Jag letar inte ursäkter för att det gick åt skogen igår. Jag säger inte att Salza mår dåligt bara som en ursäkt för att vi klantade till det.

Jag misstänker tyvärr att hon gör det... mår lite dåligt alltså. Inte så där akut dåligt, men att hon inte känner sig så pigg och alert som hon borde göra. Hon har stunder då hon gnistrar till och är som "vanligt", men dom är korta och sällsynta. Dessemellan är hon slö och loj tycker jag....  och dom perioderna är sjuttan så mycket längre än dom där hon är piggelin.

Det blir väl till att slänga ut ett antal 1000-lappar på diverse undersökningar hos vetten förstår jag. Jag kan ju bara hoppas att dom i så fall hittar nåt, så att hon kan få hjälp att bli lite piggare igen.

Det är nog inte nåt roligare att vara hund och må dåligt, än att vara människa och må dåligt.   

Men nu behöver jag ju inte fundera över några fler tävlingar i alla fall. Nu måste jag avvakta och se vad som händer.

Liiiite tråkigt är det förstås, jag var faktiskt lite sugen på att tävla igår.... egentligen... längst där inne nånstans... så tycker jag ju att det är kul att tävla.

Men det är svårt att veta... igår eftermiddag var vi ute en ganska så lång stund. Och hon snusade och undersökte som vanligt. Ibsen springer ju, han... men Salza ägnar sig åt dofterna som  finns.

Och när vi kom hem fick hon ett spel... rusade omkring med leksaker och var hur piggelin som helst. Och när hon gör så, då funderar jag på om hon kanske helt enkelt är understimulerad.

Om hon blir så där slö bara för att det händer alltför lite i hennes liv numera? Det har ju blivit en stor skillnad sedan vi flyttade, kanske är det helt enkelt en reaktion på det?

Hon har ju hela sitt liv varit van vid mycket aktivitet. Mycket träning, många skogspromenader och en stor trädgård att röja runt i. Dessutom var det i trädgården vi lärde in alla moment hon kan... en hel del träning i stort sett varje dag, till skillnad från nu då det blir nästan veckor mellan varje tillfälle eftersom det är mycket krångligare att träna nu. 

Nu blir det några promenader per dag, på gångvägar eller i bästa fall i små skogsdungar, och dessemellan mycket tid då hon förväntas vara passiv.

Jodå, de flesta hundar har det kanske just så som hon har det... men eftersom hon tidigare vants vid annat, så kanske hennes (våra) förändrade förhållanden kan få den effekten... vad tror ni???

Fast.... har hon tråkigt till vardags så borde det ju vara kanonkul när hon väl får göra nåt....    

Ja, jag åker nog på det där veterinärbesöket i alla fall...      

Men idag är det söndag och då blir det inga veterinärbesök hoppas jag.  Jag ska åka till bibblan och låna lite böcker har jag tänkt mig. Jag har inte nåt att läsa och det är tråkigt.  Dom har öppet på söndagar också, det är ju bra....    

Och så måste jag in på IKEA och köpa en lampa, en speciell sorts lampa till belysningen i badrummet. Himla dumt med såna där specialgrejor som bara finns på ett enda ställe....    

Förresten... jag köpte schampo till hundarna häromdagen. Har länge slarvat och använt sånt där billigt som man köper i mataffären, och det är ju inte så bra hur länge som helst. Nu fick Ibsen ett som var lämpligt till hans päls och Salza ett som passade hennes päls. De har ju liksom motsatta sorters pälsar de där två....

Och Salzas skulle vara "utredande"... ni vet... lätt att reda ut torvor och så. Och det var det faktiskt...  sedan hon var torkad och klar så var det bara att lätt plocka bort stickor och pinnar, och torvor hittade jag inga alls.    

Men idag tänkte jag egentligen klippa henne, men vi får se hur det blir. Jag ska nog prioritera att åka till bibblan, och sen får vi se om lusten faller på...

P.S Igår såg jag ännu fler vitsippor... hurra!!!

Ja, det som nyss hände var att datorn låste sig och ett lååångt inlägg här i bloggen försvann innan jag hann spara det.   

Men det jag egentligen syftar på var att även jag kan påverkas mot min vilja, eller omedvetet eller vad man nu ska kalla det.    

