… skulle man kunna kalla den här dagen.  Strax före klockan 10 i förmiddags drog vi iväg till ett av våra badställen, utrustade med smaskiga smörgåsar till  lunch och nybakade muffins till fikat…. och så lite godis och ett var sitt grisöra till doggsen förstås.   

Och så här brådis hade hundarna när dom såg vart vi var på väg....

Salza kunde inte förstå att jag inte kom fram lika fort som hon... hon väntade ivrigt...

Och medan Kurt var iväg och hämtade en bekant som skulle tillbringa dagen med oss, så badade hundarna… och simmade och simmade och simmade. Och när husse kom tillbaka så gick jag ut ett spår åt hundarna.

Det var inte jättelångt, knappt en kilometer, men det gick på ett fält där det ofta går vilt, och det blåste ganska så bra... så jag tänkte att det nog skulle räcka som hjärngympa åt hundarna, det är jättelänge sedan de gick ett spår. 

Och medan spåret låg till sig så fikade vi, och sedan fick hundarna bada och simma en ganska så lång stund igen….    

Sen var det dags för spåret. Ibsen fick gå först, om han gick i spårkärnan (som han brukar) så skulle Salza sedan få gå samma spår, tänkte jag.

Och Ibsen gjorde som han brukar… spårade noggrant i själva spårkärnan, lite för fort egentligen, men håller man igen ordentligt i linan så går det bra. Och han tog inte upp pinnarna jag lagt ut, men han stannade och markerade dom i alla fall.    

När jag sedan belönat pinn-markeringen med korv, så släppte jag tillbaka pinnarna i spåret igen… dom skulle ju Salza markera sedan, hoppades jag.

Och till slutet kom vi förstås, där låg det en boll och väntade på Ibsen och då var hans lycka gjord….   

Sedan fick både han och jag vila och sola lite, och så käkade vi lunchmackorna, och sen var det Salzas tur att gå spåret.

Och liten Salza gick också i spårkärnan, lugnt och sansat.  Med Ibsen får man hålla igen rejält om man inte vill springa i spåret… och det vill man ju inte… med Salza kan man gå och hålla lite löst i linan och hon tassar på i precis lagom tempo.    

Salza apporterade spårpinnarna, och fick en korvbit i utbyte förstås… och även hon kom till slut fram till bollen som låg vid spårslutet. 

Det kan kanske vara så att vi borde ta upp spårarbetet igen. Så exakt som hon spårade idag har hon sällan gjort. Hon brukar slå lite i spåret, men hon brukar sällan missa några pinnar trots det… men hon kan vara lite yvig. Men idag gick hon som klockan. Och det trots att det var ett "begagnat" spår hon fick gå, och trots att det var på ett öppet fält där det vindade ganska så mycket.

Och sen när Salza och jag gått spåret, då var det baddags för doggsen igen.  De simmar ganska så många meter när de badar,  vi (de) håller till på djupt vatten, och vi (de) gör ganska så rejäla pass varje gång.    

Sen slocknade doggsen… till och med stressmaskinen Ibsen var nöjd och kopplade av, och det händer inte ofta när vi är ute nånstans.

Så småningom var det ju dags att åka hemåt igen, och medan Kurt skjutsade hem bekantingen så tog jag och hundarna en promenad.  

Gissa om hundarna sov gott när vi kommit hem och dom fått sin mat…

Det hade i och för sig jag också kunnat göra, en hel dag ute i sol och blåst med en massa travande hit och dit, det känns, men jag har ju ingen matte som fixar käk och plockar upp packningen när vi kommer hem, så det blev ingen vila för mig…. förrän nu….    

Nu är det ju kväll, och inget mer ska göras…. skönt. Det blir väl en stunds slötittande på TV kan jag tro..... men nåt att skratta åt lär det inte finnas på den där dumburken...