Ja, det är dags för lite åsikter om hundar och hundträning igen.

Om man tittar sig omkring lite så kan man ofta se ett mönster när det gäller det där med hundträning,

Vissa människor har hundar som fungerar alldeles ypperligt i alla sammanhang, medan andra människor alltid har (får) hundar som har en massa konstigheter för sig.

Och det märkliga är att ägarna till de där hundarna som har lite konstigheter för sig, dom har samma problem med alla hundar dom har.

Alltså är det egentligen inte hundarna som har konstigheter för sig utan ägarna.

Och eftersom de där ägarna ägnar en massa tid åt att träna sina hundar så kan man ju fråga sig varför dom aldrig får nån ordning på de där konstigheterna.

Och varför frågar dom inte sig själva vad dom gör som orsakar att alla deras hundar har samma "problem"?

Nej då, det är inte deras handhavande som det är något fel på, dom råkar bara alltid få såna hundar.  Märkligt fenomen det där....

För att ta ett enkelt och vanligt förekommande problem som exempel så kan vi ju kika på t.ex platsliggande i grupp.

Hur vanligt är det inte att det är samma person, oavsett vilken hund de än har, som har problem med just det momentet? Och märkligt nog får det inte dom att tänka lite självkritiskt heller... nej då, det det är inte deras träning/handhavande som det är fel på, deras hundar är födda såna.

Eller... titta på alla dom som alltid får hundilskna hundar.... ingen hund är född hundilsken, lika sjutton så är det ofta, ofta så att vissa människors hundar alltid är stökiga och bråkiga i närheten av andra hundar.

Vad är det för mening med att träna hund om man hela tiden altlid gör som man brukar göra? Om man inte kan variera sig och testa olika saker när man ser att man inte får det resultat man tänkt sig?

Våra hundar är ju så himla lättlärda så det ska inte behöva ta veckor och månader innan man ser resultat när man tränar.

Jo, det kan det göra när man kommit så långt att man petar i pyttedetaljer, men när det gäller grundläggande saker så bör man kunna se resultat ganska så snabbt, om det nu är så att man har hittat rätt metod. 

En hund som ständigt misslyckas med ett moment, trots att man kanske tränar flera gånger i veckan, där är det för mig självklart att man tränar helt fel.

Och att då bara fortsätta på samma sätt utan att förändra nåt i träningen, det är ju helt meningslöst.

Men... nu pratar jag alltså om det grundläggande i momenten, inte om finpustning och uthållighet. När det gäller de bitarna så måste man förstås mala och mala och mala... men på ett sätt som funkar aå att man ser att det går framåt, även om det i det läget kan gå sakta framåt.

Fast...  det är ju alltid de egna målen som avgör om man lyckas med träningen eller ej.   Om min egen hund utför momenten så som jag vill, då kvittar det ju vad andra tycker....

I min lilla värld så är det i alla fall mina mått som räknas, är jag nöjd så är målet nått och då är det bra!

Men för vissa människor så ingår det i deras målbild att alla andra som ser dom också ska bli nöjda, för att dom själva ska vara nöjda, och det är i mina ögon ingen bra målsättning. Men... var och en blir förstås salig på sin tro....

Hundsporten är ju en bedömningssport och där kan man aldrig komma ifrån att domarens fria skön avgör i slutänden i alla fall. Det må finnas hur många regler och anvisningar som helst, det är ändå den personliga uppfattningen om hur saker och ting sak utföras och se ut, som avgör vilka poäng man får som tävlande.

Alltså kan man inte sträva efter att alltid göra alla nöjda, utan man får sätta upp ett mål där man själv känner att "ja, nu sitter det här, nu ser det bra ut!" och så hålla sig till det och hoppas att man träffar på en domare som har  ungefär samma målbild när det gäller de olika momenten.

En tydlig målbild är viktig... har man ingen sån så vet man ju inte när man ska vara nöjd med utförandet... eller?  Och utan en tydlig målbild kan det ju i värsta fall bli så att man har olika krav varje gång man tränar.... inte så bra.

Ja, det var det om det det......

Nu kan jag berätta i i går gick jag vilse. Jodå... nsätan i alla fall. Vi skulle bort på middag i går eftermiddag, och jag tänkte gå dom 5 kilometrarna dit med hundarna så att de fick sin promenad som vanligt.

Och så hade jag i min virriga hjärna tänkt ut hur jag skulle gå för att slippa gå på trafikerade vägar och så. Det var ju bara det att nu var det jättesnödrivor överallt där det var gräs och gångstigar sist jag gick den där vägen.

Så jag fick svänga av både här och där för att alls ta mig fram... och det var mörkt ute och alla gatuskyltar var översnöade (och satt för högt upp för att jag skulel kunna borsta av dom och läsa) så efter nästan en timmas promenad så insåg jag att jag nog inte visste helt säkert vart jag var.

Och det är så himla kul att se människors ansiktsuttryck när man stannar nån och säger att "ursäkta mig, kan du tala om för mig vart jag är??"  Känns kul att veta att man gett dom nåt att berätta om när dom kommer hem.....

I alla fall så kom vi så småningom rätt... endast 3 minuter försenade trots virrandet.  Och när jag kikar på kartan idag så ser jag vart jag svängde "fel", men i kolsvarta mörkret igår var det inte så lätt att veta det.

Idag ska vi träna lite, Salza och jag. Och i kväll är det en träff med vår "studiecirkel". Styrkan har redan decimerats där, men det var väl inte så oväntat kanske, så är det ju ofta.

Sedan har jag också börjat tänka lite på årets tävlingar och prov, ni vet... själva planeringen är ju det roligaste. Vad det blir av alla planer sedan när det verkligen gäller, det vet man aldrig när det gäller mig. 

Önskar er alla en god fortsättning på det nya året... inte minst när det gäller hunderiet!!