... och med antalet besökare i bloggen. Jag vet att jag skrivit om det här förut, men i den här bloggen har vi inga som helst dubier mot att upprepa oss.    

Vi har ju långt ifrån lika många besökare nu som i den förra bloggen, och det beror väl antagligen på att jag inte tycker så mycket längre kanske, inte vet jag. Men det syns en tydlig ökning av antalet besökare så fort rubriken är lite... sisådär.

Rubriken "Salza har skämt ut sig idag... igen!" innebar till exempel många fler besökare än de flesta andra dagar.  Spännande att få veta hur hon skämt ut sig antagligen....      Och det är väl inte så konstigt att rubriken drar läsare... det är väl det som är meningen med en rubrik antar jag, att fånga upp någons intresse så att man vill läsa vidare.    

Mer konstigt är det att så fort jag "tycker till" om något, då ökar också antalet läsare just den dagen, och det även om rubriken inte ger någon som helst ledtråd till nåt sådant.

Hur vet ni läsare att ni ska kika in här just den dagen???? Att det i just det inlägget "tycks till" lite extra??

Näe, det är ingen slump... jag har kikat på det här länge nu, och funderat på hur det kommer sig. Och jag har ju bloggat sedan 2006, med några korta uppehåll, så jag har lite att jämföra med.   

Ja, missförstå mig inte nu... alla läsare är mycket välkomna, oavsett anledningen till att man läser bloggen.    Men det vore kul att veta hur den där djungeltelegrafen funkar när det gäller bloggar, det är säkert likadant på många håll.    

Det var det om det det.....

Nu ska jag tycka till om en sak i alla fall.    

Vi har en granne (en av de där roliga, ni vet    ) en bit bort ifrån oss, som har en hund som tillbringar ganska så lång tid varje morgon ute på deras lilla uteplats. Och varje gång han ser en hund närma sig så skäller han ganska så rejält.

Och eftersom det kryllar av hundar här i området så är det mer regel än undantag att det går någon, eller några, hund/ar förbi den där uteplatsen när hunden är där ute.

Men hundens matte har fått klagomål från sina grannar, dom gillar inte att hennes hund skäller där ute varje morgon.

Och nu har denna matte kommit på lösningen på det problemet.... ingen hund ska gå förbi hennes uteplats, alla hundar ska gå en annan väg så att hennes hund inte skäller och stör grannarna.

Och det är ju en bra lösning.... enkel och bekväm för hundens matte. Inte lika roligt för dom som bor i närheten och som behöver gå förbi där för att komma hem förstås, men vem bryr sig???  Inte den skällande hundens matte i alla fall...

Farbrorn som berättade det här för mig tyckte att grannarna till den här hunden var onödigt petiga och gnälliga, och så kan man ju tycka. Men grejen är väl mer mattens lösningen på problemet.   

Det är ju en vanlig utväg när man har ett problem med sin hund. Att man helt enkelt försöker eliminera störningen, istället för att lära hunden att stå ut med/klara av den.

Och om såna enkla lösningar tycker jag INTE....     Det är ju inte ens en lösning, det är bara en krok förbi problemet. 

Det finns ju massor av såna exempel i många hundars vardagsliv, och det finns märkligt nog också massor av såna problem när det gäller tävlingshundar, eller tävlingsträning eller hur man ska säga.

Hundar som inte tål/klarar av att det är andra hundar i närheten när dom tränar t.ex där ser man noga till att alla andra hundar är undanstoppade, eller på långt avstånd innan man tränar. Istället för att medvetet placera en hund vid sidan om och så lära sin egen hund att inte bry sig.

Eller kanske till och med träna parallellt med en annan hund. Hur ofta förekommer det inte att man har två planer bredvid varandra när man tävlar, och då enbart avgränsade med ett band eller några koner? Kommer man till en sån tävling kan det vara bra att hunden är van vid att en annan hund jobbar alldeles i närheten.

Och tänk på alla apportglada hundar som blir fixerade vid apportbockar som råkar ligga på gräsmattan när de ska jobba... jisses.... lägg ut mängder av apportbockar på gräsmattan och lär hunden att jobba i alla fall.  Då behöver man inte bli nervös när man kommer ut på tävling och ser att tävlingsledaren har lagt alla apporter i snygga rader, fullt synliga på gräsmattan.

Det är ju inte ovanligt att husse/matte psåtår att deras hund är rädd för storvuxna karlar i stora hattar eller rockar,  t.ex.... och gissa hur tävlingsledaren/domaren alltid är klädda när den hunden tävlar???  Klä ut nån i stor hatt och stor rock och låt vederbörande uppföra sig hur mysko som helst, och vänj hunden vid att det är inte är nåt märkvärdigt... då är det problemet borta sedan.  

Ja, det finns mängders mängder med såna här exempel, och förhoppningsvis så tycker alla ni som läser det här att jag är urlöjlig som tjatar om såna självklarheter.  Det vore väldigt bra det, om ni alla tycker så...    fast....

Jag misstänker att det finns en och annan som inte tycker så. Ja... att det jag säger är urlöjligt kanske många tycker, men inte av den anledningen att det är en självklarhet.

Man behöver bara stå som publik på en tävling, och höra alla ursäkter som en del tävlanden har till att det inte gick som dom hade förväntat sig, så inser man att det finns mängder av "problem" som skulle kunna lösas på ett enkelt sätt, istället för att man går omvägar och med alla medel försöker undvika att bli utsatt för just det "problemet".

Sen kan man också se på det här från en annan synvinkel. Det där med tävlingar är ju en grej för sig, men om man ser till alla hundar som i sitt vardagsliv har en massa såna här "problem", så är det ganska så synd om dom tycker jag.

Dom blir uppskruvade, stressiga, rädda eller arga eller vad dom nu blir, i en massa onödiga situationer, istället för att dom får lära sig att behärska de här situationerna och klara av att utsättas för dom på ett helt naturligt sätt. 

Det är väl tyvärr så att det ofta är ren lathet från ägarnas sida när man inte tar itu med sånt här.  Det är lättare att försöka undvika problemet än att åtgärda det....

För idag kan man ju verkligen inte skylla på att man inte kan eller klarar av att lösa det på egen hand. Det kryllar av folk som kan hjälpa till med sånt i dagens samhälle... alltså är det ren lathet.  

Och det är inte minst nonchalans mot den egna hunden som får gå genom livet med en massa felaktiga uppfattningar om sin omvärld, och därför kanske till och med uppfattas som en liten pest av sin omgivning. Och i värsta fall kanske hunden får leva med en massa rädslor av olika slag... helt i onödan, bara för att ägaren är lite för bekväm av sig. 

Ni vet väl....  när det gäller hundar finns det inget som är omöjligt, vissa saker kräver bara lite mer arbete

Japp... det var dagens tyckande det.....    och då måste jag väl för tydlighetens skull återigen upprepa att när jag uttalar mig så här generellt om hundar och hundars hantering, då pratar jag om helt normala hundar, inte hundar som redan från födseln är lite knäppa...  fast i min värld finns det mycket få sådana. Knäppa hundar är oftast (obs! oftast, inte alltid)  knäppa enbart för att dom har en knäpp förare.   

Nu ska vi träna en stund, lilla Flygmyran och jag....  hon beklagade sig över att jag inte hade bäddat min säng när hon kom in från promenaden förut, men det ska jag berätta om en annan gång.

Ha nu en trevlig söndag allihop!!