Vi åkte ju till den där tävlingen idag, Salza och jag. Vi kom i sista minuten eftersom det blev ett missförstånd här hemma på morgonen och Salza nästan kom för sent hem från morgonpromenaden.

Men vi kom i tid i alla fall, och när vi väl kom dit så hade alla i eliten samlats och vi lottade direkt.

Sittande i grupp gick bra....  det var ett våldsamt babblande bland några av de andra när vi stod gömda, men ibland är det ju så. Jag föredrar alltid att stå tyst, och försöker dessutom att inte alls lyssna, men man står ju ganska så ihopträngda så man kan ju inte undgå att höra vad som sägs. 

Men sittandet avklarades, Salza satt som ett litet ljus, och sedan var det dags för liggande i grupp. I eliten lägger och sätter man ju hundarna en och en, och det var fyra hundar före oss (och en efter) som skulle lägga sig på kommando, men det gick bra för vår del.

Sedan stegade vi iväg bakom det där skjulet igen. Och då vidtog vilda diskussioner om vem som hade vilket kommando när hundarna sedan skulle sättas upp. Sitt, Sätt, Fot, Åsitt... och allt möjligt pratades det om.

Och jag försökte min vana trogen att inte bry mig. Men lyssnar gör man ju trots allt... vilket sedan visade sig.

Några av de tävlande var oroliga och pratade hela tiden om vad grannen hade för kommando och hur högt kommandot brukade sägas och sånt där dravel...   jag försökte som sagt att inte lyssna.

Tiden var i alla fall till slut ute, och vi skulle återgå till hundarna. Alla låg snällt och jag såg att Salza tänkte "byta skinka" som hon gör ibland när jag är på väg tillbaka mot henne, men hon ångrade sig och låg kvar.... kanonbra!!! Jag har faktiskt korrigerat henne där, kanske det gett reusultat....    

Ja, strunt i det... vi ställde upp bakom hundarna och allt var lugnt. Salza låg där hon låg... och jag VET att hon ligger stilla tills jag säger nåt annat.

Vi klev fram till hundarna och hon låg tryggt kvar..... då... precis när tävlingsledaren säger till föraren bredvid mig att sätta upp sin hund, då greps jag av tvivel.

Och mycket tyst och försynt säger jag "Stanna" till Salza som ligger där så snällt.... VA?? sa hon... är det jag nu?? och så sätter hon sig upp.

Japp... så är det. I just den situationen ligger Salza lugnt och tryggt tills matte säger nåt annat.  Och matte har hittills i alla år alltid sagt Sitt! i den situationen.... idag sa matte inte det, men är man lärd att ligga tills matte säger nåt, då gör man så.... även idag.

Kan ni förstå hur jag kan bli så urbota dum att jag låter mig påverkas av det där babblet som försiggick bakom skjulet??? För det var ju det jag gjorde....  lät mig påverkas av att flera av de andra var nervösa, trots att jag VET att jag i den situationen kan lita på min Salza.

Jaja... man blir tydligen aldrig för gammal för att överraska sig själv..    

Nu missade vi 4 poäng och det var ju inte hela världen....

Vi har ju inte tävlat på 1½ år nu, och jag hadenästan glömt....  Glömt hur vissa elittävlanden låter. Jisses så mycket synpunkter och tyckanden och åsikter dom har... vissa alltså, inte alla som väl är.

 Stackars den som är tävlingsledare för den klassen....

Medan vi väntade på att klassen skulle starta så stod vi och tittade på hur tävlingsledaren gjorde iordning planen... och jestanes så många åsikter det fanns.    

Och jag tror att dom underskattar sina hundar, i all synnerhet de som har kvalat in till SM..... Jag tror att om hunden är ordentligt genomtränad så spelar det ingen roll hur planen är upplagd, och visst är väl förhoppningsvis en SM-hund ordentligt genomtränad?

Men visst... vissa saker kan göra att det blir svårare, men det är ju lite kul tycker jag....  Det är en liten utmaning, och det blir även lite utslagsgivande när det gäller att se vem som tränat varierat och fantasifullt.  

Jaja, man är som man är, och det är svårt att ändra på det. Det är i alla fall fascinerande att lyssna till hur diskussionerna går...

Och hur gick det för oss på tävlingen då?

