Livet blir inte så ofta som man tänker sig, det borde jag om någon veta vid det här laget, men tänk att man så lätt glömmer bort det. I helgen skulle vi ha lite kul, Salza och jag, och vi planerade en utflykt norröver, men utan bil blir det svårt att genomföra.

Och den där utflykten kan vi väl leva utan, värre är det med min trasiga Fabian. Åkte till verkstan för att få bromsarna fixade, betalar en förmögenhet och hämtar ut bilen med fixade bromsar, men 20 meter utanför verkstadsdörren rasar motorn ihop och stackars Fabian nästan dör.  Nu står han där i verkstan i sin ensamhet och väntar på att deras semester ska ta slut så att han kan få bli frisk igen.

Och medan dom har semesterstängt måste jag klura ut vilken av stadens banker jag ska råna, så att jag har råd att hämta ut bilen när den sedan är klar.  Jag har tre veckor på mig så jag hinner smida en vattentät plan hoppas jag.. 

Men så jäkla jobbigt det är att aldrig ha tillräckligt med pengar….

Hade jag anat att Fabian skulle få ett sammanbrott just nu så hade jag ju inte köpt min nya telefon förstås. Då hade jag väl fått chansa på att den gamla höll ihop ett tag till, men jag kan ju tyvärr inte se in i framtiden.

Eller det kanske är tur att man inte kan det….

Och inte nog med sjuka bilar… Salza vaknade i morse och var inte bra.  Hon ratade frukosten, och då är det ingen tvekan om att hon inte är bra.  Sen har vi varit ute på en lång promenad, och då var hon piggelin som vanligt, hon såg ut att må alldeles ypperligt.

Men när vi kom hem så märktes det att hon inte mår bra.. Hon tiggde inte ens när jag lagade mat, och trots att vi var ute och gick nästan en mil och hon sprang massor, så ratade hon sin mat när det var matdags för hundarna.  Hon åt lite filmjölk, men den spydde hon nyss upp….  

I och för sig är det väl bra att hon inte äter när hon mår dåligt, men det blir lite oroligt.  Jag är lite rädd om min Salza, och det är liksom tillräckligt med bekymmer här ändå just nu... 

Och vårt bredband är inte igång som det ska heller.  I går konstaterade Bredbandsbolaget och jag att vårt modem gick åt fanders vid åsknedslaget, men idag vete sjuttan vad jag tror.  Vi hann ju inte få nåt nytt modem tills idag, så jag har kopplat datorn förbi modemet, och det har funkat under dan , men nu i kväll verkar inte det heller funka.  Nedrans  skit….

Men varför skulle det inte krångla till sig lite extra då?? När allting annat jäklas på högsta nivå….

Men jag upptäckte i alla fall att om man svarar Ja på frågan om att medverka i deras (Bredbandsbolagets) undersökning som dom gör i samband med att man ringer till Kundtjänst, då kommer man snabbare fram.

Jag ringde dit för tredje gången i går och svarade Nej till att delta i undersökningen. Då fick jag besked att min väntetid var ca 20 minuter. Jag knäppte av telefonen, ringde direkt upp igen, svarade Ja på frågan om medverkan i den där underökningen och fick besked om att min väntetid var ca 3 minuter. Och jag kom fram nästan snabbare än så….

Inte hinner dom avverka så många samtal på den tid det tar för mig att ringa upp en gång till…. men det är klart… en av frågorna i den där undersökningen gäller ju väntetiden för att komma fram.

Jag skulle verkligen vilja ha nåt kul att berätta om, men här är det just nu bara eländes elände…  Kan ni inte berätta nåt kul för mig istället? Skulle behöva nåt som muntrar upp mig lite….  

I morgon hoppas jag i alla fall att Salza är bra igen. Det är nog med att vi tvåbeningar är halta och lytta och klagar över både det ena och det andra… vi behöver inga sjuka hundar ovanpå alltihop också.

