Kan någon vara snäll och larma Djurskyddet?? Jag får ingen mat här i huset, och jag svälter!!!!!    

   

Dessutom tvångsmatades jag med nån äcklig sörja i morse… sånt måste ju vara straffbart.    

   

Min, annars så snälla, matte öppnade munnen på mig med våld medan husse höll mig, och sedan stoppade hon ner den där smörjan långt ner i halsen på mig… jag var ju tvungen att svälja äckel-eländet… och om inte det är djurplågeri så vet jag inte vad man ska kalla det.


Matte påstår att jag inte ska få nån mat varken idag eller imorgon, och det kommer jag inte att överleva.   

    

Visserligen så spyr jag så fort jag äter, men det som jag stoppar i mig mättar i alla fall en liten stund innan det kommer upp igen.   

   

Men mina tarmar ska vila, säger matte. Skitprat, säger jag om det….jag bestämmer väl över mina egna tarmar kan jag tro. 


Det är synd om mig nu, kan jag tala om….    Hungrig så att jag kan dö, ingen mat i sikte, och skulle jag på något vis komma åt nån liten matslamsa så spyr jag upp den direkt igen… eller också får jag sprut-diarré av den.    


Det här är inget kul längre…..  

     


Av tedsams - 17 oktober 2011 11:27

Fast inte på nån träning eller tävling eller så… utan helt enkelt genom att helt tanklöst ge Salza av hennes vanliga mat i går eftermiddag.   

    

Och nedrans vilket bakslag det blev med hennes mage…. 

   

Hon har ju haft diarré ända sedan i fredags, men hon har varit piggelin ändå, även igår. Men igår blev det ingen träning för oss, så som vi tänkt, men med facit i hand så var det lika bra.

   

Hon fick ju den där eländes maten, och sen på kvällen var det "som vanligt" diarré som gällde, men dessutom hade hon ont i kroppen. Hon ville nästan inte gå och såg verkligen lidande ut så fort hon rörde på sig, och de två trappstegen vid uteplatsen var jättejobbiga för henne…

   

Och hon kunde inte hoppa upp eller ner i sängen, jag fick lyfta henne. Jag ville ha henne där så att jag hade ordentlig koll på henne under natten.

    

Vi var ute ett par gånger under natten, men för övrigt sov hon… vilket däremot inte jag gjorde. Alla möjliga hemska mörka tankar flög omkring i min skalle… det kändes ruskigt otäckt att hon hade svårt att röra på sig.

    

Ska förresten bli intressant att se hur lång tid det tar innan jag slutar känna mig som att jag går i nån sorts dvala, det tar på krafterna att missa sömnen i två nätter under så kort tid.

      

   

Tidigt i morse ringde jag i alla fall vetten… som lugnt sa att "dom kan få ledvärk när dom har såna där kraftiga magkrämpor", och hon trodde också att vårt slarv med att ge henne vanlig mat igår var boven i dramat.     Men faktum är att hon trots allt var mycket bättre idag på morgonen. Hon är dämpad och vill helst ligga, men hon viftar på svansen och tassar efter mig som vanligt, och hon verkar inte ha några problem när hon rör sig nu… och det är en jäkla lättnad.

   

Men nu har jag varit och köpt Canikur Pro och svindyr dietmat på burk åt henne.  Men jag har köpt fiskbullar och billig djupfryst vit fisk också…  jag har inte råd att låta henne äta den där burkmaten varje dag i en vecka, så det får gå bra med ris och fisk också.

     

Hon ska ha 2½-3 burkar mat/dag, och varje burk kostar 25:-.  Men den innehåller ju (som all annan burkmat) en hel del vätska förutom allt annat hon behöver, så hon ska få sån mat i några dagar i alla fall.

    

Hon fick en matsked av den där maten nyss, och nedrans så noga hon slickade skålen när det var slut. Det blir det inga problem att få henne att äta den maten inte….    