Åt skogen kan man enkelt uttrycka det.     Det finns säkert förklaringar till det också, men jag har egntligen bara två saker som jag tror kan vara anledningen.

Salza ville inte idag...  hon var pigg och alert när vi värmde upp som vi brukar, men när jag ställde upp för att gå in på planen så kände jag att hon inte var med.

Fria följet började med Språng marsch, och Salza slocknade totalt. Hon har ALDRIG förr på någon tävling sackat efter på fria följet, men idag gjorde hon det ganska så direkt. Efter språng marsch kom Vanlig marsch, och inte ens då var hon med.... så jag bröt där.   

Det finns mycket jag skulle kunna skylla på, men jag tror ju inte på det där med att hitta en massa mer eller mindre märkliga anledningar till att det inte gick så bra.

Jag tror helt enkelt att hon är för dåligt tränad. Inte konditionsmässigt, men lydnadsmässigt. Hon är ju en sån hund som går bättre och bättre ju mer man pressar henne, hon brukar aldrig slockna och tröttna även om vi kör länge och tråkigt.

Men de senaste 18 månaderna har hon lufsat omkring som hon velat... inga krav annat än ren vardagslydnad, och hon har "förvildats" helt enkelt... och glömt att lydnad är kul.   

Eller också är hon inte helt frisk.   Ni vet ju att jag har ju funderat i dom banorna på senaste tiden eftersom jag tyckt att hon varit låg och trött. Jag får nog undersöka det där....  det är inte alls likt henne att bete sig som hon gjort idag.

Vi stannade och tittade på några andra tävlanden också, och då satt och låg hon bara vid mina fötter, inte speciellt ansträngande. Men när vi sedan kom hem så  kurade hon direkt ihop sig och sov... och där har hon sedan legat och snarkat i ett par timmar nu.... inte alls likt henne.    

Solen skiner och det är fint väder, och även hos Salza borde livsandarna vakna till liv efter den långa vintern tycker jag. Men jag får nog slå vetten en liten signal på måndag tror jag.... 

Sjuttan också, först Fabian och nu Salza.... och så jag då, som inte alls är bra ännu... lika bra att gräva en megastor grop och putta ner oss alla tre i den tror jag.    

Har tyvärr inga bildbevis, jag satt i bilen och höll på att köra i diket när jag skulle förvissa mig om att det verkligen var vitsippor... och det var det!!!   

Jag är helt säker, trots att jag lyckades undvika att hamna i diket där vitsipporna växte    

Idag var vi ute på samma ställe som igår, men idag fick Ibsen följa med. Jag anade att han skulle trivas  där... och tänk så rätt jag hade.     

Han kan springa den pojken... jisses vilken fart han får upp när han njuter av att bara rusa omkring.  

Enda missen var väl att missbedömde bredden på en bäck som innehöll mer lera än vatten. Han tänkte hoppa över där han kom farande i flygande fläng, men missade grovt och hamnade mitt i skiten.

Och sen var jag ju tvungen att ropa tillbaka honom för Salza och jag var ju på andra sidan bäcken.... och då plumsade han i igen....   

Jaja... numera finns det även bruna riesenschnauzrar... eller hur det nu heter i pluralis.   

Husse tyckte inte det var lika kul, det är jobbigt att bada hundar. Men på nåt vis så är det med hundar som med barn.... skitiga hundar/barn = lyckliga hundar/barn.... eller???

Ibsen hade så himla kul på vår promenad, och om han då råkar plumsa i en skitig bäck så må väl det vara hänt.  Han har ju travat omkring på tråkiga, plogade gångvägar hela långa vintern.... 

Jag har badat Salza också nu då. Hon var inte så himla ren hon heller även om hon inte badat i lerbäcken. Hon har ju mycket mer päls än Ibsen så hon blir smutsig på ett annat sätt, även om jag ofta duschar henne när vi varit ute. 

Nu är hon i alla fall ren, och lockig och fluffig som bara den, jag blåste henne mothårs med fönen bara för att det skulle gå fort...    

Åkte egentligen ut för att träna lite idag. Tänkte stämma av hur Salza funkade inför morgondagens tävling. Den där som jag inte kan bestämma mig för om vi ska delta i eller ej, och den där som vi (jag) inte orkat träna nåt inför.

