… det har jag alltid trott på.  Fast… det kanske inte alltid stämmer. Vissa människor verkar segla genom livet på ett bananskal, men de är förhoppningsvis undantag.

Det är ju på nåt vis bara rättvist att man nån gång får sota för misstag eller elakheter som man gjort, fast just nu känns det som att nån där uppe, eller där nere, har överskattat mina synder.  

Min Fabian står kvar på verkstan, trots att han var klar i måndags. Det visade sig nämligen att verkstan lagt på 60% på det pris dom gav mig när bilen lämnades in.  

Och 60% på ett redan femsiffrigt belopp, det är mycket pengar det, som jag vägrar betala.  

Efter eländiga diskussioner med verkstan så har vi kommit fram till en tillfällig kompromiss i väntan på att ARN ska behandla den anmälan jag tänker lämna in.  Men det är svårt när ord står mot ord och inget skrivet finns. Men inte är det vanligt att man får en skriven offert på bilverkstan inte, där är det muntliga avtal som gäller, dumt nog. 

Ja men, jag menade si eller så….!  Jodå, den förklaringen funkar ju om den han pratar med är tankeläsare, vilket jag inte är.

Jaja… livet är kul….   

Igår kändes det i alla fall som att hösten var på väg. Men även om jag gillar hösten så är det väl lite tidigt att den kommer i början av augusti, eller??

Fast OK då… blir det en lång fin höst så är i alla fall jag nöjd, risken är väl att det blir en tidig vinter om det blir en tidig höst.

Men idag ska alltså Fabian hämtas, vilket jag inte ser fram emot. Jo, det ska bli skönt att få tillbaka bilen, men det är jobbigt när man har en diskussion om pengar på gång med folk. Och veckans goda gärning ska klaras av, och sen hade jag lite lösa planer på att städa Fabian.  Det var ett tag sedan, och det kan vara skönt att göra det innan han är helt igengrodd med sand och grus och löv och kvistar.  Hundarna har ju dragit in en hel del när vi varit ute på våra promenader, och det finns ju en uppsjö av träningsgrejor både högt och lågt….  ja, ni vet ju alla hur det brukar se ut i en hundbil.

Fast igår såg jag faktiskt nåt som var roligt…. två små igelkottsungar.  Men dom stackarna bor tydligen i häcken som går runt parkeringen, och där lever dom ju farligt.

Vi passerade där några gånger igår, hundarna och jag, och båda hundarna var väldigt intresserade av den där häcken. Jag trodde att det satt nån katt där inne, för det brukar det göra, men sista gången vi gick förbi så tassade det fram två små igelkottsungar.

Dom var förstås väldigt orädda, och hundarna var minst sagt taggade. Jag tänkte försöka ta nåt kort på dom, men det ar lite struligt att närma sig utan att hundarna skrämde iväg dom.

Vi stod visserligen bara nån meter ifrån dom, men dom var så små så man behövde komma nära för att få med dom på ett kort. 

Ett halvt misslyckat försök gjorde jag i alla fall…..

Och den där kotten som fanns vid vår uteplats för ett tag sedan, den var väl mamma eller pappa till de här småttisarna kan jag tro.

Hoppas dom klarar sig utan att bli påkärda, och hoppas att områdets ungar inte hittar dom.    

Ska kika lite extra efter dom när vi går till bilen sedan....