    

Men jag vill att hon ska bli piggelin nu, det är så jäkla oroligt när hon inte är bra.  Problemet med sjuka hundar är ju att dom inte kan prata och berätta hur dom mår. Vart dom har ont och hur det känns och så….  Man måste gissa, och så länge man inte VET så är det oroligt.

    

Det är ju så med allting tycker jag… bara man VET hur saker och ting ligger till så är det lättare att hantera. Det är det där ovissa som är så jobbigt….

     

Nu ska jag i alla fall gå och ge Salza ett par matskedar mat till, och så ska jag blanda i den där pastan också, den skulle ge effekt inom ett dygn påstod dom hos vetten, annars var det nåt fel.

   

Så nu ska jag gå och oroa mig för det också… att diarrén inte upphör inom ett dygn…   


Jaja, det är inte mig det är synd om i det här läget, det är Salza   . Hon mår faktiskt inte så bra. Hon ligger kvar här hos mig nu, trots att husse nyss öppnade kylskåpsdörren i köket… då behöver man inte fundera nåt länge på om hon mår dåligt eller ej.   

   

    

   

  


Av tedsams - 16 oktober 2011 10:31

..… är det idag igen.    Solen har lyst från en klarblå himmel i flera dagar nu, och trots att det är några grader kallt på morgonen så är det kanonfina dagar.

    

I går när jag var ute med hundarna så hittade vi flera ställen där frosten inte försvunnit trots att det var mitt på dan, så solen värmer egentligen inte nåt speciellt, men det är skönt ändå.

    

Och Salza är bättre nu, fast magen är inte helt i ordning ännu. Men hon är piggelin i alla fall, och det är ju huvudsaken.   

     

Hon fick till och med göra några sökslag igår, och det orkade hon med trots den där vaknatten när hon spydde tusen miljoners gånger.

      

Och jag tror att varken hon eller jag helt har återhämtat oss efter den där natten. I min ålder tar man inte igen en hel natts förlorad sömn så där utan vidare   , och Salza hade ju inte bara en vaknatt, hon mådde ju dessutom dåligt och spydde hela natten lång.    

   

    

Fast söket är ju så kul så det fixade hon även om hon antagligen inte har riktigt samma ork som vanligt. Den här gången kom jag dessutom ihåg att lägga figgarna lååångt ut i rutan, och det hade ju inte Salza räknat med.

   

Hon går ut mycket målmedvetet på kommandot Sök, efter ca 25-30 meter drar hon iväg framåt i rutan ca 10-20-25 m och sedan vinklar hon upp till stigen igen. Helt perfekt… förutom att hon ska ut minst 25 m till på djupet.    

     

Så med lite trixande fick jag ut henne tillräckligt djupt, och där fanns ju en figge…  påvisningen går bra, men jag måste lära henne att gå sakta. Hon drar iväg i värsta racerfarten och det fixar inte jag. Just nu har jag ju fortfarande lite ont i höften, men även annars blir det pannkaka av alltihop om hon drar iväg för fort. Jag snubblar och slår ihjäl mig med andra ord…  progressiva glasögon är ingen höjdare när man ska ta sig fram fort i skogen.    

    

På andra sökslaget fann hon några stora ben i skogen, där fastnade hon en stund   , men sedan gjorde hon precis som vid första sökslaget… går ut bra, men inte tillräckligt djupt.  Men även där fanns det en figge långt ut, och till slut fann hon även den.

   

Och redan på tredje sökslaget hade hon fattat grejen… då drog hon iväg lååångt ut i rutan direkt, och fann en figge. Och på fjärde slaget likadant… direkt ut på djupet.      