Tänkte att Salzas dagsform idag skulle få avgöra hur vi gör imorgon.

Och ska vi gå efter den, så ska vi inte tävla. Slött och oengagerat kan man enklast sammanfatta de hela med. Hon kan alla moment, men i min värld är det inte riktigt tillräckligt.

Häromdagen gick hon hyfsat bra, men idag var det INTE bra. Det hindrar i och för sig inte att det kan vara bättre imorgon, men, men....

Äsch... jag vet inte....

Jag vill på sätt och vis åka dit och vara med. Det känns osm att det vore lite kul... inte minst att träffa folk och prata hund och så. Men jag vet ju också att jag inte blir nöjd om inte Salza presterar det jag vet att hon kan.

Jag har ju aldrig förstått det där med att bara delta, jag vill att vi ska uppnå de mål jag har satt... och just nu är ju målet att vi ska göra minst samma poäng som hon har presterat som bäst tidigare. Och så som hon gick idag, så hamnar vi nog bara halvvägs dit...     

Ok då... jag åker dit enbart för att vara lite social, lämnar återbud och kikar på de andra som tävlar. Och gör jag det så vet jag med 100% säkerhet att jag ångrar mig så snart första hunden har påbörjat sitt program... 

Ja, jag vet.... jag är urfånig. Det är väl inget märkvärdigt beslut. Åk dit och var med!! Går det åt skogen så gör det... och går det bra så är det ju bara roligt.  Så säger jag till alla andra... men tyvärr funkar det inte på mig själv.

Just nu känner jag mest för att vara hemma och klippa hundar, nu när dom är nybadade.... Men det är ju inget kul direkt, mest bara en plikt.... och det vore kul att göra nåt kul.

Jaja, det blir tydligen som jag skämtade om häromdagen. Jag bestämmer mig vid 8-tiden i morgon bitti.....     

Ja, idag var det dags för Fabians verkstadsbesök. Klockan 8 i morse lämnade Salza och jag honom på verkstan och själva drog vi till skogs.

Jag var beväpnad med en ryggsäck innehållande 3 apporter och en kon, en snörboll, en vattenflaska och en liten vattenskål klev vi iväg för att först leta fram ett ställe där vi kunde träna lite dirigeringsapportering.

Och efter lite traskande så hittade vi en gräsplan där vi gjorde några apporteringsövningar. Och det gick så bra så.... häromdagen när vi tränade så hade Salza ingen aaaaning om vad jag menade med höger och vänster, då tog hon den apporten som hon just då kände för.  Men idag hade hon hittat tillbaka igen och det gick kanonbra.    

Men sen drog vi till skogs. Ny okänd skog, massor av vatten och massor av spännande dofter för en liten Salza.

Vi hade hamnat i Bäverland upptäckte vi... massor av spår efter bäver....

Salza hade fullt upp med alla dofter och med alla sorkar... eller vad det nu var hon grävde efter. Med jämna mellanrum dök hon ner i snön eller gräset och grävde som besatt, men som väl är så fick hon inte tag i nåt byte.

Filmen är tagen med mobilen så den är lite knorkig.....

När vi sedan hade gått i nästan två timmar i de där soliga skogsbackarna och lyssnat på fågelkvittret, då klev vi iväg till Statoil och köpte en smörgås och en dricka, och så hjälptes vi åt att äta upp smörgåsen. Drickan fick jag behålla själv....   

Nu sover liten Salza gott, och eftersom jag har haft en eländig natt då jag inte kunde sova, så borde jag nog vila lite jag också. Men det är svårt när solen skiner och det är mitt på dan.  

Hoppas solen skiner på er också!!    
 

Ja, fobier har jag ju några.... men det är lyckligtvis sällan jag utsätts för någon av mina fasor.

En av fobierna är ormar.... och såna träffar man ju sällan på, som tur är. Går jag in i ett terrarium... ni vet såna där stora där man går omkring och ser jätteormar bakom stora glasfönster...  då ökar pulsen och jag börjar kallsvettas. Har försökt ett flertal gånger, men jag får alltid gå ut efter några minuter.

