Ja, vattnet alltså..... Indalsälven och havet som vi hade så nära till i Timrå. Jag hade ett ärende till Timrå idag och passade på att ta dagens hundpromenad där samtidigt. 

Jag njuter verkligen när jag kan gå längs stranden och höra hur vågorna slår, och ser hur solen glittrar i vågorna. Och hundarna njöt dom också... for som galna getter upp och ner i vattnet.  

Måste nog kosta på mig att åka dit då och då... nu när solen skiner och det börjar bli varmt så är de asfalterade gångvägarna här i området inte alls lika attraktiva som de var i vintras.     

Jag har faktiskt alltid bott nära vatten.... ibland i hus med strandtomt och ibland en bit längre bort, men ändå inte längre att det har varit promenadavstånd till vattnet...  den nästan igenvuxna lilla Sticksjö som finns inom promenadavstånd här är inte mycket att komma med.   

När vi kom tillbaka hem till parkeringen så mötte jag två mammor och en hel drös med små barn. Barnen bredde ut sig rejält så vi tog det lite lugnt när vi skulle passera, hundarna och jag, det var liksom barn överallt.    

Och så hörde jag plötsligt en liten röst bakom ryggen på mig: "Åååh, vilken fin hund! Den vill jag klappa! Och då måste man fråga om lov först...."

Och så sprang hon in framför mig och hundarna... den lilla tösen som tänkt högt bakom ryggen på mig... och så frågade hon om hon fick klappa "den hunden" och så pekade hon på Salza.

Och vilken tur att Salza har börjat förstå att små barn också är människor. Hon har ju varit lite misstänksam mot små barn, men det börjar vända nu....   

Så jag sa till Salza att nån ville hälsa på henne och hon vände sig om, viftade lite på svansen och lät sig bli klappad på. Och hela tösen sken som en sol medan hon försiktigt klappade Salza på huvudet.

Oftast är det nog tyvärr så att barn som man möter här i området ser lite halvt förskräckta ut när dom tittar på hundarna. Det är tråkigt tycker jag.... även om jag förstår att inte alla kan tycka om hundar så tror jag att det vore en lättnad för barnen själva om de i alla fall slapp vara rädda när de möter en hund. Det finns ju liksom mängders mängder med hundar här i området...

Hade jag en barnvan hund så skulle jag nog försöka göra något åt det tror jag. Få till nåt samarbete med skola och förskola kanske, där man kan berätta lite om hundar och hur dom fungerar och varför dom gör som dom gör.... och där de som vill kan få klappa och känna på en hund.

För många, många år sedan hade den brukshundklubb där jag då bodde ett projekt som gick ut på att förståndshandikappade barn och ungdomar fick träffa hundar, och lära sig lite om hur dom skulle göra vid hundmöten.

Sånt är ju inte så ovanligt nu för tiden, man läser ju ofta om sånt i olika tidningar... men då var det verkligen banbrytande. Och det var kul att få vara med...    

Måste berätta en annan sak också....  En av våra grannar utmärkte sig igår. Dom passade en bekants hund, och hade hunden bunden på sin balkong hela dagen... från morgonen till sent på eftermiddagen. Själva fanns dom bakom stängd dörr inne i lägenheten.... gissa om hunden var ledsen och lät omvärlden veta det.  

Vi kunde inte undgå att höra och se eftersom vi var utanför och skrapade och målade hela dan... men det var inte oljudet i sig som fick oss att reagera, utan mer det att hunden stod bunden där i så många timmar utan att nån varken rastade den eller brydde sig om den på nåt annat sätt.  

Och när Kurt frampå kvällningen gick dit för att tala om för dom hur olämpligt det var att ha hunden på det viset en hel dag, då fick han till svar att det var så man lärde hundar, och att dom förresten inte kunde ha hunden inne för dom hade en katt som inte hunden gillade.  

Det var ju bara det att just den katten såg jag ute hela dan... den höll på att reta gallfeber på Salza till och från hela dan  

Jaja... dom fick ett besök av djurskyddshandläggarna idag i alla fall... vi får väl seom dom bättrar sig.  Man kan väl inte erbjuda sig att ta hand om någon annans hund och sedan ha den bunden i ett koppel på balkongen hela dan...??  Utan rastning eller sällskap... Inte skulle då jag vilja att Salza behandlades så om någon skulle passa henne åt mig.   

Nog om det.... folk är som dom är och oftast ändrar dom inte på sig så lätt.

Det har inte blivit nån träning för oss idag... heller. Ingen igår, och ingen idag... och antagligen ingen i morgon heller...    Hur kunde jag vara så jäkla dum att jag anmälde oss till tävling??? Jag vill ju egentligen inte...  och hur bra blir det då då???