… men om jag inte tar helt fel så lyckades Salza igår göra fler fel på träning än vad hon gjort på mycket länge.   

Men det är nåt skumt med den där planen där vi var igår. Vi har tävlat där en enda gång, och då fick Salza bl.a nerdrag för att hon nosade på planen. Och igår när hon skulle vittringsapportera så nog undersökte hon vittringar alltid, men inte så som hon skulle. Hon undersökte ett stort område runt pinnarna, men pinnarna struntade hon i, eller också tog hon fel pinne.

Knepigt det där… hon brukar vara bombsäker på att ta rätt pinne. Avdragen får vi för vad hon sysslar med på tillbakavägen och vid avlämningen, men som sagt… igår nosade hon frenetiskt efter nåt annat.    

Tur att jag inte anmält till tävlingen som går där till helgen. Efter den tävlingen där det gick så dåligt (vår sämsta någonsin), där hon bl.a nosade som en galning på planen, så lovade jag mig själv att aldrig mer tävla där… och det ska jag nog hålla fast vid tror jag.

I går kväll var det ju träningstävling i lydnadsgruppen, men då kunde inte vi vara med. Idag är det träningstävling i Timrå, där tänkte jag haka på i alla fall.  Kan ju vara kul att se om hon gör om bravaden med fjärren när det är på samma plats och under liknande förhållanden.    

Häromdagen stannade jag till vid ett motionsspår för att rasta hundarna i skogen vid spåret.  Vi går där då och då, och ibland möter vi nån med hund, men det är inte så ofta… konstigt nog.

Nu sprang Ibsen som vanligt en liten bit före, sedan kom Salza och så sist jag. Och precis där vägen kröker ganska  så skarpt såg jag att Ibsen stannade och kikade på nåt som kom runt "hörnet".    

"Hundar, kom HIT!" ropade jag… och Ibsen är ju en lydig hund som genast tog till stora galoppsprånget och kom till mig.   

Salza, som stundtals är en mindre lydig hund ,  stod kvar och kollade vad det var som skulle hända där vid "hörnet" men det hände inget, så hon kom tassande till mig hon också. Jag kopplade båda hundarna och vi fortsatte…..

Runt "hörnet" stod en människa med en stor blandrashund av nån sort.  En rejält stor hund som slet och drog i kopplet allt vad han orkade, och matte var på vippen att ramla omkull varje gång hunden gjorde ett ryck.

Jag hade som sagt mina hundar kopplade, och de gick snyggt och prydligt på min vänstra sida…. Och eftersom det såg lite lurigt ut med den där hunden och hans kraftlösa matte, så svängde jag åt andra hållet, inte åt det hållet där hunden stod.

Då hör jag hur hon ropar hon efter mig: "Man får inte ha lösa hundar, man måste ha ordning på sina hundar!!"

Jisses…. jag har tusen gånger bättre "ordning" på mina hundar när dom är lösa, än vad hon har på sin kopplade hund.  Men jag har slutat svara på sånt där, det är meningslöst….     

Men det var ju enbart med tanke på henne och hennes illa uppfostrade hund som jag inte gick förbi där dom stod.  Hon hade blivit omkulldragen i ett nafs om vi kommit i närheten…. men det ville hon nog inte förstå.

Men det är lustigt det där…  vilken märklig uppfattning folk har om att man inte får ha hundar lösa.  Jag vet att jag har skrivit om det förr, men det tål att upprepas.

Man får visst ha hundar lösa om man har dom under kontroll och alltid kan kalla in dom. Och det anser jag att jag har/kan med våra hundar.  Dessutom är jag så hänsynsfull att jag nästan alltid kopplar dom när vi möter nån, och då enbart med tanke på att den vi möter kanske inte tycker om hundar.

Ibland kan man se på kroppsspråket på dem man möter att de inte bryr sig om hundarna, och då brukar jag nöja mig med att stanna, sätta hundarna vid sidan, och så får de sitta där medan de vi möter passerar.  Jag inbillar mig att det känns trevligare för de mötande, om hundarna inte valsar omkring på gångvägen lite överallt, det är ju trots allt främmande hundar för de mötande.

Och ofta får jag då något berömmande ord när dom passerar… vilka lydiga hundar du har! eller… så duktiga dom är! eller…. så trevligt det där ser ut då!  Och det är ju kul när nån ibland kostar på sig lite beröm, sånt är jag inte så himla bortskämd med.    

Men nu påstår Ibsen att det är dags för vår promenad. Han är lite hopplös med det där tjatandet….   jag gillar inte när det är hundarna som bestämmer vad jag ska göra, och när jag ska göra det.    

Men ska jag slippa stressa alltför mycket med middag och sånt sedan så är det väl lika bra att gå förstår jag….  Konstigt att det tar emot så vissa dagar..