MEN... jag har faktiskt tagit i en orm en gång. Med den allra största självövervinnelse klappade jag på en orm vid ett tillfälle när vi var på ett sånt där ställe. Men den ormen var stilla och lugn, det är det där krälandet som dom har för sig som är det allra västa tror jag.

Och jag mår dåligt bara av att se en sån där stor slingrande hemsk orm på TV också...  knäppa jag....     

Och så har jag svårt för trånga utrymmen. När vi var i Spanien för många år sedan så gick vi ner i en jättstor grotta. Den var verkligen STOR, det fanns trappor och gångar och längst ner var det en stor sal där man ibland hade konserter....  

Jag tänkte faktiskt inte på att jag nog inte skulle gilla den där grottan, den var så himla stor, så jag tassade med det övriga sällskapet ner.

Jag överdriver inte ett dugg när jag säger att jag höll på att svimma flera gånger, trots att grottan ar så stor. Men jag visste ju med mig att vi var långt nere i marken.... . När jag med möda tagit mig upp på "vanlig" mark igen så var jag genomsvettig och kritvit i ansiktiet och både armar och ben skakade... usch.

Och om jag ser nåt program på TV där som utforskar grottor så får jag nästan panik bara av att se programmet.  Om dom dessutom dyker ner i grottor fulla med vatten, då svimmar jag nästan vid tanken på vad dom gör. Jag avlägsnar mig snabbt från TV:n om det visas nåt sånt.   

Och så har jag en fobi till, har jag upptäckt på senare år. Och det är biltvätten....

Jodå, ni läste rätt... biltvätten.    Dom där tvättarna som är helautomatiska och där man sitter kvar i bilen när den tvättas.... och nu när jag skriver det här så slår det mig... kanske har det att göra med min fobi för trånga utrymmen?

Jag upplever det som att jag är instängd i bilen och helt utlämnad åt de där galna borstarna som far omkring överallt. Det spolar och det svischar och det sprutar vatten överallt...  och där sitter jag instängd och kan inte annat.  

Jag ser ju inte ens ut genom fönstren, där rinner det ju en massa tvättmedel och andra mystiska saker.

Tänk om dom där grejorna får för sig att helt plötsligt bara knyckla ihop bilen... och mig?  Eller trycka ihop den uppifrån...? Eller om alltihop plötsligt stannar av mitt uppe i alltihop så att jag inte kommer ut?   

Näe, biltvättar gillar jag INTE. Fast jag genomled en idag i alla fall...  men vete sjutton om jag inte hellre går till tandläkaren än stänger in mig i en biltvätt. Fast det är ju under förutsättning att tandläkaren inte kostar mer än biltvätten då förstås...     

Jaja, nu är Fabian tvättad i alla fall, och faktiskt också städad.   Kurt hjälpte mig så det gick lite fortare, och det fanns en hel del som samlats i den där bilen under hela långa vintern. 

Synd bara att tvätt och städning aldrig varar nån längre stund när det gäller bilen...    

Nu ska jag bara försöka få rent de där fällarna som legat på hundarnas plats i bilen hela vintern också. Dom ser inte så smutsiga ut, men jag kan tänka mig vilka mängder av grus och hundhår det finns där.    

Hoppas ni haft en bra dag och sluppit känna er instängda...    

Här väntar och väntar och väntar man på våren under hela lååånga vintern... och så kommer den lite sakta tassande.... och då kommer också de här eländena:

Pollen alltså.... inte konstigt att näsan rinner och ögonen kliar... 

Däremot tycker jag att det är konstigt att man ska behöva bli allergisk på gamla dar.... det är de senaste åren som jag blivit sån... har aldrig varit känslig för pollen förr.   

Jaja...  tur att jag har nåt att klaga på i alla fall....    

Men en liten bort på den där snöfria biten hittade vi årets första tussilago....

Ser ni den ensamma stackarn där vid Salzas tass? Fast när vi sedan satt oss i bilen och var på hemväg så såg jag MASSOR av tussilogo i en solig vägslänt.... men då hann jag inte stanna och ta nåt kort.   

För övrigt har dagen bjudit på en mindre trevlig överraskning....

Min Fabian har ganska så länge haft nåt oljud för sig.... nåt som jag inte har kunnat lokalisera. Så förra sommaren nån gång var jag till en bilverkstad iTimrå och bad honom provköra bilen och lyssna, och försöka ta reda på vad som orsakade oljudet.