Hoppas att i alla fall ni har en trevlig helg framför er…..!  

Så jäkla irriterande att vara utan dator… och telefon. Åskvädret i förrgår sabbade vår uppkoppling och eftersom vi har ip-telefoni så är vi utan telefon också.  Fast man klarar sig ju med mobiltelefonen förstås,…

Det är ju datorn man är bortskämd med att alltid ha till hands…. när man helt plötsligt inte kommer åt Internet så inser man hur ofta man faktiskt använder det.  Inte till några storverk direkt, utan mest bara en massa småsaker som man ska kolla och titta på.

Grannen hittade inte telefonnumret till sin tandläkare i telefonkatalogen i går, och det var ju skitenkelt att hitta det via nätet… en struntsak, men det är ju massor av såna grejor man använder datorn till.

Idag har jag haft ett givande samtal med felanmälan i alla fall. Och sam vanligt kan man lika gärna ställa sig och slå huvudet i väggen som att försöka prata med dom.  Jag vet u att det inte är deras fel, men ibland så blir man minst sagt frustrerad när man får noll besked.

Jag kan ju koppla upp mig via min nya roliga telefon, men det är inte riktigt sak samma som datorn i alla fall.  Men det här inlägget ska jag försöka lägga upp i bloggen via datorn, men med hjälp av telefonen, det ska ju också funka sägs det. Vi får väl se om det lyckas.

Jag var i alla fall ute och tränade igår. Hela bagaget var med, allt som behövs till eliten… förutom hindret… det orkade jag inte släpa med mig.  Man behöver nästan en släpvagn när man ska ha med allt som behövs… att bära det går inte.

Men snacka om att hon är ringrostig nu, lilla Salza.  Hon har till och med glömt vad Fot innebär. Sneda sättanden, dåliga vänstersvängar, för att inte tala om vänster om halt…. usch, usch…  dålig position över huvud taget.

Och det där jäkla fjärren som jag tyckte att vi kommit en bit på väg med, den funkade skitdåligt.  Eller… den funkade som den brukar, men jag hade ju hoppats att den lilla träning vi trots allt ägnat oss åt skulle gjort nån skillnad., men så var det tyvärr inte.

Resten var väl på det stora hela godtagbart, men hon flummade omkring lite när det gällde rutan.

Jag hade placerat rutan i hörnet på en stor fotbollsplan, alldeles i kant med högt oklippt gräs. En bit in i det där gräset rinner det en liten bäck, och runt den där bäcken brukar det finnas både katter och fåglar som man kan jaga, om man är en Salza.

Det var inte alls medvetet jag ställde rutan där, det bara blev så….  men jag insåg snabbt hur tokigt det kan bli om man inte tänker sig för.

Jag skickade Salza till rutan, och då skulle hon springa längs med det där höga gräset där bäcken rann ca 5-6 bort.  Det resulterade i att hon sprang lite halvlojt med nosen vänd i riktning mot gräset och bäcken, inte mot rutan dit hon var på väg, och jag såg på henne att det satt fågel där nere i gräset.

Så jag hojtade NEJ, och kallade tillbaka henne., trots att hon hela tiden rörde sig framåt i riktning mot rutan.   Och vilken tur att hon är som hon är, den lilla Flygmyran.

Hon hejdade sig, slängde en lång längtande blick ner mot bäcken, men kom tillbaka till mig. Och då skickade jag iväg henne igen…och hon drog iväg i full galopp mot rutan, utan att snegla mot bäcken denna gången.

Jag antar att det finns massor av hundar som inte skulle "våga" ge sig iväg igen, alldeles strax efter det att dom fått ett sånt skarpt NEJ….

Jaja, Salzas ringrostighet beror ju helt och hållet på mig, så jag ska ju inte klandra henne.  Jag vet inte hur många gånger jag sagt till folk att "lydnad är en färskvara"… vore väl bra om jag tänkte på det själv också kanske. 

