Gårdagen var solig och varm, och idag verkar det bli ännu varmare. +23 grader strax före klockan 8, det bådar ju gott för värmedyrkare.   

Igår var vi ute i skogen i nästan en timma tidigt på eftermiddagen, snacka om att det var varmt. Jag trodde att det skulle vara lite svalare i skogen, men luften stod alldeles stilla där, så där gjorde jag en missbedömning.

Ibsen ska ju fortfarande röra sig lite återhållsamt, men Salza for ju som vanligt  omkring som en galen get förstås. Och när vi kom tillbaka till bilen så insåg jag att dom nog borde få svalka av sig i vattnet lite innan vi åkte hemåt.

Sagt och gjort... men dom skulle bara svalka av sig och dricka lite, inte bada.... gissa vilka som blev besvikna....?  När dom plaskat omkring lite och druckit sig otörstiga så skulle vi åka hem igen...  haha... Salza gick i ultrarapid med myrsteg tillbaka till bilen alltmedan hon blängde förorättat på mig....   Hade hon varit en tvåbening så hade nog några väl valda ord ramlat ur hennes mun där, i det läget. 

Husse brukar cykla med dom på morgonen, en runda som är snäll mot hans rygg. Och ibland kör han samma runda två ggr, så att dom ska få bort lite extra spring ur benen innan det hinner bli bastuvarmt ute.

I morse gick Salza i strejk. "Hon är inte i form idag", sa husse när de kom hem. "Hon stannade och ville inte springa med oss (hundarna springer lösa bredvid cykeln)."

"Nähä", sa jag som känner min Salza... "var det på andra varvet det?"

Och det var det.... typiskt Salza. Varför springa samma sträcka en gång till när matte väntar hemma med maten? Alla dofter är undersökta och inget nytt spännande finns att utforska... typiskt Salza som sagt, hon är smart den bruden.

Väl hemma så var det inget fel på formen minsann.....    

Idag borde vi åka till vattnet och stanna där hela dan. Enda problemet med det är väl att antagligen alla tänker så....

Igår när vi gjorde den där snabbvisiten vid vattnet så såg man folk i varje buske, även där det egentligen inte verkade speciellt trevligt att sitta/ligga. Och med två badgalna hundar behöver man lite avskildhet.

Ja, ni vet.... den där stugan långt ute i skogen... vid ett litet skogstjärn... den passar mig bra den.     

Men jag har i alla fall nåt riktigt färgglatt att glädja mig åt om tillvaron skulle bli tråkigt. Nämligen mitt knä....     

Det gör fortfarande ont, men inte jättejätteont... och färgerna på det tallriksstora blåmärket som sprider sig från knät ner över benet är ganska så imponerande nu. 

Enda gången det gör riktigt ont är när Ibsen vräker sig på med alla sina 45 kilo... han slänger sig gärna ner och lutar sig mot benet när man sitter nånstans, och det går så fort att man inte hinner hejda honom innan han redan nästan mosat benet.... ajajajaj.

Fast idag är mitt halsonda i alla fall i stort sett borta. Det måste nästan vara nåt sorts rekord om man ser till hur länge jag har haft ont i halsen. Fast såna rekord överlåter jag i och för sig gärna till nån annan....

I går kväll när jag tittade ut genom fönstret så såg jag en liten kotte där...  en igelkott alltså. Han smaskade gräs för fullt, och han var lite rolig för han var så aktiv. Jag har nästan bara sett igelkottar som antingen kurar ihop sig till en boll, eller som tassar iväg så fort de kan.

Den här käkade som sagt gräs, och han kliade sig, och han putsade sina tassar... och han verkade ha fullt upp med allt möjligt. Jag försökte fota honom genom fönstret, men det blev inte så bra. Och när jag sedan öppnade dörren för att få lite bättre kort, då frös han till en staty förstås. Men han kurade inte ihop sig utan kikade nyfiket på mig.

Och hade jag bara haft tålamod nog att vänta ut honom så hade han säkert fortsatt sitt käkande, men jag nöjde mig med några kort där han kikade in på vår uteplats genom kompostgallret, som är där för att förhindra att hundarna jagar områdets katter.

Han verkade ganska så orädd, och det måste man kanske vara om man är igelkott i ett stort bostadsområde.   

Hoppas att ni alla får en bra dag idag.....