Ja, gårdagen var snurrig. Jag var ute och fixade lite ärenden på förmiddan, och sedan när jag kom hem så vidtog stora snurren.      

Yr i huvudet och lite illamående, man skulle kunna tro att jag åkt karusell, för sån blir jag då,  men det hade jag inte.

Det är obehagligt när man har en sån där diffus snurrig känsla, men vet inte riktigt vad man ska göra för att det ska sluta.  Det blir inte direkt bättre när jag ligger ner heller.

Jaja, idag är det bättre, men inte helt bra.  Fast idag är det nog faktiskt illamåendet som än så länge är mest påtagligt…

Idag har jag i alla fall tagit den sista rabarbern och gjort två pajer som jag ska frysa, och så har jag bakat äpplemuffins, och så har jag städat i frysen, så nu tänker jag sitta här i lugn och ro och roa mig en liten stund.  Jag kanske kan undvika yrseln om jag tar det lite lugnt mellan varven.   

Hundarna har fått var sitt märgben så dom har att göra en stund, men dom har varit ivriga medhjälpare när jag har fixat i köket. Ibsen har väl ägnat sig åt husse till och från, men Salza har kört med sträng bevakning av mina aktiviteter.      

Hade lite funderingar på att ge mig ut och träna med Salza idag på förmiddagen, men jag la ner det när jag kände det där lilla illamåendet.  Tränar man hund ska man vara rörlig och alert, och så känns det inte idag.   

Men det är strålande sol och jättefint ute, synd att jag inte riktigt kan utnyttja det.

I onsdags var jag ju iväg och tränade med lydnadsgänget här i Sundsvall. Det är alltid kul att träna med andra, även om det ju tar lite längre tid än när man tränar själv.  Men det är ju så värdefullt att få hjälp, och att ha tillgång till en tävlingsledare som "störning" på planen.    

Ni skulle se Salza när det är nån som står och kommenderar oss….

Va…?  säger hon och stirrar med stora ögon… Titta matte!! Det står en gubbe där och hojtar. Vad vill han tro???    

Och så stirrar hon så att hon nästan vrider nacken ur led. Men hon gör det hon ska i alla fall.….

Men vi gjorde inte så mycket egentligen. Hon fick göra en dirigeringsapportering, en hopp-apport med metallen och så rutan.

Och på dirigeringsapporteringen var hon klart störd av tävlingsledaren, men hon gjorde det hon skulle, fast hon offrade några sekunder på att kolla upp han som stod där på planen.

Nej, hon sprang inte dit eller så, men hon stannade till nån sekund och stirrade,  innan hon drog iväg från konen till apporten.

Men hon hade hyfsat tempo till konen. Det brukar vara lite dåligt när det gäller apporteringen. När hon ska springa till konen och det gäller rutan, då går det snabbt, men vid apporteringen brukar det gå saktare… knepigt det där.   

Fast i onsdags gick det som sagt hyfsat vid apporteringen också.   

Och hopp-apporten gick bra, fast hon satte sig snett vid ingången, och så lutade hon ryggen med hela sin tyngd mot mitt ben… slarvigt… men vad kan man begära när vi aldrig tränar.    

Och rutan är ju ett belöningsmoment för Salza. Det är nog det allra roligaste hon kan göra tror jag….    

Full fart åt alla håll, och hyfsat in i rutan. Fast hon hamnade inte riktigt mitt i, men det var i alla fall så att jag utan tvekan såg att hon var ordentligt innanför alla kanterna på rutan.

Inkallningen från rutan gick nog bra tror jag. Den ser man ju inte själv, men ingen sa nåt annat så den var nog OK.  Hon gjorde ett litet skutt precis när hon kom in till sidan, och på tävling kostar väl det nåt förstår jag, men det bjuder vi på. Huvudsaken är att hon har kul….  och det hade hon.

Mitt dåliga samvete slår till med full kraft när jag ser att hon har så kul. Märkligt att hon kan tycka att lydnadsträning är så roligt…. fast det tycker ju egentligen jag också förstås.

Vi gjorde gruppmomenten också, och det gick bra. Vi var fem hundar så det blev lite väntan vid nedläggandet och uppsittningen, och det var ju bra. Sånt kan man ju inte träna själv.

Exakt vad  hon gjorde under tiden hon satt och låg, det vet jag egentligen inte. Jag kikade inte, trots att det finns uppborrade hål i den där väggen man står gömd bakom, så att man kan kika om man vill.

Men hon bytte inte sida när vi kom fram efter platsen i alla fall. Det har hon ju gjort ett antal gånger, och det gillar jag inte. Jag korrigerade henne en gång, och sen vet jag inte att hon gjort det igen, men det vore ju märkligt om det skulle räcka med en enda korrigering.

Skit samma, det är bra så länge hon ligger stilla, bara att tacka och ta emot. 

Ja, det var det enda vi gjorde vid den träningen, men nu vet jag i alla fall att de tre momenten funkar. Eller de fem momenten, om man räknar gruppmomenten.

Nästa onsdag ska jag köra några andra moment. Såna som jag räknar med att hon kan godkänt bra, så att jag bara får kollat av att det funkar så som jag tror det ska göra. Sen ska jag ägna mig åt de moment där allt inte funkar så där himla bra.  Och så ska jag nog utnyttja det där med "störande personer" på planen tror jag.

Men både Salza och jag är rejält ringrostiga.  Herregud, det är snart 2 år sedan vi genomförde en tävling….  

Jag hoppas ju också på att  mitt "gamla" träningsgäng ska få möjlighet att träna lite tillsammans i höst igen.  Nu måste vi ta oss i kragen, Salza och jag… eller i alla fall jag.

Men om jag inte minns fel så har jag sagt det förr… utan att nåt har hänt. Nedrans Barbro, så slö och slapp hon är den där tanten…..