För övrigt har det inte blivit så mycket av nånting. Jag har ett knä som fortfarande är svullet som en liten fotboll, plus att det är blåsvart och lite grönt och lite gult här och där….  och det känns. Ni vet, sina knän känner man ju inte av i vanliga fall, om man inte brukar ha ont i dom förstås, men det brukar inte jag.  Men nu känns det hela tiden, det är ungefär som att ha en stor tyngd virad runt knät…

Fast det går väl över det också så småningom….

Idag har jag kört Fabian till doktorn. Han (Fabian alltså) har inga bromsar… Jodå, det har han, men det lyser en rolig varningslampa, och handbromsen funkar inte alls längre.  Jag vet inte hur länge man vågar köra med den där varningslampan lysande, så det var lika bra att nån som kan, kikar på det. Men det lär kosta…..  och sånt är inte alls kul att lägga pengar på.

Jag skulle på en liten utflykt till helgen tänkte jag, men vi får väl se vad bilverkstan säger om det. Dom ska ha semester nu till veckan så vi fick tjata oss till att dom skulle kika på min Fabian innan dom stänger. Är det nåt större ingrepp så hinner dom nog inte det idag…

Näe, nu ska jag testa om jag fixar att lägga upp det här i bloggen. Jag hade lite andra funderingar som jag ville skriva ner också, men det får bli när vår vanliga uppkoppling funkar igen., när nu det blir….

Ha're gott! 

Idag på promenaden, som förresten blev hyfsat lång i värmen, så hände nåt som inte händer så ofta.

Vi hade gått några kilometer, och Salza hade hela tiden travat 10-15 m framför mig på vägen där vi gick. Plötsligt ser jag att hon saktar farten, slänger en blick bakåt på mig... och så börjar hon lite tveksamt sick-sacka över vägen.

Hon ser lite spänd ut och jag undrar vad hon ser.... Ibsen verkar inte reagera alls, och oftast är det han som reagerar utan att Salza alls bryr sig.

Jag ser först inget alls som skulle kunna orsaka hennes reaktion, men så plötsligt ser jag vad hon reagerar på...

I det höga gräset vid sidan av vägen ligger det en stor badboll. En jättestor, färgglad badboll som rör på sig lite, den rullar lite fram och tillbaka eftersom det blåser ganska mycket.

Och den av alla andra märkliga saker vi sett under årens lopp, den får Salza "på fall". Hon smyger fram de sista 10 metrarna, och hela hon ser ut att vara beredd på att fly om den där konstiga saken anfaller.

Jag har aldrig sett henne reagera så någon enda gång förr. Ser hon något som hon tycker verkar konstigt så brukar hon stanna, vädra lite, och sedan sakta men målmedvetet gå fram till det där konstiga.

Men idag var hon rädd.... och jag och Ibsen stannade till så att jag skulle få se hur hon löste det hela. Hon smög verkligen på tå de sista metrarna, och sen när hon konstaterat att det bara var en fånig boll, så såg hon nästan lite generad ut.

Men det var skönt att se att hon verkligen, helt på egen hand, tog sig hela vägen fram trots att hon så uppenbart tyckte att det var läskigt.    

Promenaden idag var verkligen inget nöje, inte för mig och Ibsen i alla fall.  Det är alldeles för varmt vid den tiden på dagen då vi brukar gå. Och det var nog många som tyckte så... vi var alldeles ensamma ute trots att vi gick i en och en halv timma.

Och den sista halvtimmen ägnade Ibsen åt att springa i förväg till en skuggplats, slänga sig flåsande ner i gräset där och sedan när Salza och jag passerat kom han lufsande efter oss... sprang sedan i förväg till nästa skuggplats och la sig där tills vi passerat... och så fortsatte han hela vägen hem. Han gillar verkligen inte värmen....

