Ett mycket vanligt scenario här i området, men det är sällan jag har kameran till hands.... idag hann jag hämta den.

Det gäller att inte ge sig.....

Alla förstår säkert att skatan klarade sig, det gör dom ju alltid. Värre är det med alla de småfåglar som blir katternas leksak, men så ska det ju vara i naturen sägs det.    

Som ni ser på bilderna så är det strålande solsken här idag också. Men det blåser som sjuttan....  förhoppningsvis har det det goda med sig att det tar lite på all den snö som fortfarande finns i stooora mängder.   

Jag var förresten till veterinären och köpte Dr Baddakys Fiskolja häromdagen, för nedrans så mycket hår Salza fäller nu. Jag har kammat, och kammat, och kammat, och så  har jag badat henne också. Men ujujuj... det dröser hår av henne i alla fall.

Men den där fiskoljan brukar vara bra. Jag har använt den förr några gånger och det brukar ge effekt på bara några dagar.  Fast den är ju inte gratis förstås...  sånt som är bra är sällan det.     

Förutom att fota fågeljakten har jag stekt och lagt in en stor hög strömming idag på morgonen, så nu luktar det stekt strömming i hela huset hela långa dan.... blääh.  Det är lite gott med inlagd strömming, men lukten av stekt strömming är dessvärre inte lika god. Och soppåsen förpassade jag snabbt ut till sopcontainern, det finns väl få saker som luktar så illa som strömmingsrester i soppåsen.     

Vad resten av dagen har i sitt sköte, det vete sjuttan. Det lär väl förmodligen bli en lika tråkig dag som de flesta andra dagar....     Men man har så roligt som man gör sig, heter det ju, så det är väl meningslöst att klaga förstås. 

En sån här dag är ju egentligen som gjord för en långpromenad, men just nu är min kropp och jag inte så speciellt sams, och då är långpromenader inget bra alternativ.

Jag är för det mesta väldigt nöjd med att jag orkar med 1-1½ timmas promenad med hundarna varje dag... där går på nåt vis min gräns just nu... tråkigt...    

Jaja... får väl roa mig en stund framför TV:n sedan. Först Cesar Millan och så skidor sedan... lite förströelse i några timmar i alla fall.

Jag gillar Cesar Millan... ja, nu tappade jag väl minst hälften av alla mina läsare förstår jag   men så är det i alla fall.

Jag gillar inte alla hans metoder, men det jag först och främst gillar är hans inställning att en hund är en hund, och ingenting annat. Tänk så många problem som skulle försvinna om alla människor anammade det tankesättet.

Och sedan så gillar jag hans lugn i alla situationer. Och det är ju det som egentligen är hans "knep".  Att hans stora erfarenhet och kunskap ger honom det lugn som sedan i sin tur förmedlas till alla dessa hundar som han hanterar.

Det är imponerande tycker jag. Och det är ju obestridligen så att förarens sinnesstämning påverkar hunden mer än vad man ofta tror.  Testa själva så får ni se....  en lugn och bestämd förare gör underverk i många situationer där det varit problem.

Och på tal om det där med att hundar läser sinnesstämningar många, många gånger bättre än vad vi tror, så kan jag berätta en rolig sak som hände för ett tag sedan.

Vi i vårt lilla träningsgäng skulle träna en dag för en tid sedan, och sammanstrålade med våra hundar.  Vi är tre stycken, och vi tränar varsin hund... men vi tränar alltid en hund i taget medan de andra två hjälper till med kommendering och störningar och sånt som kan behövas.

Nu var det en hund som skulle träna på rutan... inte på att springa till rutan, det kan hon...  utan mera på att hålla högt tempo genom rutan, allt för att undvika att hon stannar precis vid framkant på rutan.

Och bästa sättet att göra det är ju att kasta en boll genom rutan så att hunden, så fort den startat, får den dragningen och sätter full fart.

Kruxet är ju bara att man som förare har svårt att kasta så långt som det behövs. Därför placerade vi ut oss, en på var sida om sträckan fram till rutan, därifrån kunde vi kasta bollen rakt genom rutan och ut på baksidan...

Ok då... en hund som varit med om det här förr vet att vi som står där vid sidan förmodligen har en boll, men den kan ju inte vara säker, och den vet absolut inte vem som har bollen (det är därför vi står en på var sida).

Och vad händer???  Jo hunden har ändå helt klart för sig vem som har bollen när hon skickas första gången. Det är jag som håller bollen dold i min hand, och hunden i fråga kikar hela tiden på mig medan hon i full fart drar iväg från matte.  Hon struntar helt i den som står på andra sidan... och inte har någon boll.

När hon passerat mig och fortfarande har full fart mot rutan, så slänger jag bollen så att den hamnar bakom rutan... hunden fortsätter i full fart genom rutan... och vi har uppnått det som var meningen med övningen.

Men så ska vi göra om det en gång till... och då får den som står på andra sidan ta hand om bollen. Och vad tror ni händer..?

Jo, hunden sätter iväg i högsta fart mot rutan, struntar fullkomligt i mig som hade bollen förra gången, fokuserar i stället helt på den som står på andra sidan av sträckan, men fortsätter i full fart mot rutan... och får där se bollen komma farande och landa bakom rutan.

Och vad vill jag säga med denna långa utläggning nu då???

Jo... hunden visste vem som hade bollen, trots att hon inte på något vis hade sett när vi fick den, och inte heller såg hon den när vi höll den.

Och tänk er själv att ni står där med en boll som ni ska kasta i exakt rätt ögonblick, och den ska hamna på hyfsat rätt ställe... och alltihop ska gå kanonfort eftersom det är en hund med reamotor i rumpan.    

I det läget är man spänd på alla vis, adrenalinet har stigit lite och man är på G på alla sätt. Den som står på andra sidan och inte ska kasta nån boll, den i sin tur är avslappnad och bara står där... helt nollställd.

Hunden känner av de där sinnesstämningarna och håller kollen på den som är lite uppstressad och lite spänd...  för det är där det kommer att hända saker.  Den andra som är avslappnad och nollställd, den är ointressant....

Struntprat säger säkert nån nu, men jag tror på det här. Jag tror att hundarna är väldigt mycket mer påverkade av vår sinnesstämning än vad vi någonsin kan förstå.

Försök att hitta några egna exempel så får ni se...  det är nog inte helt och hållet skitprat...