Idag tog jag mig i kragen rejält och åkte till ett område här i stan som heter Sidsjön. Ett sånt där rekreationsområde, ni vet…. motionsspår runt sjön, bryggor och fikabord och kanotuthyrning och änder och svanar och gubbar och gummor och barn och… hundar i massor.     

Hundarna fick för omväxlings skulle gå kopplade hela tiden, och bara det var väl jobbigt antar jag.  Den där slingan runt sjön är drygt 3 km, och jag vet inte hur många hundar vi mötte. Men jag överdriver inte ett dugg om jag säger att det var minst 30 hundar som vi antingen mötte, eller passerade, eller som passerade oss.

Och ingen av dom bar sig illa åt på något vis… den enda som stretade lite i kopplet när vi möttes var en svartvit springer som blev väldigt intresserad när han såg pangbruden Salza… annars uppförde sig alla hundar exemplariskt.   

Det är kul med lite andra vyer än dom gamla vanliga ibland….. och när vi kom hem så slängde sig båda hundarna på golvet och slocknade ganska så omgående. Dom är ju skoghundar, våra hundar… inte stadshundar…   

Gjorde ett snabb-besök på brukshundklubben innan vi drog iväg till Sidsjön också. Det var lydnadstävling där idag.  Vi stannade inte så länge, och jag kikade mest på ekipage som jag inte sett så mycket av förr…. och då var det en sak som slog mig.

Ingen nyhet direkt, men jag har inte tänkt så mycket på det förut. Eller… det har jag nog gjort egentligen, men idag såg jag några ekipage där det var så himla påtagligt. 

Tänk så olika intryck de skilda ekipagen gör, beroende på hur föraren agerar på planen. Man kan faktiskt se om föraren tror på sin egen hund eller ej, bara genom att kika på vad föraren gör, eller inte gör, på planen. 

Vissa förare utstrålar osäkerhet, ser ut som om dom knappt vågar andas, och när man ser det så förväntar man sig ju både det ena och det andra av den hunden. Andra utstrålar i stället lugn och trygghet, och då förstår man (eller man påverkas att tro det) att den där hunden, den fixar det här.    

Det kanske inte stämmer med verkligheten, men det är i alla fall det intrycket man får. Och den som kan förmå sig att se proffsigt lugn och samlad ut på planen, den förmedlar faktiskt intrycket av att hunden kan det den ska göra. .. och vem vet… det i sin tur kanske omedvetet påverkar domaren de gånger han/hon tvekar mellan två betyg.    

För att inte tala om hur man påverkar sin egen hund genom sitt kroppsspråk och sitt agerande på planen, men allt det där vet ni ju redan.

I alla fall så är det intressant att titta på de tävlande och deras agerande, det ger ju dessutom en liten tankeställare så att man kan gå tillrätta med sig själv kanske.    

Men…. jag såg som sagt inte så många ekipage, men eftersom jag mest bara tittade på vad förarna, och inte hundarna,  gjorde idag, så såg jag bara hos de få förare jag tittade på ett par regelvidrigheter.  Men troligen så har domarna oftast blicken fäst på hunden och inte på föraren… och då kan man ju ta chansen.  Går det så går det….     

Igår när vi kom hem efter att ha varit borta en stund så var både Internet och ip-telefonin utslagna… igen. Inte förrän idag mitt på dan var det igång igen.  Men nu har jag bytt ut vårt modem mot ett nytt som vi fått, och så ska vi testa om den där tidsgränsen för våra samtal finns kvar med det nya modemet.

Vi kan ju inte prata längre än 30 minuter utan att samtalet bryts… nedrans förargligt ibland. Till att börja med köpte jag ju en ny telefon, men det hjälpte inte alls. Nu har vi både en ny telefon och ett nytt modem så nu får vi se om det hjälper, annars får dom nåt att fundera över på Bredbandsbolaget.

Jag har pratat med felanmälan två ggr om det här felet och båda gångerna har dom sagt att dom aaaalllldrig har hört talas om nåt liknande. Det är kul med såna fel….  sannolikheten för att man ska hitta anledningen och kunna rätta till det är väldigt liten.   

Jaja… hoppas i alla fall att det gick bra för alla bekantingar som tävlade idag… både här och på andra ställen…. och att ni har en fortsatt trevlig helg framför er!!