…. för lite tyckande.  Jag har ju varit åskådare på några tävlingar ganska så nyligen, och så har jag skrivit på en tävling, och så har jag tävlat själv en gång… och oavsett vad man gör en tävlingsdag på klubben, så träffar man i alla fall en massa hundmänniskor som tycker och tänker om olika saker som gäller inlärning och tävling.

Och nåt som aldrig förändras (inte sedan stenåldern) är alla dessa bortförklaringar som finns för att det eller det momentet inte funkade som det skulle.    

OBS att jag nu skriver bortförklaringar, inte förklaringar.  Ibland kan det ju finnas en rimlig förklaring till varför hunden inte gjorde det den skulle, men oftast är det ju mest ett mysterium varför nåt, som brukar fungera, plötsligt inte funkar.    

Men på något vis så känns det som att många tävlande till varje pris måste bortförklara det där "misslyckandet", men våra hundar är inga robotar. 

Vet ni att jag tycker att det där är himla enkelt…. antingen har inte hunden lärt sig momentet tillräckligt bra, eller också är hunden olydig och gör inte som jag säger.    

Egentligen kan jag inte se nån annan förklaring till att hunden misslyckas med vissa moment.

Sen kan man ju fråga sig VARFÖR hunden är olydig förstås… VARFÖR ställde inte Salza sig upp på tävlingen i söndags när jag sa STÅ! och visade handtecknet???  

Inte vet jag… men inte beror det på att hon inte vet vad jag menar, alltså var hon helt enkelt olydig. Men VARFÖR hon var olydig, det vet jag inte…. 

Det finns förstås en förklaring, men det är ju bara hon som vet den. Jag själv kan kanske tro att hon var trött i huvudet helt enkelt, hon har inte genomfört ett helt elitlydnadsprogram på två år… och så var hon ganska så rejält störd av tävlingsledaren. Inte för att tävlingsledaren gjorde nåt fel på nåt vis, utan för att vi nästan aldrig tränar med nån som står och visar en skylt i det där sammanhanget, och det är förstås mitt fel.

Men det kvittar… säger matte STÅ så ska hon ställa sig, oavsett allt annat. Alltså kan jag inte se nåt annat än att hon helt enkelt var olydig.    

Ett annat moment i eliten som ibland är ett exempel på olydiga hundar är dirigeringsapporteringen.  Eller rättare sagt…. när dirigeringsapporteringen misslyckas.

Har jag en hund som kan apportera, och som vet mina tecken/kommandon för höger och vänster, då är hunden helt enkelt olydig om han/hon tar fel apport i det momentet.   

Om det inte är olydnad så har inte hunden lärt sig höger och vänster tillräckligt bra, och då är det helt och hållet mitt fel.

Fast… det är ju mitt fel om hunden är olydig också, men inte riktigt på samma sätt.     

Och den hund som försöker lösa "problemet" när den inte hittar apporten, med att istället göra nåt helt annat, den är ju helt klart olydig, även om den försöker lösa uppgiften på sitt eget lilla vis.

På tävlingen i lördags låg vänsterapporten ganska så nära kanten på planen, där publiken och deras hundar satt.  Och när jag såg det kom jag på mig själv att för en kort sekund tänka….  "sjuttan så lätt att bli distraherad av publiken där"… innan jag snabbt slog bort det och påminde mig om att Salza faktiskt kan det där momentet.    

Och visst lottade vi den vänstra apporten, så är det ju alltid….  Men Salza fixade det där galant. Hon fick ju inte full pott på momentet, men det berodde på tempot, inte på nåt velande om vilken apport hon skulle ta. Och inte heller märktes det på henne att det satt folk och hundar bara några meter bortanför apporten. 

Men vi har en gång i tiden tragglat det där momentet till förbannelse, och det betalar sig.  Jag har provocerat henne med kastade bollar och med godis och med uppställda koner och alla möjliga saker som kan fresta henne att göra fel, vilket gör mig trygg i förvissning om att hon fixar det där oavsett eventuella störningar.

Apport betyder "hämta apporten"! och mitt handtecken visar åt vilket håll apporten ligger…  gör då hunden nåt annat, då är den olydig.    

Jag tycker det är tråkigt när jag ser att folk "tränar" genom att gång på gång göra ett moment och då lägga upp det så att de till varje pris undviker alla störningar och allt som kan distrahera hunden.