Men farbrorn på verkstan provkörde bilen och sa att det inte var nåt konstigt. Bilen var ju gammal nu, och även om den var fin, så är det ju så att gamla bilar kan låta lite här och där.

Dum som jag var så köpte jag det, och har alltsedan dess försökt bortse från det där oljudet. Men nu har det tillkommit ett annat ljud som jag blev bekymrad över. Så idag åkte Kurt till en bilverkstad här i stan och bad dom lyssna. Och där visste dom direkt vad felet var....

Men det var inte det nya ljudet som dom tyckte var alarmerande. Det var det gamla oljudet som dom reagerade på.... det där, ni vet, som inte var nåt att bry sig om.... och därför ska Fabian in till dom på torsdag, och jag blir en STOR slant fattigare.   Vad det nya oljudet beror på vågar jag inte ens tänka på....

Jäkla bilmekaniker i Timrå som lurade mig....   och så visste jag väl att jag inte skulle köpt den där resan till Göteborg, dom pengarna hade jag behövt till Fabian nu.    

Men jag gjorde i alla fall ett smart drag som bad Kurt åka till bilverkstan. Det är väl ingen större hemlighet att det ofta är lite svårt att bli tagen på allvar när man är kvinna och ska besöka en typiskt manlig värld....    och just nu kändes det ganska så jobbigt att ta den striden.... så Kurt åkte.

Och han har vissa talanger som inte jag har, så det hela slutade med en liten kompromisslösning som sparade bortemot 3000:- åt mig....  och det är jag förstås himla tacksam för.   

Salza är säkert nöjd med sin dag i alla fall. I morse när husse skulle hämta tidningen så passade hon på och fick sig en liten kattjakt på gården. En sån början på dagen är säkert en höjdare om man är en Salza.   

Men lite senare när dom var ute så förvånad hon faktiskt husse... åt det positiva hållet. Husse och hundarna möter ofta en öldre herre som är ute och rastar sin hund vid samma tid på morgonen. Och det är en liten tik som är lika gammal som Salza.....

I går fick Ibsen hälsa på henne, och idag när dom möttes så var både våra hundar och den andra hunden lösa.

Husse "varnade" den andra hussen för att Salza kan var lite bitsk av sig mot andra tikar som kommer för nära, men han tyckte att hans tik nog tålde det om det skulle hända, så de lät bli att koppla hundarna.

Och Salza förvånade som sagt sin husse. Hon lät sig undersökas av den andra tiken, och den tiken lät i sin tur Salza sniffa både här och där.... allt försiggick lugnt och stilla och inte ett morr hördes.

Ibsen blev lite för burdus vid ett tillfälle och den främmande tiken sa ifrån, men frånsett det så gick allt komplikationsfritt.

Och det är lustigt att se sånt där. Salza uppför sig helt OK om bara den andra hunden är lugn och sansad. Vid minsta tecken på upphetsning eller provokation så tänder hon på alla cylindrar.... 

Men den här tiken ger ett väldigt stabilt och sansat intryck, och det tycker tydligen Salza också.... och då går det bra.     

Vi har haft strålande sol idag, och det har varit varmt ute.... och jag äter fortfarande antibiotika och får inte vara i solen mer än nödvändigt. Tur att jag får vara i skuggan och titta på solen i alla fall....     och på alla vårblommor som börja sticka upp här och där i vår rabatt (dom som överlever katternas toalettbestyr alltså) .... härligt!!!    

Ja för en hund som i vanliga fall kan sätta sig och kissa precis överallt, så beter sig Salza lite märkligt just nu.    

Hon kan utan vidare sätta sig mitt på en trottoar, eller mitt på ett övergångsställe, eller mitt på en lydnadsplan mitt i ett lydnadsmoment när vi tränar... ja, hon verkar inte alls vara så nogräknad när det gäller lämpliga ställen att kissa på.   

Men just nu har hon gått i kiss-strejk.

Vi har ett ställe där hundarna kan få snabbkissa, och då behöver vi inte ta på oss och gå ut med dom när dom ska göra den där första, tidiga, snabba morgonkissen eller den sista kvällskissen.

Där har dom snabbkissat hela vintern....  men nu när snön försvann där så vägrar Salza att kissa där.     

