Så jäkla irriterande att vara utan dator… och telefon. Åskvädret i förrgår sabbade vår uppkoppling och eftersom vi har ip-telefoni så är vi utan telefon också.  Fast man klarar sig ju med mobiltelefonen förstås,…

Det är ju datorn man är bortskämd med att alltid ha till hands…. när man helt plötsligt inte kommer åt Internet så inser man hur ofta man faktiskt använder det.  Inte till några storverk direkt, utan mest bara en massa småsaker som man ska kolla och titta på.

Grannen hittade inte telefonnumret till sin tandläkare i telefonkatalogen i går, och det var ju skitenkelt att hitta det via nätet… en struntsak, men det är ju massor av såna grejor man använder datorn till.

Idag har jag haft ett givande samtal med felanmälan i alla fall. Och sam vanligt kan man lika gärna ställa sig och slå huvudet i väggen som att försöka prata med dom.  Jag vet u att det inte är deras fel, men ibland så blir man minst sagt frustrerad när man får noll besked.

Jag kan ju koppla upp mig via min nya roliga telefon, men det är inte riktigt sak samma som datorn i alla fall.  Men det här inlägget ska jag försöka lägga upp i bloggen via datorn, men med hjälp av telefonen, det ska ju också funka sägs det. Vi får väl se om det lyckas.

Jag var i alla fall ute och tränade igår. Hela bagaget var med, allt som behövs till eliten… förutom hindret… det orkade jag inte släpa med mig.  Man behöver nästan en släpvagn när man ska ha med allt som behövs… att bära det går inte.

Men snacka om att hon är ringrostig nu, lilla Salza.  Hon har till och med glömt vad Fot innebär. Sneda sättanden, dåliga vänstersvängar, för att inte tala om vänster om halt…. usch, usch…  dålig position över huvud taget.

Och det där jäkla fjärren som jag tyckte att vi kommit en bit på väg med, den funkade skitdåligt.  Eller… den funkade som den brukar, men jag hade ju hoppats att den lilla träning vi trots allt ägnat oss åt skulle gjort nån skillnad., men så var det tyvärr inte.

Resten var väl på det stora hela godtagbart, men hon flummade omkring lite när det gällde rutan.

Jag hade placerat rutan i hörnet på en stor fotbollsplan, alldeles i kant med högt oklippt gräs. En bit in i det där gräset rinner det en liten bäck, och runt den där bäcken brukar det finnas både katter och fåglar som man kan jaga, om man är en Salza.

Det var inte alls medvetet jag ställde rutan där, det bara blev så….  men jag insåg snabbt hur tokigt det kan bli om man inte tänker sig för.

Jag skickade Salza till rutan, och då skulle hon springa längs med det där höga gräset där bäcken rann ca 5-6 bort.  Det resulterade i att hon sprang lite halvlojt med nosen vänd i riktning mot gräset och bäcken, inte mot rutan dit hon var på väg, och jag såg på henne att det satt fågel där nere i gräset.

Så jag hojtade NEJ, och kallade tillbaka henne., trots att hon hela tiden rörde sig framåt i riktning mot rutan.   Och vilken tur att hon är som hon är, den lilla Flygmyran.

Hon hejdade sig, slängde en lång längtande blick ner mot bäcken, men kom tillbaka till mig. Och då skickade jag iväg henne igen…och hon drog iväg i full galopp mot rutan, utan att snegla mot bäcken denna gången.

Jag antar att det finns massor av hundar som inte skulle "våga" ge sig iväg igen, alldeles strax efter det att dom fått ett sånt skarpt NEJ….

Jaja, Salzas ringrostighet beror ju helt och hållet på mig, så jag ska ju inte klandra henne.  Jag vet inte hur många gånger jag sagt till folk att "lydnad är en färskvara"… vore väl bra om jag tänkte på det själv också kanske. 

För övrigt har det inte blivit så mycket av nånting. Jag har ett knä som fortfarande är svullet som en liten fotboll, plus att det är blåsvart och lite grönt och lite gult här och där….  och det känns. Ni vet, sina knän känner man ju inte av i vanliga fall, om man inte brukar ha ont i dom förstås, men det brukar inte jag.  Men nu känns det hela tiden, det är ungefär som att ha en stor tyngd virad runt knät…

Fast det går väl över det också så småningom….

Idag har jag kört Fabian till doktorn. Han (Fabian alltså) har inga bromsar… Jodå, det har han, men det lyser en rolig varningslampa, och handbromsen funkar inte alls längre.  Jag vet inte hur länge man vågar köra med den där varningslampan lysande, så det var lika bra att nån som kan, kikar på det. Men det lär kosta…..  och sånt är inte alls kul att lägga pengar på.

Jag skulle på en liten utflykt till helgen tänkte jag, men vi får väl se vad bilverkstan säger om det. Dom ska ha semester nu till veckan så vi fick tjata oss till att dom skulle kika på min Fabian innan dom stänger. Är det nåt större ingrepp så hinner dom nog inte det idag…

Näe, nu ska jag testa om jag fixar att lägga upp det här i bloggen. Jag hade lite andra funderingar som jag ville skriva ner också, men det får bli när vår vanliga uppkoppling funkar igen., när nu det blir….

Ha're gott!