… när jag i min tur försvann från FB.  Och så är det väl nästan idag, finns man inte på FB så existerar man inte.    

Fast jag är ju alltid kärringen mot strömmen så jag tänker vara icke-FB-existerande ett tag till.  Jag kan inte komma ifrån att jag tycker det är ett lite märkligt forum där många delar med sig av sånt som i alla andra sammanhang skulle vara totalt ointressant.    

Läste nånstans om nån FB-forskare som påstod att FB är ett forum där folk äntligen får den bekräftelse de så hett önskar, det kanske ligger nåt i det, inte vet jag.

Men må var och en göra som dom vill… då blir alla nöjda., eller i alla fall de allra flesta.    

Jag tänker i alla fall fortsätta att klaga på mitt onda ben… eller höft eller vad det nu är. Det var ju lite bättre i måndags tyckte jag, men nu har det återgått till det gamla onda igen.  Kan bero på att jag bar tungt igår, eller att jag gick mycket uppför kanske. Men ska man gå ut här i området så är det knappast möjligt att undvika att gå uppför, vi bor ju i en grop, ni vet……   

Och det är lite lurigt att ha ont i benet. Jag snedbelastar tydligen ryggen då, och då får jag lite extra ont där också, och det är inte så himla kul….

Jag läste i alla fall tidningen Brukshunden igår när den kom (fast det är inte så himla mycket att läsa tycker jag) och där var de sedvanliga intervjuerna med SM-vinnarna. Och det var lite kul att läsa hur dom tänkte tycker jag. Dom fick ungefär samma frågor och svaret på den här frågan Om du fick ge ETT träningstips, vilket skulle det vara? var ju mest intressant tycker jag.

Eller också är det bara det att den som tänker som jag, tänker rätt….   

Och så har jag funderat en del över alla dessa många hundratals hundtränare som finns idag… eller coacher, eller hundägarcoacher… eller vad dom nu kan hitta på att kalla sig för att skilja sig från mängden.

Där finns ju ett stort spann av skiftande kunskap och erfarenhet, och jag förstår inte hur folk som vill ha hjälp kan välja. Hur vet man att man väljer rätt??    

Det är ju inte direkt billigt att anlita dom, så man vill naturligtvis ha resultat, men…  hur vet man att man valt rätt, innan det är för sent så att säga?

Roar man sig med att läsa på olika hemsidor där folk radar upp sina utbildningar och sin erfarenhet så kan man ju ibland bli mörkrädd.   

Seminarier och föreläsningar förekommer i stor mängd som meriter, och det är i ju och för sig bra. Men om såna utbildningar dominerar och praktiska utbildningar där man jobbar med hundar nästan inte alls  finns med, då blir i alla fall jag lite bestört.    

Kan man inte själv hantera olika hundar, och.. framför allt…. kan man inte "läsa" hunden ordentligt, då är man ganska så värdelös som instruktör, eller coach, eller vad man nu kallar sig.

Kan man inte se och förstå vad hunden gör, och varför den gör det, så kan man troligtvis inte heller hitta den bästa lösningen för att förändra beteendet.

Det är liksom grunden i alltihop det… att förstå hunden.

Och det lär man sig inte genom att sitta på rumpan och lyssna på föredrag. Man blir kanske, förhoppningsvis, en duktig teoretiker, men det räcker oftast inte så långt i de här sammanhangen.

Ja, som sagt… hur fasiken kan folk välja i denna djungel av erbjudanden?

Minns ett cockerläger för många år sedan.  En cocker som drog och slet som en galning i kopplet på alla promenader.  Det hade gått så långt att matte inte ville gå ut med hunden längre, husse fick gå, han som orkade hålla hunden.

Vi visade hur dom skulle göra… och till deras stora förvåning funkade det. "Om ni bara visste hur många tränare vi varit hos," sa dom… "och hur mycket pengar vi lagt ut på det här, utan att få nån ordning på det, och så var det så enkelt".

Och ofta är det så enkelt, men man tjänar mer pengar om man krånglar till det förstås….      

Nej, slutbabblat för denna gången….

Ha en fin dag!!