Salza blir väldigt flåsig och törstig, men man kan inte se nån större tempominskning hos henne, trots värmen. Hon travar på i sitt vägvinnande trav oavsett väder och vind, hon....    

Men nu... nu tänkte jag babbla om nåt helt annat en stund.... fast det är gammal skåpmat det också. Men ett telefonsamtal idag väckte upp dessa tankar igen.

Hundträning ute i markerna vid den här årstiden. Antar att alla känner till att SBK har en dispens från naturvårdsverket när det gäller just tränings- prov-och tävlingsverksamhet under den här tiden (under hundförbudstiden alltså)... eller??

Det gör ni väl allihop, känner till det?? Och vet vad som står i dispensen...? I alla fall alla ni som tränar eller tävlar inom Brukshundklubbens verksamhetsområde.....

Fast det gör inte alla, det vet jag. Kanske att alla ni som läser det här är insatta och pålästa, men i stort så är det många som tränar hund som inte har en aning om det här.

Fick ett telefonsamtal idag där vi diskuterade just det här....

Det är speciellt två stycken i den där texten som jag tror att massor av hundägare som tränar sin hund ute i skogen missar....

Nämligen att man måste ha markägarens och jakträttsinnehavarens tillstånd att man får vara där, oavsett om det är tävling, prov eller träning.    

Och att verksamheten (träningen i det här fallet) leds av en av SBK auktoriserad instruktör eller behörig träningsledare.

Hur många tror ni lever upp till det här då???

Är man ensam ute och tränar kan man säkert klara sig genom att hänvisa till allemansrätten och att man har hunden under full kontroll (om man nu har det). Men är man en grupp (även 2-3 personer är en grupp) som ger sig ut i skogen, eller på/i vilka andra marker som helst, då gäller det som står i dispensen.

Det är barnkammare ute i naturen nu, så dessa bestämmelser är inte alls bara att strunta i. Är det nån som vill läsa texten i dispensen så finns den här. Sen finns det säkert mer att läsa på SBK:s sida också.... och på SSRK:s sida för dem som sysslar med sånt. SSRK har också en dispens för sin verksamhet....

Och då kommer jag att tänka på alla de gånger jag skrivit om det i den här bloggen... om spanielträning alltså. Apporteringsövningar på land och i vatten, med eller utan skott, på fält och i buskage.... och så ren fältträning. Hur många tänker sig för när dom sysslar med sånt under den här tiden då???

Men det är en annan historia det.... just nu håller jag mig till SBK:s verksamhet.

Och jag tror faktiskt att de allra flesta "vanliga" medlemmar som brukar träna ihop med sina kompisar ute i naturen, inte har en aning om den här dispensen... eller vad som står i den...    men jag blir bara glad om jag har fel när det gäller det. 

Och med detta har jag nog tänkt till tillräckligt för idag tror jag.

Nu ska jag ägna mig åt min bok igen tror jag.... har avverkat 7 böcker på 6 dagar, nu finns det bara en oläst bok kvar i hela den där stora högen jag släpade hem från bibblan i tisdags.

Hoppas det blir lite svalare ute snart, så att jag får energi att göra nåt annat än att sitta i skuggan och läsa böcker...  

Eller... egentligen inte, mest bara lite rastlös. Jag har tillbringat några timmar i tvättstugan idag på morgonen, och jag har plockat och fixat lite här hemma. Jag har vattnat blommorna ute, och jag har plockat bort vissna blommor, och jag har kantklippt lite gräs här och där på våra enorma uteplatser    Men nu är det varmt och soligt igen så jag försöker hålla mig i skuggan så gott det går....

Jag har en pensée som jag köpte till påsk, och den blommar så fint så jag försöker hålla liv i den så länge jag kan. Och då måste jag plocka bort mängders mängder med vissna blommor varje dag.... en jättehög blir det, och pilljobb är det... men det är det värt tycker jag. 