Det är väl ingen träning?????

På träning ska man försöka efterlikna alla de situationer som kan uppstå och som kan störa hunden.  Man ska använda fantasin och verkligen överträna alla moment, och med överträna menar jag då att man ska lära hunden att klara momenten trots massor av störningar.             

Då behöver man inte få magknip när man kommer till en tävling och ser att upplägget är lite klurigt, utan då kan man gotta sig åt att man vet att man har en hund som fixar det där.    

Ja… nu pratar jag förstås inte om inlärning, utan om den träning som tar vid när hunden lärt sig momentet och kommandot.

Detsamma gäller hundar som blir oroliga och störda av att det finns andra hundar runt omkring.  Lär in grunderna i ensamhet, och utsätt sedan hunden för alla dessa andra hundar som den blir störd av.

Lite i taget, men sedan mer och mer.  Varför ska t.ex alla andra hundar sitta i bilen medan en hund tränar?    

Det är ju träning för alla om de får ligga vid sidan av och titta på… den som tränar får störningen av andra hundar, och de andra hundarna får träna passivitet medan en hund jobbar och får roliga belöningar. 

Men på nåt vis så är det som att många är rädda för att träningen inte ska gå som på räls, och det är ju så fel. Det är på träning det ska gå åt skogen så att man får chansen att visa hur man vill ha det. Och det är på träningen, och inte på tävling, man ska upptäcka vad som stör hunden.

Och det är ju naturligtvis så att det hunden inte kan/klarar på träning, det kan den inte heller när det är tävling. Men det tror jag många glömmer bort… eller förtränger.

Ja… det är lätt att ha en massa åsikter och tyckanden när det gäller hundträning. Och alla har vi våra egna käpphästar och vår egna metoder, och alla tror vi att just vi tänker rätt.  Och det är väl bra att alla tror på det dom gör…. Må var och en bli salig på sin egen tro.    

Fast det var en sak till som jag måste babbla om….    

Hundtränare…  ja, ni vet, det vimlar av dom numera, och alla är såååå himla bra, om man får tro dom som varit där och tränat.

Och det är ju också bra, att folk är nöjda alltså…. för det kostar ju en del pengar det där.

Men jag pratade med en bekant häromdagen som påpekade att "hennes" tränare oftast var väldigt positiv och uppmuntrande, och att det var trevligt och motiverande på alla sätt. MEN… hon (min bekanting) hade också gjort den reflektionen att den där tränaren ofta lät bli att kritisera vissa saker, trots att hon förmodligen var väl medveten om att hon egentligen borde göra det.

Och att hon avstår från negativ kritik beror nog antagligen på rädslan för att mista sin kundkrets.

Visst åker man väl hellre till en tränare som har samma tänk som man själv har, och som håller med om mina egna idéer och uppslag, och som blundar lite med ögat för att inte se mindre bra saker. Inte är man intresserad av nån som oftast säger att "nej, det där tror inte jag på, gör så här istället" eller "nej, nu gör du fel".

Mycket roligare med nån som berömmer och är positiv och påtalar vad duktig man är.     

Fast…. varför lägger man pengar på en egen tränare? För att det är trevligt och kul att åka dit och träna, eller för att nå resultat?

Både-ock, säger väl nån nu förstås, och det vore ju idealet förstås… men när man kikar runt i olika hundbloggar så slås i alla fall jag av att det läggs en massa tid och pengar på att åka runt till olika tränare, men det blir väldigt få bra resultat av det i resultatlistorna sedan.     

OK då… det är upp till var och en vad man vill lägga pengar och tid på….jag är väl mest bara avundsjuk för att jag aldrig har råd med sånt kanske…     men är det enbart för umgängets skull, så ska man väl kanske inte bli besviken över uteblivna framgångar sen heller.

Näe, nu ska jag sluta babbla om allt sånt där… må var och en bli lycklig på sin egen fason.     

Igår kväll hade vi i alla fall besök av en igelkottsunge här. Hundarna såg den först och dök på den med dunder och brak, men den verkade oskadd när de drog sig tillbaka, den var nog lite för taggig för dom.

När jag sedan tassade ut för att ge den lite kvällsgodis så morrade den åt mig….   men söt var den. Synd att det var kolsvart ute så att det inte blev nåt kort….    

Hoppas att ni alla har en fin vecka framför er...!