     

Så inte är hon svårlärd lilla Salzan Men nu gäller det för matte att hänga i där, och ALLTID lägga figgarna långt ut på djupet, och att ALLTID ha en figge där jag skickar ut henne.  Det är där jag har slarvat tidigare…    

   

Men det är imponerande att se våra hundar träna sök. Dom är verkligen supermotiverade och kör på högsta fart i skogen.  Och när det gäller Salza (dom andra kan jag inte uttala mig om när det gäller just det, för då ligger jag ute i skogen) så kan jag gång på gång köra ut henne inom samma område… som jag nu behövde göra när hon inte gick tillräckligt långt ut på djupet… utan att hon tappar motivationen att gå ut.   

   

Jo, jag vet… man ska inte göra så när man tränar sök…. men precis som i alla andra fall när det gäller hundträning så gör jag lite som jag vill.   

    

Igår när Salza var på väg in till stigen efter ett sökslag så kom det en hund med vidhängande matte gående på stigen. Ah.. tänkte jag, jag struntar i det och låtsas som att dom inte finns, Salza bryr sig nog inte.

   

Och det gjorde hon inte, hon kom upp på stigen en bit ifrån mig, precis där den andra hunden fanns, men hon sprang parallellt med stigen fram till mig och slängde bara en hastig blick på den främmande hunden som hoppade och skuttade i kopplet medan Salza  passerade i full fart på sin väg till mig.    

     

   

Efter träningen diskuterade vi lite rallylydnad också…. ev. kurser och träningsgrupper och sånt…. och visst måste vi dra igång nåt nu, eller vad säger ni??

     

Och senare på dagen så läste jag en blogg där en bloggbekant hade varit ute och tävlat just rallylydnad. Gjorde debut i rallylydnad med den äran (GRATTIS Rudi + matte  ) och där var det 185 ekipage anmälda till tävlingen.    

   

Det var förstås söderöver, och dom kunde "bara" ta med 120 anmälda på tävlingen, men det ger ju ett visst hopp om att det kan bli populärt här uppe också.

    

Förutom att det just nu är en stor brist på funktionärer här i trakterna, så är det ju enormt lättarrangerat, kul att träna och lättillgängligt för alla….  som bäddat för succé med andra ord.    

   

Jaja, vi får väl se vad som händer…. Jag vet att det finns eldsjälar på andra klubbar i distriktet så det gäller kanske att hänga på så att man inte missar tåget.

   

    

Hoppas i alla fall att ni har en fin söndag… vi ska ut och träna lite rallylydnad i solskenet sedan vi…     

   

   


 


Av tedsams - 14 oktober 2011 12:47

Vi har haft en bedrövlig natt, Salza och jag.  Igår kväll hade hon helt plötsligt diarré och sen var det kört.

    

En gång i kvarten hela långa natten har hon spytt… först mat, sedan bara skum och slem. Vid 3-tiden fick jag lite panik för då var det blod i slemmet…. hon spydde inte blod men slemmet var blodblandat.

     

Och ni vet det där med jourveterinärer här uppe… Strömsholm (45 mil bort) är närmaste nattöppna djursjukhus. Men då insåg jag i och för sig att vi ändå inte skulle var där innan veterinärerna här uppe hade öppnat, så då var det bara att avvakta och se vad som skulle hända.

     

Nästa spya var inte blodblandad….  Vid halv fem tog vi en liten promenad och då försökte hon bajsa, men jag hade ingen ficklampa med så jag kunde inte se hur det såg ut.

    

Sedan dess har hon inte spytt, men hon har bajsat ett par gånger, eller vad man nu ska kalla det. Hon har åstadkommit nåt rinnande som skulle kunna vara blodfärgat.  Inte alls rent blod, men misstänkt rödbrunt…. Försöker intala mig att det nog är små blodkärl som brustit när hon krystat… ?


Men hon är piggare nu än i natt. Då ville hon inte alls ligga i min säng som hon alltid brukar, och flera gånger när hon var ute för att spy så vägrade hon gå in igen, trots frost och mörker.  Flera gånger la hon sig i det kalla gräset och vägrade resa på sig, en gång fick jag till och med bära in henne igen eftersom hon vägrade gå in.