Jag skulle gärna ha många, många blommor utanför nu på sommaren, men kassan räcker inte till allt man vill.

Men den där blomman Salza har ovanför sig på den här bilden, den är ännu finare nu, och sen har jag lite annat tjafs också..... men...

Vi har en granne mittemot oss som har miljoners miljoner stooora fina blommor på sin uteplats, och dom kan vi se och njuta av utan att det belastar min tunna plånbok.   

Fast min Dendrobium... den där fina orkidén jag hade... den har dött. Den blommade ju som sjuttan i vintras, sen fick den plötsligt löss, och trots alla mina försök att kurera den så dog den för några veckor sedan... då blev jag faktiskt  lite ledsen

Ja, det var det om det det.....

Vet ni att jag beundrar er som fortfarande orka läsa min blogg. Visserligen tappade jag många läsare när jag slog om och blev snäll och menlös, men ni som hänger kvar, ni är beundransvärda tycker jag.  

Själv har jag svårt för att engagera mig i bloggläsandet nu för tiden. Några bloggar följer jag fortfarande, och ibland ramlar jag slumpmässigt in på nån som är lite kul att läsa, men annars så....    

Och jag inser ju att min egen blogg är precis lika ointressant som jag tycker att många andras bloggar är....   

Vem fasiken bryr sig t.ex om mina blommor... mer än jag????? 

Och skriver jag om hundträning så är jag övertygad om att jag redan skrivit alltihop minst en gång tidigare. I och för sig så kanske inte alla kommer ihåg det, men jag känner mig ändå oftast som en papegoja som bara upprepar mig.

Jag har egentligen en hel del att skriva om, och att tycka till om.... men då kan man ju fråga sig vem som är intresserad av det då? Förutom jag alltså.... och för min egen del så behöver jag ju inte skriva ner det jag tycker och tänker.

Över huvudtaget så tror jag att FB tagit över för de allra flesta... tråkigt tycker jag. Jag finns ju där jag också, men oftast känns det som att jag lika gärna kunde vara utan det forumet.

Fast... vill man kartlägga andra människor och deras liv så är det ett ypperligt tillfälle..... men det vet jag att jag har utgjutit mig över förr, så det lämnar vi därhän.

Näe, nu ska jag sluta babbla om ingenting. Jag hade planer på en helt annan utläggning idag... om hundträning... men så blev det inte. Kanske lika bra det.....

Nu ska jag i alla fall gå ut i värmen med hundarna, antagligen får vi värmeslag alla tre, men skit samma.    

Hoppas ni har fått en bra början på veckan....    

Gårdagen var solig och varm, och idag verkar det bli ännu varmare. +23 grader strax före klockan 8, det bådar ju gott för värmedyrkare.   

Igår var vi ute i skogen i nästan en timma tidigt på eftermiddagen, snacka om att det var varmt. Jag trodde att det skulle vara lite svalare i skogen, men luften stod alldeles stilla där, så där gjorde jag en missbedömning.

Ibsen ska ju fortfarande röra sig lite återhållsamt, men Salza for ju som vanligt  omkring som en galen get förstås. Och när vi kom tillbaka till bilen så insåg jag att dom nog borde få svalka av sig i vattnet lite innan vi åkte hemåt.

Sagt och gjort... men dom skulle bara svalka av sig och dricka lite, inte bada.... gissa vilka som blev besvikna....?  När dom plaskat omkring lite och druckit sig otörstiga så skulle vi åka hem igen...  haha... Salza gick i ultrarapid med myrsteg tillbaka till bilen alltmedan hon blängde förorättat på mig....   Hade hon varit en tvåbening så hade nog några väl valda ord ramlat ur hennes mun där, i det läget. 

Husse brukar cykla med dom på morgonen, en runda som är snäll mot hans rygg. Och ibland kör han samma runda två ggr, så att dom ska få bort lite extra spring ur benen innan det hinner bli bastuvarmt ute.

