Ja, det var längesedan matte tog oss på nån spännande promenad. Först hade hon en massa krämpor som aldrig gick över, och sen så blev ju jag sjuk…. 

Men idag blev det äntligen en promenad på ett spännande ställe. Vi har varit där många gånger förut, men det var länge sedan nu. Det luktar alltid så spännande där. Det går massor av hundar där, och det går rådjur och rävar där också… och så är det skog överallt och det gillar vi skarpt.

Och vi hittade mitt gamla fågelhundsträd där jag fick klättra upp igen…

och så en fånig liten bänk som man ska sitta på. Löjligt… när det finns stora träd att klättra i.

Och när vi så småningom vände hemåt igen så fick jag en idé….   

Matte, jag vill gå ner här! sa jag. Det är massor av spännande stenar att klättra på här och det ser så där spännande brant och halt ut.

Ok då, sa min galna matte, men hon var så darrig att bilden blev alldeles suddig    Men vi började i alla fall nedstigningen.

Jag måste ju säga att matte tog lite tid på sig innan hon var nere, men det var ganska så brant förstås, och halt i mossan. Ibsen och jag hann upp och ner många gånger….

Här stannade vi och väntade på att matte skulle ramla hela vägen ner, men det gjorde hon inte. Hon tog istället fram kameran när hon hunnit en bit ner, för hon tyckte vi såg så roliga ut när vi satt där och väntade på att hon skulle ramla, sa hon. Jag har gjort en stor pil som pekar på mig, annars kanske ni inte ser mig däruppe bland trädkronorna... 

Men ner kom vi, det gör man alltid, sa matte…. men det tror jag inte alls är så säkert. Man kan halka och fastna mot nån sten eller nåt träd eller så, och då blir man ju hängande där i evigheters evigheter…. eller fastna i nån av alla de djupa gropar som fanns mellan stenarna, då försvinner man nog ner i underjorden tror jag.

Så här såg det i alla fall ut nerifrån....    

Matte ramlade inte en enda gång, inte förrän vi var nere. Då snubblade hon på en sten på gångvägen som finns nedanför berget. Typiskt henne.... 

Och sen när vi var nästan hemma, då fick jag klättra i träd igen. Ett klätterträd som barnen på förskolan ofta använder. Idag fick jag klättra där också.... det var kul!  

Men nu tror jag att jag ska slappa lite före maten...    Matte påstår att både hon och jag har dålig kondition efter alla sjukdomar vi haft, men hon kan prata för sig själv tycker jag.

Jag har minsann ingen dålig kondis inte.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Japp, så får det bli. En massa strul och inga svar från supporten, så nu byter jag bloggplats till    www.tedsams.blogspot.se   Lite sorgligt... jag har bloggat här i många år nu, men det krånglar lite för mycket. Krångligheter har jag no...

Ja det är ju en gammal sanning som man alltid kan lita på. Eller.... man får vad man förtjänar.... det är också ett ordspråk som oftast stämmer.      Och den här gången syftar jag på hundträning.... inte andra klanterier jag gjort..    Vi skulle ...

Ja, min Salza är en liten stjärna hon. Det visade hon i och för sig tidigt, men det håller i sig, trots stigande ålder och nästintill obefintlig träning.      I morse när vi var ute så skulle Jippie få leta upp en pinne som jag gömt i en rishög. ...

Hösten är min tid....  njuter av lite kyliga, klara dagar då man måste ta på sig en tröja eller jacka för att inte frysa när man går ut.    Både igår morse och idag vaknade jag till strålande solsken från en klarblå himmel... eller... solen hade ...

Under den gångna helgen har ju Rallylydnads-SM gått av stapeln här i Sundsvall, och jag försökte vara på plats så mycket jag kunde. Sällan man får chansen att se landets bästa ekipage på nära håll eftersom de allra flesta av dem hör hemma många mil h...