     

Hon fick lite A-fil i morse och det har hon fått behålla, ja hon har inte spytt upp det i alla fall, och hon är som sagt piggare nu.  Hon till och med vill ha godis när Ibsen tigger till sig en bit, men det får hon inte.  Salza har ju varit dålig i magen några gånger förut, och då har hon matvägrat. Hon har inte ens gått ut i köket när det varit mat på gång, och då vet man att hon mår dåligt. Men idag är hon inte sån, även om hon är lite avslagen i sitt tiggande.

     

Men den där ev. blodfärgade avföringen bekymrar mig trots allt, även om hon är piggare.

    

Men inte skulle hon väl bli piggare om det var nåt allvarligt???

     

Vi är ju lite avslagna både hon och jag efter en hel vaknatt. Hon sov ett par timmar tidigt i morse, och det gjorde jag också sedan husse vaknat, men det kan ju inte ersätta en hel natts sömn, varken för henne eller mig.

     

Men hon är lite rolig med det där sovandet. När hon är dålig, då vill hon vara ifred. Då vill hon ligga på golvet, och det går inte att locka upp henne i sängen hur jag än gör.

     

Jag tänkte att om hon låg i sängen så skulle jag kunna slumra lite eftersom jag då vaknar om hon går ner, men det gick inte det.  Hon skulle ligga på golvet…. Så det var bara för matte att hålla sig vaken.

     

När hon spytt sista gången och vi varit ute lite, då la hon sig i hundsängen under skrivbordet, ett steg åt rätt håll. Och när jag sedan la mig för att slumra lite då klev hon upp i sängen hos mig…. vilket jag då optimistiskt tolkar som att hon mår lite bättre.

    

Och hon har agerat budbärare mellan husse och mig (hon sprang med telefonen till husse)  med viftande svans, och hon verkar som sagt bättre än i natt.

    

Ja, ni hör…jag försöker på alla vis peppa mig att hon är på bättringsvägen nu. Känns lite fånigt att åka till veterinären så som läget är just nu… men….. det är fredag och sedan helg. Och då är det som det är med veterinärer här uppe…

        

Fast att ringa dit och säga att hon var dålig i natt, men att hon är bättre nu, det känns lite fånigt…. eller???

    

Och så tänker jag på det jag skrev i bloggen om Salza igår… att hon ska leva i evighet….  är det straffet det här??   En påminnelse om att livet är en skör tråd även för hundar?

    

Ja, usch…. jag blir verkligen ruskigt orolig när Salza är sjuk. Och den största oron gäller ju det där med att det inte finns nån hjälp att få på "obekväma" tider.  Jisses så bra jag hade det när jag bodde i Alingsås… tre dygnet-runt-öppna veterinärkliniker, den ena med 10 minuters väg och de två större  körde man till på 45 minuter.  Men så är det minsann inte i Norrland…

    

Ja, nu har hon varit ute och klämt ur sig lite rinnande avföring igen….  men den är nog bara brun, inte blodig… tror och hoppas jag.

   

  

Usch… så mycket skitprat det blev idag då…. men just nu är det det enda jag har i huvudet.

   

Håll tummarna för att hon fortsätter att bli bättre är ni snälla… det här är inte så kul.   

        

  

Av tedsams - 13 oktober 2011 09:04

Igår kväll hade jag kursavslutning på en valp- unghundskurs.  Och jag måste säga att jag är imponerad av kursdeltagarna som trots kolsvart mörker och höstkyla har kommit troget gång efter gång.    

  

I går kväll, efter kursen,  promenerade vi till bilarna i fullmånens sken…. det var vackert, men mörkt….. och blåsigt.

    

   

Och jag blir alltid lite sugen på att få jobba med en ny hund när jag träffar unga hundar och ser hur lättpåverkade de är.  Men så faller blicken på min Salza som troget ligger där vid sidan om och väntar och bara får titta på… och då vill jag ingen ny hund ha.  Ni vet… min Salza tillhör de där få utvalda hundarna som ska leva i evighet.   