I morse gick Salza i strejk. "Hon är inte i form idag", sa husse när de kom hem. "Hon stannade och ville inte springa med oss (hundarna springer lösa bredvid cykeln)."

"Nähä", sa jag som känner min Salza... "var det på andra varvet det?"

Och det var det.... typiskt Salza. Varför springa samma sträcka en gång till när matte väntar hemma med maten? Alla dofter är undersökta och inget nytt spännande finns att utforska... typiskt Salza som sagt, hon är smart den bruden.

Väl hemma så var det inget fel på formen minsann.....    

Idag borde vi åka till vattnet och stanna där hela dan. Enda problemet med det är väl att antagligen alla tänker så....

Igår när vi gjorde den där snabbvisiten vid vattnet så såg man folk i varje buske, även där det egentligen inte verkade speciellt trevligt att sitta/ligga. Och med två badgalna hundar behöver man lite avskildhet.

Ja, ni vet.... den där stugan långt ute i skogen... vid ett litet skogstjärn... den passar mig bra den.     

Men jag har i alla fall nåt riktigt färgglatt att glädja mig åt om tillvaron skulle bli tråkigt. Nämligen mitt knä....     

Det gör fortfarande ont, men inte jättejätteont... och färgerna på det tallriksstora blåmärket som sprider sig från knät ner över benet är ganska så imponerande nu. 

Enda gången det gör riktigt ont är när Ibsen vräker sig på med alla sina 45 kilo... han slänger sig gärna ner och lutar sig mot benet när man sitter nånstans, och det går så fort att man inte hinner hejda honom innan han redan nästan mosat benet.... ajajajaj.

Fast idag är mitt halsonda i alla fall i stort sett borta. Det måste nästan vara nåt sorts rekord om man ser till hur länge jag har haft ont i halsen. Fast såna rekord överlåter jag i och för sig gärna till nån annan....

I går kväll när jag tittade ut genom fönstret så såg jag en liten kotte där...  en igelkott alltså. Han smaskade gräs för fullt, och han var lite rolig för han var så aktiv. Jag har nästan bara sett igelkottar som antingen kurar ihop sig till en boll, eller som tassar iväg så fort de kan.

Den här käkade som sagt gräs, och han kliade sig, och han putsade sina tassar... och han verkade ha fullt upp med allt möjligt. Jag försökte fota honom genom fönstret, men det blev inte så bra. Och när jag sedan öppnade dörren för att få lite bättre kort, då frös han till en staty förstås. Men han kurade inte ihop sig utan kikade nyfiket på mig.

Och hade jag bara haft tålamod nog att vänta ut honom så hade han säkert fortsatt sitt käkande, men jag nöjde mig med några kort där han kikade in på vår uteplats genom kompostgallret, som är där för att förhindra att hundarna jagar områdets katter.

Han verkade ganska så orädd, och det måste man kanske vara om man är igelkott i ett stort bostadsområde.   

Hoppas att ni alla får en bra dag idag.....    

..... har hon, lilla Salza.  Fast hon har ju inte fått chansen att göra av med så mycket energi på några dar förstås....  

Ibsen ska ju fortfarande hålla sig i stillhet, så Salza och jag stack iväg på egen

hand i förmiddags.

Målet var i första hand vatten... vatten att bada i för Salza. Och vi hade tur och fann att en av våra favortiplatser var ledig, så där fick hon plaska omkring en lång stund.

Eller plaska och plaska... hon simmar. Det blir ganska så snabbt djupt så hon måste simma. Och det är strömt så hon får jobba en hel del för att få tag på den där dummyn som jag kastar i åt henne. Men hon gillar verkligen det där med vatten .

När hon började få svårt att klara av att simma motströms, då tog vi en paus.

Fast den pausen bestod av lydnadsträning.  