Ingen makt i världen kan få henne att kissa där nu. Och hon går helst inte ens i närheten av stället heller.

Och den som känner Salza vet att tvång är nåt som absolut inte funkar på henne. Hellre dör hon än att hon kissar där, där hon dagligen i ett flertal månader har kissat.

För Ibsens vidkommande duger stället lika bra nu, men inte för Salzas del. Och det är inte nåt "osmakligt" ställe heller... samma underlag som på alla andra ställen där hon glatt kissar när vi är ute.

Skillnaden på Ibsen och Salza är ju visserligen att den ena står och kissar, och den andra sitter... men som sagt... underlaget borde inte verka avskräckande för Salzas del heller.

Ja, världen är full av stora mysterier...    Nu är det inte så himla jobbigt att gå ut med henne så att hon får kissa, men det hela är förbryllande tycker jag.

I går ägnade vi oss åt lite kaffesök igen.  Jag gjorde ett misstag och gömde en bomulls-pad  med kaffedoft i bokhyllan, mellan två böcker på andra hyllan nerifrån.

Lätt som en plätt, sa Salza och tog den på tre sekunder.  och då hade jag ändå gått omkring i rummet och försökt avge vittring både här och där just för att hon inte skulle få det så lätt... men... tja... är man duktig så är man...    

Sen gömde jag en doft-pad längst fram i tån på en av skorna som stod på skohyllan i hallen, och då fick hon jobba lite.

Hon lokaliserade rätt område ganska så direkt, men hon hade problem att hitta exakta stället. Hon sniffade runt rejält och då fick jag också ytterligare en påminnele om lättlärda Salza.

Bredvid hatthyllan står det en garderob. En exakt likadan som den där jag gömde glasburken med kaffe häromdagen.

När Salza hade letat i området runt och under och över skohyllan en stund, utan att hitta exakt rätt, så vände hon sig resolut mot garderoben och krafsade på den dörren.

Förra gången hon letade hade det ju funnits bakom en sån dörr, och nu luktade det säkert minst lika mycket vid hallgarderoben som det gjort när jag hade gömt glasburken i den andra garderoben.

Jag öppnade garderobsdörren utan att säga nåt, och hon röjde runt där inne en stund, sedan återgick hon till att leta utanför.

Och med ytterligare lite möda så hittade hon rätt sko och stack in nosen i skon där doft-paden fanns.   

Det är himla kul att se när hon jobbar med sånt där.   Jag önskar bara att jag hade några bra ställen där det var lämpligt att hålla på med såna här övningar.  Bra ställen här hemma alltså.... går vi ut så finns det ju hur många ställen som helst, men det kan vara bra att kunna göra sånt här när man av nån anledning inte vill/kan/orkar gå ut också.

Nu önskar jag er alla en trevlig söndag. här ska det bli regn sägs det, men ännu har det inte börjat....

En kommentar i Salzas blogg fick mig att minnas......

Det var då... i mitt förrförra liv...

Vi bodde i ett stort hus på landet utanför Alingsås, och vi hade förstås hund då också... 4 galna boxrar.   

Ni som bor på landet vet ju att det är lätt att få in möss i huset på höstkanten. Det räcker med ett öppet fönster eller en öppen dörr så kanske dom tar chansen att kila in i värmen.

I alla fall så satt jag framför TV:n en kväll och hade alla hundarna runt omkring mig. Och plötsligt ser jag hur dom alla fyra stelnar till och stirrar stint på en fläck längre bort i rummet.   

Jag kikade också, men såg inget, och efter en stund slappnade hundarna av och la sig tillrätta igen. Men efter en stund upprepades samma sak.....

Och nu reste sig en av hundarna och gick fram och nosade där borta där dom hade sett nåt...   men efter en stund kom hon tillbaka och la sig ner igen.

För att göra en lång historia kort så upprepades detta kväll efter kväll och jag fick aldrig kläm på vad det var dom såg.    

Men så en kväll så skymtade jag i ögonvrån nåt som rörde sig där borta, dit hundarna stirrade kväll efter kväll.

Och när jag blev lite mer uppmärksam och fixerade det där stället under lite längre tid så såg jag det som hundarna såg....

En liten mus som pinnade fram och tillbaka längs väggen i bortre änden av rummet.    