    

   

Idag ska jag till bibblan igen… det är märkligt så fort böckerna tar slut nu för tiden. Ingen ordning på dom alls, dom räcker bara en enda dag…    

    

Men nu ska jag gynna (eller drabba… eller hur man ska säga) biblioteket här i området tror jag. Jag har inte lånat där förut, bara hämtat beställda böcker där, men nu ska jag kika runt och se vad dom har för roligt att erbjuda.  Det är så struligt att åka in till stan varje gång jag ska byta böcker… 

  

      

Jag läste en "omplaceringsannons" förut…. En hund som var väldigt rädd för i stort sett allting i omgivningen, och där ägarna nu ville hitta ett hem på landet till vovven.  Ett ställe i lugn och ro….

   

Och om det kan man tycka vad man vill, men det tänker jag inte göra. Men jag tänker i alla fall tycka till om en sak som skrevs i den där annonsen.

       

"….hon är inte steriliserad (veterinären föreslog att ta en valpkull på henne för att det skulle kunna hjälpa henne att stre ssa ner….. )"

    

Vad är det för jäkla veterinär som uttalar sig på det viset??????

    

Sådana uttalanden trodde jag hörde stenåldern till. En veterinär borde verkligen veta bättre…     

     

I det här fallet tror man att hunden är så rädd för allt i sin omgivning på grund av en händelse som hände när hon var 16 v gammal. Och så är det kanske, inte vet jag…     

    

Fast…. en stabil och normalt reagerande hund kanske inte skulle få så långtgående sviter av en sån händelse, utan återhämta sig och bli "normal" efter ett tag. Ägarna har dessutom enligt annonsen "provat allt" och verkligen försökt rehabilitera hunden, utan framgång.

      

Alltså kan man kanske trots allt dra den slutsatsen att hunden i grunden är mentalt svag, och då ska man väl inte avla på den ??????

       

Jag har som sagt inga synpunkter på en ev. omplacering, eller på hanteringen av hunden, för det vet jag inget om.

       

Däremot så tycker jag det är minst sagt skrämmande om en veterinär uttalat sig på det viset…. så jäkla oseriöst…..       

    

    

Och apropå veterinärer… Salza har en knöl på ryggen. En liten knöl som jag hoppas är nån sorts fettknöl eller nåt, men jag tycker att den blivit lite större nu. Hon har haft den jättelänge, flera år, men nu tycker jag att den börjat växa lite…..   den är stor som en ärta nu.    

    

Den syns inte, men den känns när man stryker henne över ryggen  Borde kanske kolla upp den, men den ömmar inte eller nåt sånt, hon reagerar inte alls om jag klämmer eller trycker på den.  Nån som har en gissning vad det är???

    

Jaja… alltid är det nåt som man har att fundera på…..      

    

   

Solen skiner i alla fall idag igen, men det är bara ett par plusgrader ute och det blåser svinkallt.  Riktiga ishavsvindar, så det gäller att röra på sig om man ska vara utomhus. 

    

Men det fina vädret ska hålla i sig över helgen sägs det, och det låter ju bra…. allt blir ju mycket trevligare när solen skiner.     

    

Ha en fin dag allihop……     




 


 


 


 


 


 


Av tedsams - 12 oktober 2011 12:16

… med en påbyggnadskurs för kylskåpsbyggare krävs för att få loss alla hyllor och fack i vårt kylskåp. Det är ett himla bra kylskåp, men nedrans så krångligt när man ska ha storrengöring och ta bort hyllor och fack. Men nu är det gjort! Och jag fick till och med tillbaka alltihop på rätt plats igen… inte dåligt!  