Och hon jobbade i full fart... skitkul hade hon. Slängde sig in till sidan vid Fot-kommandot och fullkomligt exploderade när jag kommenderade henne till t.ex konen.

En halvtimmas simträning i strömt vatten före lydnaden, det är kanske vad som behövs för att vi ska få till en riktig fem-etta....     

När hon började mattas lite så blev det badet igen.... för att hon skulle få svalka av sig lite, det var pressande varmt ute.  Och jag satte mig i skuggan en stund, men då stod hon där framför mig och bad med sina stora bevekande ögon att jag skulle sätta fart igen.

Så då gjorde vi det.....

En stunds fritt följ.... tänkte att hon skulle slokna lite i värmen, men icke.  Hon har nedrans i min själ en arbetslust som inte är av denna värld.

När vi hade gjort ett megalångt fritt följ så fick hon göra ett uppletande. Ett sånt där fritt uppletande, ni vet,  där det bara gäller att hitta grejorna.

Och då tänkte jag testa min nya mobil också... videogrejset på den alltså. Och det gick ju hyfsat... fast till nästa gång har jag lärt mig att jag ska vända på mobilen när jag filmar....     och så hoppas jag att Kurt slipper ringa nästa gång jag använder videokameran. Idag ringde han och frågade irriterat varför jag hade ringt honom tre gånger utan att säga nåt när han svarade...    

Den är lätt-touchad, den där mobilen....     

Här tror jag i alla fall att den där filmen kommer, den där Salza letar prylar i gräset.

Det fanns fler saker utlagda som hon fortsatte att hämta in sedan jag slutat filma, och när det sedan var klart så körde vi lite lydnad till.

Och nu är det väl snart nån som anmäler mig för djurplågeri när jag kör så med Salza i den här värmen, men nedrans så kul hon hade. Inte var hon trött inte.... hon har som sagt en enorm arbetsmotor.

Hennes matte har inte en lika stor sådan, så när Salza hade fått bada och simma en stund till, så skulle vi åka hem tänkte jag. "Nu går vi till bilen och åker hem, Salza," sa jag.... och knatade iväg mot bilen.

När jag kom dit fanns det ingen Salza vid min sida.... nej då, hon stod kvar hon, där vi hade tränat. Hon ville inte alls åka hem....  

Snacka om energi.....    

I alla fall så kom vi hem så småningom, och då gick vi en liten vända med Ibsen också. Och man kunde ju tro att liten Salza skulle ta det lugnt och sansat efter att ha varit så aktiv, men icke. Hon for som ett torrt skinn bland buskar och snår, och ingen människa kunde tro att hon redan varit ute, och dessutom jobbat, i ett par timmar...    

Ja, det är en av hennes största tillgångar det... hennes motor och hennes arbetsglädje.   

Men nu sover hon i alla fall......    

Ja, jag vet...!!! Man ska inte klaga när det väl är sommar och varmt.... men vem sjuttan är det som har bestämt vart gränsen för att få klaga går...? Inte jag i alla fall...

Jag gillar visserligen inte när det är mellan ½ och 1 meter snö och 20 grader kallt ute, men jag gillar inte heller när det är så jäkla varmt att både människor och hundar enbart orkar ägna sig åt att sitta och flämta i skuggan.   

Jag vet att jag är en jäkla gnällkärring, men jag gillar det där med lagom...  Jag vill kunna göra saker utomhus utan att varken frysa ihjäl eller svimma av värmeslag.  

Idag har jag städat ordentligt i badrummet, strukit en hög med skjortor och blusar, och sen har jag städat upp, och kört bort,  allt skräp som blev sedan Kurt klippt både vår och grannens häck. Och ovanpå det har jag planterat en häckplanta, som grannen grävt upp från sin häck, i vår häck. Sen har jag varit ute på promenad med hundarna....

Och dess emellan har jag försökt svalka mig genom att sitta i skuggan och sörpla isvatten....   

