Ännu är det vinter, trots solsken och lite försiktigt fågelkvitter. Vi utforskade en ny väg i dag på promenaden. Ett halvtaskigt skoterspår in i skogen... och när jag trampade bredvid i det där halvdåliga spåret så sjönk jag ner till strax över knät. Långt kvar innan snön är borta....    

Men fördelen med att aktiviteterna är lite begränsade är väl att man har mycket tid att klura och fundera på både ditten och datten.. eller också är det inte alls nån fördel, inte vet jag.    Funderar gör jag i vilket fall...

Den där studiecirkeln, eller vad vi nu ska kalla det,  som vi håller på med närmar sig sitt slut nu snart. Synd... för det är nu på slutet som det blir mest intressant tycker jag.  Men det beror väl på att det blir lite mer "tävlingsanpassat" då kanske.

I alla fall så är det himla bra att vi är fyra stycken väldigt olika personer som diskuterar och resonerar runt olika saker.  Det är nyttigt att få höra hur andra tänker och känner i en situation som man själv är välbekant med, men kanske tänker helt annorlunda kring.

Och det leder inte så sällan till att jag faktiskt tänker till lite... vilket väl egentligen är själva syftet med det vi gör. Att vi ska tänka till lite   

Och den tvingar mig att träna lite med Salza också... ingen idé att läsa "Lyckas på tävling" som en studiecirkel om man inte tänker tävla.... eller?  Och tänker man tävla så måste man träna... lätt som en plätt.

Vi fyra som går den där cirkeln kommer med all säkerhet att slå världen med häpnad, på ena eller andra sättet     när vi kommer ut på tävlingsplanerna igen.    

Och så funderar jag på vilken tävling som ska bli vår års-premiär. Jodå, det är långt till barmark och utomhus-tävlingar, men när februari månad väl kommer, då går det fort sedan.  Och de första möjliga tävlingarna (för vår del) ska man anmäla sig till i slutet av mars...  och när anmälningstiden går ut, då ska ju hunden vara färdigtränad och startklar.  Det är min lilla trygghet på tävlingarna det... att jag vet att Salza kan det jag ber henne göra.    

Förresten... kom på en sak nu. På vår promenad idag så mötte vi miljontals med hundar och människor, det var det som fick mig ut i skogen i det där skoterspåret...  fast.... vi mötte en hund ute i skogen också.   

Och flera av dom vi mötte idag hade problem med att möta oss. 

Det är faktiskt ganska så sällan man möter hundar som bär sig illa åt vid hundmöten här i området. Men ibland är det ju nån, och är det många ute samtidigt så är det kanske några stycken som bär sig illa åt.

Och när jag ser hur förarna beter sig så skulle jag så gärna vilja sätta mina hundar vid sidan av och visa dom hur de istället ska göra. Men det gör jag inte... tror inte att det skulle vara uppskattat.    

Men kort sagt så beter sig dessa förare som att det är något väldigt konstigt och märkvärdigt och farligt som kommer när dom möter oss (eller andra hundar). Och den känslan förmedlar dom naturligtvis vidare till sina hundar.

Dessutom är dom i flera fall ganska så elaka mot sina hundar inför det där mötet. Och så klart så lär sig deras hundar att sammanknippa det med att "matte/husse blir elak när vi möter andra hundar".

Tänk om dom istället tog tillfället i akt och lärde sina hundar att "det här roliga händer varje gång vi möter en hund".  Och med det menar jag att hund och förare tillsmmans gör något roligt, eller att föraren tillhandahåller något roligt och attraktivt som hunden föredrar att ägna sig åt istället för att fokusera på de mötande hundarna.

Det är ett enkelt knep som funkar på varenda hund, under förutsättning att man börjar med det tidigt och inte väntar tills hunden redan skaffat sig en massa fula ovanor.  Åtta veckor är en bra ålder att börja med sånt här....      

Ja, det var det om det....  lite (extra?) rörigt i mitt huvud som ni förstår.   

Fast när det gäller att lära hundar saker och ting (inte enbart tävlingslydnad nu då) så stämmer ju det där som någon, någon gång, sagt: " Inget är omöjligt, vissa saker tar bara lite längre tid."

Hörde idag om en hund som tränar på att markera en viss speciell sak bland andra saker. Och dessa andra saker kan vara allt möjligt, t.ex ett kycklinglår, ett märgben eller nåt annat ätbart. 

Min första tanke var att det skulle Salza ALDRIG klara. Hon är galen i kyckling och skulle aldrig klara av att välja bort ett kyckling ben.... tror jag.

Men ju mer jag tänker på det, desto mer nyfiken blir jag. Skulle det kanske gå att lära henne det??

Fast först skulle hon ju vara tvungen att lära sig att bara markera ett föremål. Nu är hon ju van att alltid apportera allt hon hittar eller ska hämta. Att bara markera en sak, utan att röra den, är nog mycket svårare för henne tror jag.

Men jag är lite sugen faktiskt...  kanske att vi ska lägga tävlingstankarna på hyllan lite till och ägna oss åt annan, nyare, roligare träning istället.... tål att tänka på.    

Fast... det ena utesluter ju inte det andra förstås... jaja... antagligen blir det inget av nånting...       bara en massa babbel.

Nu ska jag i alla fall sluta babbla för idag....   hoppas ni har haft en fin dag!!