    

    

Och igår städade jag i rabatterna också. Jestanes så mycket skräp det blev av två små rabatter. Och allt det där skräpet har varit fina blommor som glatt oss.. eller mig ska jag väl säga, det är ingen annan som bryr sig här i huset…. hela våren och sommaren. Vilket otacksamt öde att sedan bara bli slängda på sophögen….    

    

   

Och efter dom där äventyren + en hundpromenad och allt annat som ska göras här hemma, så kändes det som att min rygg gjort sig förtjänt av lite vila. Så jag slog mig till ro med Camilla Läckbergs nya deckare medan mörkret smög sig på utanför fönstret.   


Det var alldeles kolsvart ute när jag plötsligt kom ihåg….     

  

Nedrans… jag var tvungen bort till centrumet för att kolla en sak. 

    

Det kändes inte så himla kul att klä på sig och ge sig ut i mörkret och kylan (nollgradigt) när jag hade ställt in mig på att mysa inomhus med en ny bok hela kvällen.  Men måste man så måste man…    

         

Fast belysningen på cykeln funkade inte, så det var lite väl mörkt när jag kom dit där det inte finns belysning. Men det gick det också, inga brutna armar eller ben, varken på hundarna eller mig.    

     

Borde nog kika på den där belysningen kanske… fast jag har ingen lust just nu.  Det vore bra med en liten hustomte som man kunde använda till sånt man inte har lust att göra själv.    

   

    

I flera dagar nu, sedan i söndags, har jag tänkt fixa till en targetpinne men jag glömmer det varje dag. Eller… jag kommer ihåg det nu t.ex., men när jag sitter här och knattrar så kan jag ju inte fixa nåt sånt, och sen när jag går härifrån, då har jag glömt det.

   

Fast jag får nog köpa nåt förstås, jag har inte såna grejor liggandes. Och det är ju synd…

     

Det är förstås med tanke på rallylydnaden jag ska ha den där targetpinnen…..jag tror den kan hjälpa oss i en del moment.  Jag har klurat lite mer på det där och det är många saker som kommer att bli en svår nöt för oss att knäcka.    

    

     

Jag tror nog att Salza orkar hålla fokus hela tiden, så det är antagligen inget stort problem. Däremot så har vi som sagt massor av moment som hon absolut inte kan idag.

    

Men jag har kikat på ett antal filmer där hundar går rallylydnad och man kan tydligt se hur dom tappar fokus efter en stund.  Och det är inte så konstigt….


När man sitter och tittar på filmerna så är det väldigt tydligt att hundarna inte kan slappna av en enda sekund. Skyltarna som säger vad man ska göra står tätt, och hundarna kan inte (får inte) slappna av nån enda sekund egentligen.  Det händer nästan hela tiden något nytt och hunden måste vara ordentligt med för att kunna göra det den ska.

   

Här finns en film från Mästarklass (som är den svåraste klassen som också tar längst tid) http://youtu.be/EaH4Thk9h2M  där man tydligt ser att hunden inte orkar fokusera fullt ut hela tiden.  Fast den gör ju det hela himla bra i alla fall, och i och med att föraren får agera nästan hur mycket som helst så är det ju inte så svårt att få till det trots att hunden blir trött i huvudet.

     

Och det är ju till största delen nån typ av cirkuskonster som hunden ska göra, så jag förstår att det är kul att träna sånt.  Svårigheten, sedan när hunden kan alla moment, är ju att få flyt i det hela också. Ingen tvekan och inga omtag, men det hänger ju på föraren det…. så det lär väl bli väl så knepigt att lära sig själv det, som att lära Salza allt hon ska kunna.     

          

För det är klart att vi ska testa att lära in allt hon behöver kunna. Jisses… vintern är snart här och sen är det lååååångt till våren igen.  Och i stort sett alltihop går att träna hemma i hallen….  Herregud så duktiga vi ska vara när våren kommer….      