Och inget av det där är ju nåt storverk direkt, men i den här värmen är det skitjobbigt, oavsett vad man ska göra.

Det förståndiga hade naturligtvis varit att åka till vattnet nånstans, Där är det kanske lite svalare och där kan hundarna svalka sig när dom känner för det. Men så blev det nu inte....   

Men är det så här varmt i morgon också så ska jag ta mig sjuttan göra det.... 

I morse var husse och hundarna ute i våra gamla marker, och där hittade tydligen Salza en sandhög där hon fick fnatt.  Hon får ofta det i sandhögar... fnatt alltså... gräver och rusar runt som en galen get... så det var ju kul att ta in henne i det nystädade badrummet och duscha henne sedan när de kom hem.    

Fast... hon har inte haft så kul på det senaste, först en halt Ibsen och nu en knäskadad matte... hon behövde nog den där sandhögen för att rusa av sig lite spring-i-benen.     

Men nu ska jag går och fylla på isen i mitt vattenglas och så ska jag sätta mig på uteplatsen och studera vår granne som har jobbat som en galning hela dan i värmen. Han blev inspirerad av vår uteplats och håller på och fixar och donar hos sig...  nedrans vilken energi han har den mannen. Han sliter som en galning trots värmen...  tänk om man ändå hde en liten del av hans energi.

Men det är fler grannar än jag som sitter i skuggan på sin uteplats eller balkong och kommer med goda råd och uppmuntrande tillrop, så det är inte bara jag som föredrar att slappa i sommarvärmen.    

Ja, varje onsdag utför jag en god gärning. Det är inte så himlans betungande, men inte speciellt kul heller, och det tar ofta minst ett par timmar....

Och varje gång jag kommer på mig med att pusta lite vid tanken på att det är dags igen, så skäms jag när jag sedan tänker efter. Tid är det enda jag har gott om, och det vore väl skam om jag inte kunde avsätta ett par tre timmar för att hjälpa nån annan, även om det inte är jättekul.

Men det är väl det där tidsbundna förstås, jag är ju numera van att göra det jag ska när jag själv planerar in det, inte när nån annan bestämt det.  Men som sagt, jag skäms varje gång jag kommer på mig med att pusta lite...   

Idag är det väldigt varmt här igen... när jag utfört den där goda gärningen och sedan varit ute på en rastningsrunda med doggsen, då trodde jag att jag skulle få värmeslag eller nåt, men så blev det som väl är inte. Men pustigt varmt var det.... 

Vi skulle behövt åkt till vattnet idag, hundarna och jag, men Ibsen är inte helt bra från sin hälta, och mitt knä är inte alls bra det heller.... så vi får bli hemma. Vi håller oss i skuggan så gott det går....   

Inte som en av våra grannar då... hon har legat på gräsmattan i solgasset i fyra timmar idag, utan uppehåll... jisses. Inte så smart gjort när det dessutom var under de timmarna då det var som allra varmast.    Men var och en får väl bli salig på sin egen fason förstås.... 

Näe, jag spionerar inte på grannarna. Hon placerade sig så att jag inte har kunnat undgå att se henne varje gång jag tittat ut genom fönstret, eller när jag suttit på uteplatsen.

Men det är ganska så kul att bo så här (ibland i alla fall   ). Nu på sommaren när man har dörrarna öppna och sitter på uteplatser och balkonger, då kan man inte undgå att se och höra en massa saker... även om det ibland är lite väl mycket info man får...  

Man får väl bara inte glömma att man själv hörs lika bra som alla andra...

Hette den Svenska hjärtan, den där serien som gick för många år sedan? Från ett radhusområde...?  Jag förstår att det är ett tacksamt material att skriva en bok eller göra en TV-serie av....    

Näe, jag har inget att skriva om idag... heller... så jag ska sluta nu.

Hoppas att ni alla har det bra, och att ni inte fått solsting...