Inte fanns det mycket jakt i dom hundarna inte...     

Men sen så vidtog stora musjakten i alla fall.... av mig. Vart hade musen kommit in och vart tog den vägen???

Jag hittade ingenstans där jag tyckte att en mus kunde ha sin in-och utgång, så jag tänkte att den nog kommit in genom en öppen dörr eller nåt sånt. Jag förhärdade mitt hjärta och satte ut en musfälla, och på morgonen dagen efter satt det en liten död mus i fällen.

Jaha, det var det det... tänkte jag och bar ut musen ur huset.

Ett par kvällar senare såg jag återigen att hundarna kikade på nåt... och mycket riktigt... där sprang en liten mus.   

Stora musingångs-jakten inleddes återigen, men inte sjuttan såg jag nåt ställe där en mus kunde ta sig in.

Musfällan gillrades återigen, och på morgonen bar jag ut en död mus till.... och på kvällen sprang det ännu en gång en liten mus där borta vid väggen.

Ja....  historien upprepades sig ett antal gånger och vi slet vårt hår för att försöka förstå hur mössen kom in.... och så småningom upptäckte vi hur dom bar sig åt.

Vi hade kakelugn och öppen spis i huset.... det var ett gammalt hus som vi renoverat... och längst uppe vid taket, bredvid kakelugnen  (längs murstocken alltså) hade de hittat ett litet hål som dom kunde slinka in genom.  

Kikade man noga så såg man en mus-stig på väggen bredvid kakelugnen. De klättrade alltså på plana, tapetserade väggen bredvid kakelugnen, ända upp till taket där det hade ett pyttepyttepyttelitet hål invid kakelugnen som de slank igenom.

Vi såg ju bara en mus i taget förstås, men antagligen var dom många som besökte oss....  när vi väl upptäckte den där stigen så var den väl upptrampad.

Men det var lite kul med hundarna... ingen av dom försökte jaga musen, trots att det annars var full fart i alla lägen. Men det kanske var så att de där små mössen hade funnits där så länge att hundarna trodde att dom hörde till familjen, vem vet...??   

Men jag har svårt att tro att Salza skulle bli "tillvand". Såg hon en mus pinna iväg längs väggen in bakom soffan, så skulle hon med all sannolikhet dra iväg efter, och det oavsett hur många gånger hon såg en mus där.

Hon är snabb som en kobra när det gäller att fånga såna där "mellanmål".  

Och hade hon "anlagen för att bli tillvand" så skulle hon vid det här laget slutat jaga katter....  eller slutat vilja jaga katter... eller hur jag nu ska uttrycka mig.

Varje gång vi öppnar dörren och ska gå ut, så skuttar det iväg en katt åt något håll... och varje gång ser Salza lika intresserad och jaktbenägen ut...    

Ja, det var en glimt från det förflutna det... den gamla goda tiden... eller hur det nu är man säger. Fast jag ägnar mig faktiskt ganska så sällan åt att tänka på det förflutna, jag tror inte att man mår så bra av det...

Även om mitt förflutna är ganska så odramatiskt och okomplicerat så tror jag att man ska låta det förflutna vara just det förflutna. Det var nog kanske det där telefonsamtalet från en gammal vän som fick mig att minnas.

Annars så hyllar jag nog principen att det som har hänt, det har hänt och det kan man inte förändra...  ingen idé att offra krafter på att grubbla på det.

Så nu ägnar vi oss åt nutiden ett tag igen.    Det blåser som sjuttan här idag, men solen skiner så det är i alla fall fint när man tittar ut genom fönstren.

Ska pyssla med lite sökövningar inomhus snart tänkte jag, men just nu sover liten Salza djupt, här under skrivbordet.

Kaffesöket igår gick kanonbra, så idag ska vi fortsätta med det. Fast det är lite klurigt att hitta bra ställen att gömma det på inomhus.... 

Hon vill gärna krafsa när hon hittar rätt ställe, och det är ju inte så himla bra att plötsligt behöva säga NEJ bara för att hon håller på att göra stora rivmärken på väggar och möbler när hon lyckas, och egentligen ska ha massor av beröm istället.     Det gäller att klura till det på ett bra sätt...

Hoppas att ni alla har en härlig lördag....