   

Ja, det var lite ironiskt det där sista….  jag vet ju hur det blir med mina fantastiska träningsplaner över vintern. Dom blir inte alls av, dom fryser inne i takt med att snödrivorna utanför fönstret växer…  men planera kan man ju alltid. Om inte annat så låter det ju himla ambitiöst….     

    

Näe, nu ska jag sluta babbla och pula i mig lite piller så jag kan gå ut med hundarna sedan.  Tänk så dum jag var som inte ordentligt uppskattade att jag kunde knata på hur långt och hur länge som helst med hundarna… då innan jag fick ont.  

  

     

    

      


    


 


 


Av tedsams - 11 oktober 2011 09:46

Hörde om ett märkligt sammanträffande igår…  nån som känner nån som känner nån som jag i min tur känner…. och det många mil härifrån.   

   

Lika märkligt som att jag då och då träffar på nån här uppe som också har bott i Alingsås, varifrån jag flyttade för 8 år sedan.

     

Jag menar…. tänk på hur många små orter det finns i Sveriges avlånga land, och hur många människor… och så träffar man på nån av alla dessa miljoner människor som också, nån gång i tiden, har bott just där jag bor.   

     

Eller som att jag har en granne som är från Karlstad, där jag är född och uppvuxen…. Visst är det väl en märklig slump att vi hamnat i samma hus så många mil från vårt ursprung…    

    

    

Fast det finns säkert fler såna beröringspunkter än vad man tror, det märkliga är väl att man på något vis har nån anledning att prata med just dessa människor och på så vis finna den där beröringspunkten.

      

  

Fast det kanske helt enkelt är så att inget är en slump, det kanske finns en tanke bakom på något vis… nåt fördolt som vi inte ser, men som syns för den som har en total överblick över våra liv och vår tillvaro.  

   

Tror ni att det finns nån sån??? 

     

    

Vad tror ni på egentligen?? På ödet… eller på slumpen… eller på han där uppe som ser och vet allt??? Vad är det som gör att man gör de val man gör?? Är det någon/något som påverkar…. är det förutbestämt… eller en slump… eller enbart beroende på mig själv??   

         

   

Jisses… så djupsinnig det här blev då…. men ibland kan man ju fundera på varför saker och ting blir som dom blir.

    

Jag är nog mest av den åsikten att man själv till största delen styr sitt öde.  Inte  helt och fullt… jag tror faktiskt att vissa saker i varje människas liv är förutbestämda… men livet består ju alltid av en massa olika val där man faktiskt alltid har möjligheten att välja, och på så vis själv påverka sitt liv.

   

Näe… nog med djupsinnigheter nu.

   

Idag skiner solen igen, men det har varit frost i natt igen. I går på kursen var det kallt och fuktigt och jag misstänker att ingen här uppe blir förvånad om det endera dan kommer snö.   

        

"Alla" (även jag) säger att snön kom så tidigt här förra vintern, men den kom inte förrän (för tidigt det också tycker jag) den 10:e november här.  Bevis finns här i bloggen….. leta upp det datumet så får ni se.

        

Men det kom massor av snö söderöver tidigare än så…. det är väl det vi minns kanske.

     

Ja för min del får den gärna vänta med att komma ända till Lucia, och sedan försvinna i mitten av januari eller så…. men så lär det inte bli.   

    

   

Men nu ska jag käka frukost, och sen ska jag städa kylskåpet, och sen när solen fått värma upp lite ute så ska jag höststäda i de två små rabatter vi har. Där finns massor av grejsimojs som ska tas bort och slängas, och så ska jag plocka in min fina pelargonia och se om den kanske, kanske kan övervintra här inne.

      

Önskar er alla en riktigt trevlig tisdag!!!   

     



 


 


 


Av tedsams - 10 oktober 2011 13:11

Visst är det härligt när det är sånt här höstväder ute?    Vi har haft solsken och fint länge nu, fast det har då och då regnat på sen eftermiddag/kväll, men det spelar inte så stor roll för mig. Oftast har jag gjort ifrån mig det mesta som ska göras då, och kan hålla mig inomhus. … om det inte är kurs förstås.   Och i söndags morse var det minus 4 grader här tidigt på morgonen....

      

    

Idag har helgens kursövningar landat lite, och det föder en del funderingar. Och så har jag kikat på filmer på Youtube, rallylydnadsfilmer alltså…. filmer från de lite svårare klasserna är kul att se tycker jag.    

    

Jag är ju en sån där knäpp människa som taggar till mig lite på utmaningar…. tycker att såna är kul… jobbar bäst under press kan man också säga. Och när jag då omsätter det jag nu vet om rallylydnad till att passa in på min lilla Salza, då inser jag att jag har många utmaningar framför mig.    

         

    

Hon må vara lydnadschampion så att det visslar om det, inte är det för den sakens skull givet att hon är/blir en duktig rallylydnadshund inte.  I mångt och mycket har vi en fördel… i annat (och i ganska mycket) har vi en klar nackdel av vår tidigare lydnadsträning.  Men det är ju det som är utmaningen….    

    

   

Och jag kan höra kommentarerna…..


Äsch… rallylydnad…. fjantigt... man får ju locka hunden lite hur som helst och man får ge dubbelkommando och man får (ska) prata och uppmuntra alldeles obegränsat… då är det väl ingen konst.

     

Jojo… prova så får ni se….  hoppa över de allra enklaste skyltarna och ge er på de lite klurigare.  Det är nog fler än jag som får slita sitt hår då.    

     

Och sen så är det ju inte bara att man ska utföra det som står på skylten, man ska göra det med bra flyt och med god kontakt hund/förare och med en glad hund och utan sträckt koppel (lös hund i de högre klasserna).

    

Ja, det finns många finesser i reglerna som jag inte ska rabbla upp här…. läs gärna själva, dom ligger på SBK:s hemsida.  

  

     

Och kika gärna på de filmer som finns från Mästarklass så får ni se….

    

Jag, som är gammal inom hunderiet, hörde kommentarerna när Lydnadsproven en gång i tiden introducerades. Och jag hörde kommentarerna när Agilityn tog fart… och jag känner nu igen kommentarerna beträffande Rallylydnaden.

     

Men framtiden får väl utvisa vart det hela landar….   

    

   

Ikväll är det kursdags igen. Och jag såg att en av mina "kursare" hade hittat hit till bloggen, kul tycker jag.    Jag gör aldrig reklam för min blogg i såna sammanhang, det känns inte helt OK tycker jag, men när någon hittar hit på egen hand så är det jättekul.    

    

Väderrapporten har hotat med regn i kväll, hoppas att dom har fel. Dom har ju ofta det, så dom får gärna ha det idag också.

     

    

Jag har varit ute en sväng idag… till bibblan. Jag släpade iväg med mängder av utlästa böcker, men jag lånade inga nya. Jag har ett par reserverade böcker som jag ska hämta på bibblan här i området, så jag tänkte låna några fler där istället.  

   

Och jag var där strax efter kl 11… och såg skylten som säger att på måndagar öppnar dom klockan 12…. surt…. 

     

Nu måste jag försöka komma ihåg att åka den vägen när jag åker till kursen ikväll, annars lånar dom säkert ut de där böckerna till nån annan som står i kö för att få läsa dom.   

  

   

Hundarna börjar göra sig redo för dagens promenad nu, så jag får väl ta mig i kragen och gå ut en stund. Jag vill gärna gå ut i det här fina vädret, men det är inget kul, för när jag gått en kilometer eller nåt så har jag himla ont i höften igen.    


Det skulle inte vara helt fel om det blev bra nån gång, det där eländet.

  

   

Hoppas att höstsolen skiner på er också… och att ni har en bra vecka framför er!!    

   

     


 


 


 


 


 


Skapa flashcards